Ja alla här är mer eller mindre sjuka. Hosta, hängiga och snoriga är bara förnamnet. Inte ens jag är bra än, är då inne på min tredje vecka. Med hängande huvud får jag ställa in morgondagens planer om att åka till Karlstad, Barnmässan 2012. Det går inte, jag vet hur det blir. De kommer att grina och skrika så det känns inte som att det kommer bli en lyckad utflykt. Vet själv hur man känner sig när man inte riktigt mår bra. Bättre att kurera sig till nästa helg då det blir utflykt då med.

Fint väder har vi men inte ens barnen vill vara ute. En efter en så går de in, totalt kraschade. Men jag tackar ändå min lyckliga stjärna att det inte är magsjuka. Det kunde med andra ord varit värre.

Pluggandet fortsätter och jag hade idag test i engelska. Fick tillbaka resultatet och hade bara tre fel. Hurra! Två stora prov i historia och samhällskunskap väntar mig. Så denna fredag tänker jag ägna mig åt studier för barnen lär somna tidigt.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Här kommer bilder på "nya" bilen. I mångas ögon är det säkert en skrothög, men inte för oss. Vi gillar gamla amerkanska bilar. Och bilar som sticker ut förstås.

Chevrolet Suburban årsmodell -86 i mycket fint skick. Behöver lite kärlek bara och omvårdnad så kommer hon att fungera som en klocka. Har alltid velat haft en sådan bil.

Som ni ser så är det inte en liten bil utan i klass med Chevrolet vanen vi har. Både lång och stor. Thomas är lika glad han och nu har vi något att glida i till sommaren på bilträffarna.

Jag är inte sen med att fotografera. Provsitter i bilen och ler med kameran i högsta hugg.

Gabriel i högtsa hugg. När bilen startar så mullrar det så fint och han jublar.

En riktigt fin dag ser det ut att bli, upp mot 17 grader varmt. Har sett massor med tussilago blomma ut och våren är verkligen här. Vi är dock alla mer eller mindre förkylda och lite kraschade men vad gör det. Kärleken blomstrar här i huset.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva 

Ja nu är hon här, subban. Glada besked är det nog allt och hon behövs. Välkommen hit Chevrolet suburban, även kallad subban. Bild kommer, jag lovar, men blev upptagen med en kvällspromenad. Mia och jag gick en lång runda och munlädret gick på oss båda. Skönt var det, TACK! Nu väntas sängen för min del.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Känner mig lite mosig efter gårdagens promenerande och när jag vaknade i morse så var det som om väggarna anföll. Inte bara trött utan genomförkyld också. Även barnen har blivit drabbade och det är mycket snorande och hostande här. Men inget värre än så.

Min kära syster var kvar igår också men har nu åkt hem. Tack Elin för ditt besök!

Är ensam med barnen för tillfället och ska få fikabesök här på eftermiddagen med av Cilla. Återkommer med mer ikväll och förhoppningsvis med glada besked. Vad det är får ni se då.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja så har det nog varit hela dagen och om vart annat bland barnen, som rubriken säger. Inte hysteriskt men mycket gnäll. Morgonen började med en underbar lång promenad, kunde inte bli bättre. På det en god lunch som uppskattades av alla, fiskgratäng med hemmagjord potatismos á la Eva. Vädret blev också kanon med en sol som lyste starkt. Elin och jag klädde på alla för att ta oss till lekparken. Men vi hann inte mer än dit förrän olyckan var framme. Stackars Elvis sprang ner för en backe och rasade in i parkbänken. Lilla krigaren fick ett jack i pannan och Elin tog honom till akuten så att de kunde limma ihop såret.

Kvar blev jag med barnen i parken och hade tänkt fortsätta vara ute en bra stund, men Alexander grinade och ville in. Tog in honom också eftersom Thomas var inomhus fortfarande. Inte långt därefter hör jag odiskreta ljud från Julie och det betyder bara en sak, byt blöja fort som fan. Den fick Thomas ta också eftersom jag hade kvar de andra i parken som jag var tvungen och passa vidare.

Tio minuter senare så börjar Lucas gnälla om att han vill in men jag lyckas övertala honom att vi ska cykla på framsidan i stället. Så det var bara att ta sakerna och gå tillbaka. De andra hängde på. Ja och som rubriken säger så blev det inte bättre, det ville sig inte alls skulle jag vilja säga. Slagsmål, grinande och allmän trots som resulterade i att vi gick in. Det gick bara inte. Vi hade behövt vara ute längre tycker jag men vad gör man när alla protesterar och bråkar? Och så fortsatte det hela eftermiddagen sen fram till jag gick därifrån för att hämta Linn vid tåget. Trots att jag hade gått 7,5 km på morgonen så vandrade jag gladeligen lika mycket till för att hämta andan lite. Och skönt var det, både att se min dotter och sen gå långpromenad igen. Det behövdes.

Sitter med Elin nu och vi pratar samtidigt som jag gör läxor. Barnen sover och även Thomas också, vilket jag har full förståelse för. Han fick ta hand om allt medan jag var borta, utan paus. Engelskan klar och nu sammanställa lite historia innan jag somnar för natten.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Här kommer lite bilder från igår och idag. Min syster Elin är på besök med två av hennes barn, Elvis och Eveline.

Här är Elvis. Han blev så glad över alla "nya" leksaker som fanns överallt. Att en liten krokodil kan göra en så glad. Härlig bild.

Här är Elin och lilla Eveline. Lika glad hon med.

Julie sken upp av moster Elins sällskap. En ny person som man kan linda runt fingret för att få som man vill. Eller ja, åtminstone kan hon försöka med det.

Alexander sitter och leker i trappan. Fota mig sa han, och det gjorde jag också.

Lucas hittade något intressant som fångade hans uppmärksamhet. Och samtidigt kan man göra grimaser mot fotografen.

En trött Isac försöker fokusera han med. Här strax innan läggdags.

Gabriel i drömmarnas värld.

Alexander försöker visa Leon hur man reser på huvudet.

Till slut så lyckas han.

Mot min axel är det lättare. Otroligt stark är han, mycket vilja i den lilla mannen. Och så är han glad jämt.

Tog Elin på min runda idag och hon blev helt slut. Nu kör jag stenhårt varje dag med promenader och jag ska försöka med minst 7 km varje gång, sen kommer säkert turerna att variera lite. En lagom rutt, inte för lång och inte för kort. För att det ska hända lite med kroppen så måste man ta i lite mer. Jag har 9,5 kg kvar till vikten innan graviditeten.

Ikväll ska vi stora sitta och prata och bara ha det gott. Efter den här dagen så är vi värda det alla gånger tycker jag. Sen återstår det och se vad morgondagen har och bjuda på.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Fick ett samtal idag som resulterade i att i morgon så får vi efterlängtat besök hit av min syster Elin och två av hennes barn. Har inte sett den minsta tjejen alls som hon fick i augusti förra året, och ser verkligen fram mot att träffa henne. De andra också givetvis! Tror det var påsken 2011 som vi sågs sist, sjukt länge sen och kul ska det bli att se dom alla.

Det blev en lång promenad idag med två av barnen, Julie och Lucas. Handlade också så det blev två flugor i en smäll. På hemvägen så var Julie inte den lyckligaste direkt och det var mindre kul och höra henne i två och en halv kilometer gnällandes. Hon har en riktig tuta ibland den lilla surbullen. Det var skor som flög, mössan åkte i backen och nappen for som en projektil åt alla håll. Stopp, plocka, stopp, plocka, stopp, plocka....

Hem kom vi till slut och det blev en fotbollsrunda utanför med grabbarna dessutom. Julie fick göra sällskap med pappa och Leon inne. Hon var inte alls sugen på att vara ute något mer, och definitivt inte efter den promenaden. Humöret blev bättre på kvällen sen.

Känner mig ruskigt trött just nu. Undrar hur det ska gå med studierna utan att jag somnar ifrån allt? Kaffe hjälper inte, det var många år sen den effekten försvann att det gjorde en pigg. Koffein är som sömnpiller, men gott. Får ta det som det kommer helt enkelt, det är nog det bästa. Kan inte förhindra det oundvikliga och får ta igen det i så fall när jag är piggare.

Ser i alla fall mycket fram mot morgondagen.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Har nu fått reda på hur det gick i samhällskunskapen och jag är inte nöjd. På gränsen till G och jag ska träffa läraren för en muntlig redogörelse. Nu är jag inte orolig alls utan mer arg på mig själv, för ingen annan kan jag lägga skulden på för hur det går i mina studier än på mig själv. Först blir man matt och det slår emot en när man får reda på att det gått dåligt. Men sen så övergår det i jävlaranamma i stället.

Jag tänker inte ge upp utan detta taggar en ännu mer. Nu är jag inte ute efter toppbetyg utan mer att man ska förstå det man läser om, så betyget G duger gott och väl. Så först lite svordomar:

-Fan också! H#¤%&E

Sen är det bara att ta nya tag helt enkelt. Och det gjorde jag också då jag satt uppe större delen av natten för att lägga om lite studietaktik. Det är mycket text och man kan inte läsa in allt utan måste ta ut valda delar. Och det är nog där som det inte går vägen riktigt. Men jag lär mig. Och ämnen som historia och samhällskunskap har jag inte läst sen jag gick på högstadiet. Det var inte i går precis och redan då var jag inte speciellt intresserad av vare sig politik eller kungar från förr. Det försvårar studierna också avsevärt. Man är starkare i vissa ämnen och mina var mer svenska, bild, matematik och språk. Inget ont som inte för något gott med sig dock, med andra ord är det bara att fortsätta och kämpa vidare.

Livet ska inte vara att glida på gräddfilen jämt utan man måste ta tag i saker och jobba för det, jag är definitivt inget undantag i det fallet. Vet att jag har läshuvud så det krävs inte fler timmar utan mer det sättet jag studerar på. Nu har jag ändrat på det och det ska banne mig bli bättre resultat. Och det var riktigt skönt att få svära lite.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva