Idag blev det en riktigt lång promenad för att rensa huvudet lite, och det behövdes. Som jag misstänkte så kom jag inte in på de kurserna jag sökte. Kändes så där kan jag säga. Men efter ett antal svordomar, en lång promenad och tröst-shoppat kläder till fredagen så är jag åter på banan igen. Det som inte dödar, det härdar och det ska mycket till innan jag faller. Och ja, jag sökte fyra nya kurser igen, dock inte samma som jag sökt tidigare. Ingen idé eftersom jag inte kommer in på dem. Det gör inget, jag kämpar vidare med annat. Det går lika bra det för jag ska in på högskolan så småningom och jag ska bli ambulanssjukvårdare. Hindra mig om ni kan!

Grabbarna är åter till förskolan efter en härlig vecka med lov hemma. De jublade i morse och studsade iväg mer eller mindre. Och vi andra fick en lugn stund hemma i ett par timmar, eller så lugnt det kan bli med en trotsig tvååring och en jag-vill-rycka-och-slita-i-allt-hela-tiden-kille. Jäklarns vad han är på allt nu mera lilla Leon. Och han kryper inte, det går för sakta. Han springer som en björn på alla fyra. Fort går det!

Måste ta tag i lite sysslor, kvällen är här med allt det innebär så det blir ingen vila.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva