Sitter här och tårarna rullar ner för kinderna. Har slutat räkna antalet gånger, det bara kommer. Tårarna är mer av lättnad och tacksamhet än annat, vilket man inte kan tro. Men förändringar är på väg och det mycket snart. Beslut har tagits som jag inte ångrar en sekund över. Som ni kanske redan vet och anat så ska jag flytta och skilsmässa är genomförd. Det är inte ett förhastat beslut utan något som pågått länge, redan förra året. Bara praktiska detaljer som inte tagits ikraftträdande förrän nu. När man är mitt uppe i en process så förmår man inte göra så mycket andra saker. Det tar en otrolig energi ifrån en. Kanske ni har märkt det på mina inlägg som inte alltid varit så muntra eller kanske ni har anat det genom att läsa mellan raderna. Nu är det i alla fall officiellt. Så tårarna är av lättnad. Jag har så mycket att se fram mot. Det enorma stöd jag fått genom resans gång betyder oerhört mycket för mig. Ingen är glömd! Jag är så tacksam ska ni veta.
Jag har frågat mig så många gånger varför det gick som det gick, men har lämnat det bakom mig. Det finns inga bra svar och jag kommer heller inte få det besvarat. Vill inte lägga skulden vare sig på mig själv eller någon annan. Avsaknaden av respekt, kontrollbehov och sårande ord gör att det inte har fungerat. Kanske är jag för stolt, stark och självständig. Jag vet inte. Men jag lever hellre själv än själv i ett förhållande. Det har varit en fruktansvärt jobbig tid. Att dessutom på det gå i skolan, jobba extra och upprätthålla en fasad har tagit enorm kraft på mig. Den fasaden är på väg att spricka och jag blottar mig. För jag är trots allt inte mer än människa.
Under resans gång har många sagt att jag är otroligt stark och självständig, och att jag kommer och klara det här. Ja det kommer jag. Det är både en fördel och en nackdel. Fördelen är att jag lyckats ta mig ur och gå vidare innan jag nått botten. Nackdelen är att jag är fruktansvärt ensam. Att vara stark, självständig och oberoende tolkar många automatiskt som att man är en "bitch". Men jag har känslor som alla andra, kan visa respekt, är ömsint och har lika mycket att ge känslomässigt. Dock har dessa egenskaper gjort att det skrämt iväg det motsatta könet. Är jag villig att ändra på mig? Nej varför ska jag göra det? Jag kan och vill inte ändra på den jag är, skulle inte må bra då.
Ni som känner mig vet hur jag är. För okända kan jag vara ett vandrande berg som inte bryr sig eller känner något. Jag vet att så är inte fallet. Jag vill inte ge upp skolan eller mina drömmar. Jag älskar fortfarande att jobba med människor. Den här sommaren har räddat mig. Så mycket kärlek jag gett och så mycket kärlek och uppskattning jag fått tillbaka har stärkt mig. Kommer att ta med det resten av mitt liv.
Jag är inte rädd för att vara själv. Men visst sårar det när man gång på gång misslyckas i förhållanden. Inget som knäcker mig dock. Som sagt, jag lever hellre själv än att gång på gång bli sårad och nedtryckt.
Barnen är i fokus och jag kommer att göra allt för att de ska må bra. Självklart delar vi på allt och hjälps åt, för mig finns inget annat. Jag har inget intresse att suga ut pengar eller bidrag av någon och i det här fallet så är det mänskliga individer vi pratar om. Jag vill att de ska må bra. Barnen har lika stor rätt till båda oss.
Flytten sker 3:e november och jag har fått stor hjälp och stöttning i det hela. Finns inga ord för hur tacksam jag är. Jag ser fram mot det nya som ska komma. Det är ett nytt kapitel i mitt liv. Om det så innebär att jag ska få vara själv resten av mitt liv så är det så det får bli. Jag är ändå inte själv. Jag har barnen, vänner, skolan och min familj. Stort tack till er alla ??.
Nu ska jag njuta av den här söndagen själv med barnen. I morgon är det en ny dag, nya tag och ett steg närmare mitt nya liv. Med det vill jag avsluta och tack för att jag fick lätta mitt hjärta.
Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva
Paulina
7 september 2014 09:59
Många kramar till dig vännen ❤️
Iri
7 september 2014 11:26
Brukar inte vara aktiv på blogg och ännu mindre svara men det jag skriver här kommer från hjärtat gumman.
Du kommer att klara detta gumman, både skolan, barnen och relationer. Tänk på alla nära du har som stödjer dig. De behöver du inte ha fasad emot snarare visa känslorna för då vet de hur de ska bemöta dig och kunna ge stöd. Alla behöver det, både starka och mindre stark människor. Fasaden ska alltid visas utåt mot de som inte känner dig och inte fattar vad du går igenom. Du har påbörjat en resa och du kommer att kunna leva mer för dig själv och du kommer att ha kvalitetstid och möjlighet att återhämta dig från tuffa dagen i skolan på helt annat sätt. Nedräkningen har börjat och jag finns här som stöd, det vet du. Kramar.
Trillingmamman
7 september 2014 12:46
Tack fina Iri, du anar inte hur mycket dina ord värmer ??. Och du har så rätt. Du är en av de klokaste och finaste människor jag mött. Du kommer dessutom bli dn fantastisk sjuksköterska. Tack för att du finns i mitt liv och tack för all stöttning. En plats i mitt hjärta kommer du alltid att ha ??????. På måndag kommer du få en stor varm Eva-kram av mig. Sköt om dig denna fina söndag. Kramar i massor
Carina J
7 september 2014 13:47
Underbara,fantastiska du!
Du är ingen bitch, i alla fall ingen elak sådan! :-)
Jag håller alla tummar jag kan få tag på för att allt ska bli så bra som möjligt för er allihop! Att du snart ska få landa i en vardag där du mår bra! Lycka till med allt! Jag finns med dig i tankarna!
Kram Carina (A's mamma)
Trillingmamman
7 september 2014 13:54
Tack fina Carina ???. Tänker på er också. Minns våra samtal på bussen med glädje ?. Kramar i massor till er.
annmari
7 september 2014 19:57
Jag har varit i samma sits som du men bara med fyra barn.För mig handlade om att överleva psykiskt och då var det tvunget att bryta upp.Många blev totalt överraskade men jag fick allt stöd i världen.Nu många år efteråt är jag så stolt över mig själv som vågade och orkade.Inte en dag har jag ångrat det jag gjorde.Sen måste man för barnens bästa göra det bästa möjliga av situationen, träffas på födelsedagar osv.
Jag önskar dig lycka till både på det privata och i skolan.Du är bara bäst!
Trillingmamman
8 september 2014 10:40
Lite så är det för mig också. Överleva psykiskt. Jag har inget val tyvärr. Måste vara stark för barnens skull. Tack för dina ord ??????. Känner mig inte ensam om det. Önskar en riktigt fin dag. Kramar
Rosie
7 september 2014 22:07
Du fixar detta!!! En dag kommer du hitta just den där personen som står ut och älskar dig precis som du är! Vi har alla våra brister, men för just den killen kommer det aldrig spela någon roll! Stor kram!
Trillingmamman
8 september 2014 10:38
Tack Rosie ??????. Dina ord värmer. Kramar och ha det riktigt gott.
Sofia
7 september 2014 22:11
Tror inte heller att du är en bitch :-)
Jag upplever dig som en fin människa, gör allt för dina barn och gör ditt bästa att få allt fungera. Brukar kika in på din blogg med jämna mellanrum och jag tycker du är så duktig! Du kommer fixa detta, tvivlar inte en sekund på det! Du har dina fina barn som kommer ge dig en massa kärlek. Det är inte lätt att leva i ett förhållande och få det att funka. Båda måste jobba lika mycket.
Du är unik för det finns bara en av dig och ändra inte på dig själv för att någon annan vill det. Du är Du!
Kram
Trillingmamman
8 september 2014 10:37
Tack fina för dina värmande ord ??????. Önskar en riktigt fin dag. Kramar i massor.
Lisa från Skåne
9 september 2014 17:50
Skickar styrkekramar till dig, det här fixar du vi kvinnor kan klara en hel del. Önskar dig lycka till i ditt nya liv med dina barn.
Trillingmamman
9 september 2014 19:04
Tack fina ??????. Ha en underbar kväll! Kramar
Helena
11 september 2014 00:30
Fina Eva, jag gillar verkligen din blogg och därmed dig. Att skilja sig med så många barn som ni har är inget roligt val så jag är säker på att du försökt och kämpat för att undvika detta. Men ibland måste man göra det svåra, det är oundvikligt helt enkelt. Fint att höra att ni ändå kommer att kunna samarbeta och har barnens väl och ve i fokus. Kör på med utbildningen nu,det kommer du aldrig att ångra och jag är säker på att du kommer att fixa detta på bästa sätt. Jag önskar dig all lycka och ibland lite mysig egentid, det tror jag du kommer att behöva❤️
Trillingmamman
11 september 2014 18:04
Tack Helena för dina fina ord ??. Det värmer.
Jag har tro och hopp inför framtiden. Jag har också ett enormt stöd från min familj och vänner vilket gör väldigt mycket. Har även terapeutisk hjälp. Jag kommer att klara det.
Bara för att han och jag inte fungerar så ska inte resten av barnen få lida. Beslutet har tänkts igenom noga och är inte förhastat på något sätt. Det var länge sen det togs men de praktiska bitarna trär mer i kraft nu. Känns som en lättnad.
Önskar en riktigt fin kväll. Kramar i massor.
Kajsa
11 september 2014 06:32
Läser han bloggen? Han verkar ju mysko ingen kontakt med sina föräldrar osv. Eva du gör de bra!! Med en sådan utbildning kan det inte bli annat än bra för dig för du lär ju knappast gå sysslolös.
Trillingmamman
11 september 2014 18:00
Hej Kajsa! Jag vet inte om han läser bloggen. Vi pratar inte så pass med varandra. Det är ett avslutat kapitel i mitt liv.
Känner att mitt val av utbildning och yrke passar mig perfekt :-).
Kramar i massor och ha en fin kväll