Vad hände med min lugna, goa och glada lilla tjej. Under en tid här har hon förvandlats till en riktig surbulle.

Mindre glad jämt och ständigt. Mycket gnäll och för ingenting i stort sett. Allt hon gör går emot henne så det blir mycket slängandes på golvet, skrik och uttrycket "näääe mamma". Underbart!

Älskar henne ändå och känner så väl igen det från Linn när hon var liten. Humör med lite trots inbakat. Vet att det går över så det är bara att rida ut stormen. Nu kan jag inte skylla på sprutorna längre. Och hon är tjej också. Det är skillnad på humör fast man nu inte ska skylla på vilket kön barnen har. Men skillnad är det, så nu har jag sagt det. Duckar för eventuella påhopp.

Och sen har vi trion busungar med som har hamnat i en rolig trotsålder också. Inte lika mycket gnäll men mera bus helt klart. De avlöser varandra i skiftarbetet. Förstår precis hur min mamma hade det när vi var små, eller hur mamma!?

Är trots allt på underbart humör ändå, för barn ska vara trotsiga och busiga. Annars är de inte barn. Och jag är ju bara människa jag med och tycker att vissa dagar är mindre roliga helt enkelt. Och det oavsett antalet barn man har. En kan vara lika påfrestande som sju har jag märkt.

Har lite kommande events här under våren som jag ska gå på, så en del egentid kommer jag att få. Ett som jag ser fram mot är Bloggmingelgalan 2012.

Kika in HÄR och boka era biljetter.

Tycker mig höra fåglarna sjunga vårsånger och marken har tittat fram under snön. Solen skiner och det är riktigt skönt ute. Man kanske ska ta sig en lång promenad. Måste invänta maken först bara.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva