Läste ett inlägg på familjeliv vilket fick mig att fundera lite över lag. Nu handlade inlägget om att man inte borde skaffa barn om man inte har råd att ge dem ett eget rum där de kan utvecklas som individer. Förvisso tycker jag att det är helt uppåt väggarna fel, men det är min åsikt. Att utvecklas som individ sitter inte i att ha ett eget rum. Sen kanske det finns/kommer alltid att finnas de som har möjligheten till att ge deras barn det. Fortfarande så har utvecklingen inget med det att göra, barn utvecklas och tar efter andra saker som sina föräldrars normer och värderingar till exempel. Utveckling är så mycket mer än ett eget rum, i mina ögon i alla fall.

Detta sätt och tänka ledde in mig på andra spår som inte alls har och göra med denna persons åsikt, så jag är inte ute efter att hänga någon. Mer en debatt och en viktig fråga i vårt samhälle idag. Status är något som många ser som viktigt och det sprider sig långt ner i åldrarna. Det är allt från egna rum, nya saker, dyra saker, senaste tekniken, nya och senaste kläderna. Det handlar om att bräcka varandra för att visa sin status. Nu när man läser Naturkunskap så har man fått upp ögonen för hur verkligheten fungerar, det är inte bara status utan också konsumering och i många fall överkonsumering.

Jag tror inte många tänker i dom banorna riktigt. Det har bara blivit så uppenbart för min del. Konsumerar gör vi alla, för att vi kan och att vi har behov av det. Men behöver vi överkonsumera? Vet vi vart alla dessa saker kommer ifrån och vad det har gjort på sin väg genom tillverkningen både för människor som producerat det och för miljön? Alla vet nog inte det, jag "tänkte" nog inte innan heller förrän jag läste om det. Det är lättare att blunda för verkligheten.

Tänker absolut inte propagera för vad andra ska göra eller inte göra. Tar upp ämnet som en fri debatt. Jag går inte förbi oberörd efter att ha läst i ämnet och vad överkonsumtion leder till. Det har väckt saker inom mig. Sen är jag inte en bit bättre själv på många saker som jag absolut gör fel i, mycket kan man göra bättre. Viktigast av allt är nog att lära barnen det som en dag ska ta över, och föregå med gott exempel. Små förändringar gör också nytta, hellre det än inga alls. Om en person lär sju andra och kanske fyra tar efter. Då har man nått en bra bit på vägen.

Hur många gånger tänker man när man går i affären och handlar vad saker kommer ifrån? Oftast inte alls tyvärr, från min sida sett. Men kanske något jag ska börja med. Choklad och kaffe t.ex som bidragit till dåliga arbetsförhållanden för människor och även i vissa fall barnarbete. Chips och smink som kräver skövlad regnskog för att framställa. Listan kan nog göras lång över saker som vi köper för att tillfredsställa vårt eget behov med som inte alltid är det bästa alternativet. Att köpa dessa saker, utan att veta vart det kommer ifrån, gör att man deltar i och godkänner dessa villkor för människorna och miljön. Man sätter sitt ekologiska fottryck. Tänker jag på det mer och mer så får det mig verkligen att haja till. För de "rikas" välbehag och status är en annan människas elände och fattigdom samt miljöns värsta fiende.

Och ur miljösynpunkt och förhållandet till överkonsumtion går ihop? Det är ohållbart i längden. Vi pratar nog inte om 100 år utan inom en mycket snar framtid. Frågan är viktig, för som individer så har vi alla skyldigheter med det vi kan bidra och förbättra. Det ligger på varje enskild individ att ta det ansvaret. På så sätt kan vi få en bättre miljö och ge andra bättre arbetsförhållanden.

Det är svårt. Att förändra en livsstil är inte lätt, men små steg är bättre än inga alls. Nog tänker jag försöka och även lära mina barn det.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva