Det finns folk och sen finns det folk. Inget som jag tänker låta mig knäckas av i alla fall. Så, nu fick jag ur mig det. Känns skönt att få rapa lite. Har haft värre saker att tampas med så det är en fis i rymden egentligen. Varför lägga ner energi på det, nä det får åka vidare till sopkorgen. För ett par dagar sen hörde jag ett par ord av någon som efter lite mer tankeverksamhet fick mig att tänka till. "Människor är många gånger grymmare än djur". Det stämmer verkligen. I många avseenden. Trots det så väljer jag ändå att vilja jobba med människor. Jag har definitivt inte gett upp hoppet om mänskligheten. Självklart är inte sista idioten född.

Nåja väl hemma sen så är jag själv med ett gäng underbart trötta och griniga barn. Trotsen, skriken och syskonkärleken har gått i ett. Den här dagen är som gjord för att gå åt pipan egentligen. Men faktum är att just nu bekommer det mig inte speciellt. Tänk vad mycket skit en människa kan ta egentligen. Går faktiskt omkring med ett leende på läpparna. Har till och med fått dagens skratt och dessutom så har jag massor att se fram mot som kommer att hända. Saker och ting är på väg att lösa sig, och det till det bättre. För många.

Hade dock inte klarat det utan mina underbara vänner och min underbara familj. Ni vet alla vilka ni är, ingen glömd. Ett enormt stöd och det värmer verkligen i hjärtat. Den hjälpen jag får gör att jag orkar resa mig igen. Och jag är verkligen stolt över att vara den jag är trots allt som händer runt omkring. Inget jag vill byta bort mot något annat.

Jag har också skolan. Min räddning och min fristad. Ingen ska få bort mig därifrån. Jag ska klara min dröm och min utbildning. Watch me!

Här sitter jag med en kaffe i handen och stannar upp i allt kaos. Just nu är det lugnt men anar att jag kommer att få släcka lite bränder innan kvällen är slut. Det gör inget, jag ler ändå.


Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva