Det är en sådan här dag man har lust att gömma sig lite. Natten var hemsk, Gabriel skrek som en stucken gris över något och var näst intill på gränsen och väcka hela grannskapet. Det var svårt att få tyst på honom eller få fram vad det egentligen var för något och han höll på i säkert en halvtimme. Två gånger var jag inne vid sängen och ingenting hjälpte av det jag gjorde. Så det fick mig och vakna till, blev ju tvungen att ta det då maken sov han med.

Kände mig mindre glad över det eftersom jag skulle ha prov åtta på morgonen. Till slut så vaknade han väl till liv och tog Gabriel till slut och fick honom att somna så jag åtminstone kunde försöka sova de sista resterande timmarna som var kvar. Men nej, inte det heller, då vaknade Leon. Matdags och väldigt sällskaplig fram till fyra på morgonen. Gissa om jag var lycklig! Bara gilla läget, på med kaffepannan och se glad ut.

Måste ha somnat ståendes eller nåt sånt för låg ner gjorde jag inte. Linn väckte mig kvart över sju och jag fick raketbränsle direkt i baken. Inte hann jag äta frukost utan det var bara att klä på sig, borsta tänderna och dra direkt. Det gjorde inte susen på mitt humör och jag känner fortfarande att jag är irriterad (ber om ursäkt för det). Hur ska den här dagen sluta?

Tvätten gapar efter mig, lunchen gör inte sig själv och resterande rum ser ut som bombat skithus. Lucas har insjuknat också och det är nu man känner för att kasta in handduken. Vet att jag inte gör det, men det känns som det. Ribban kommer inte att vara hög idag på arbete, det får bli vad det blir. Och det är nog bäst att jag håller mig undan för allt och alla i dag också. Ser fram mot promenaden ikväll och få min dos av Mia. Fast det är grymt långt kvar tills dess.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

 

Tytti

29 mars 2012 11:47

Massor med styrke kramar vännen KRAAAAAM <3

Trillingmamman

29 mars 2012 17:41

Åh goa du

 

Helena H

29 mars 2012 23:00

Låter som att Gabriel hade nattskräck...då är det svårt att få veta varför de skriker för de vaknar liksom inte upp riktigt, fast man kämpar på för att väcka dom...men kan ju vara "vanlig" mardröm förstås också...svårt att veta vad som händer de små på natten.

Hur som helst är det jobbigt när man blir väckt av ett gallskrikande barn.
Hoppas ni får lugna nätter i fortsättningen iaf. Och att du förstod nå av provet. :)
Kram från Söderhamn

Trillingmamman

2 april 2012 09:06

Har tänkt på det också. För han är inte riktigt vaken och helt hysterisk bara. Sen lugnar det ner sig och han somnar om som om inget har hänt. Och det är jättesvårt att skilja om det bara är en dröm eller inte...

Till och från så är det faktiskt ganska så lugnt ändå :-).

Kallt är det här men soligt, längtar som bara den tillbaka till våren som vi fick i förskott. Åt rätt håll i alla fall. Hoppas ni alla mår bra. Skickar massor med kramar!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och njuter på balkongen. Det är över 20 grader. Ska verkligen njuta nu av sista dagen. Sola lite till, handla lite och bara vara. Det är så fridfullt. Saknar de små barnen och på ett sätt ska det bli skönt och komma hem till det normala ...

Ja det blev semester i år, kanske inte flera veckor men ack så skönt. Det bar i alla fall mot varmare breddgrader. Hej igen Zakynthos. Tredje gången jag är här. Älskar detta ställe, så fridfullt. Tog med mig min äldsta dotter denna gång. Har bestämt...

Så kom den här dagen man sett fram mot på mycket länge. En liten minisemester med min äldsta dotter. Nu sitter vi och tar en gofika på stationen. Vi ska snart bege oss till Göteborg och Landvetter. I morgon bitti tidigt bär det av mot varmare br...

Det är nästan så jag har glömt hur det är att blogga, har inte haft tid eller lust. Det har varit många nya intryck. Kan tala om att jag klarade mig. Fick mitt legitimation och är nu sjuksköterska. Är också anställd på kliniskt basår som man nu m...

Hoppsan, nu har det gått ett tag igen sen jag skrev. Inte meningen, har haft fullt upp bara. Allt flyter på kan man säga. Känner mig stark. Och glad. Det var länge sen jag kände så här faktiskt. Nu finns det många orsaker till varför men en stor a...