Det går i ett kan man säga. Det enda som inte går fort nog känns det som är resultatet på första omtentan jag gjorde för en och en halv vecka sen, är så grymt nyfiken på hur det gick. Nåja, bara vänta lite till. De har arton arbetsdagar på sig vilket innebär halva väntan kvar. Är inte sysslolös om man säger så. Uppgift på uppgift har lämnats in och jag är i djupdyket på nästa omtenta som är på lördag. Jag läser och läser men det känns inte som om det fastnar (vilket det säkert gör, bara en känsla jag har). Har kämpat med det i två veckor nu, fast det känns som en evighet. Jag måste sätta de här två tentorna. Har Läkemedelsräkningen den tjugoåttonde också. Yeah! Klarar jag den här terminen ska jag fira ordentligt, tro mig. Blåslampa konstant i baken har jag nu känns det som.

Känner mig inte på gott humör heller vilket knappast gör saken bättre. Fick i alla fall omge mig av goa och glada människor idag, tack för alla skratten! Det behövdes verkligen och jag gick därifrån med ett leende på läpparna och gladare. Är nog inne i en nere period också, vilket jag brukar lagom till hejnuskadetstressasgärnetförsnartärdetjulaftonoche
tthalvårsmörker. Usch vad jag avskyr vinter (ja jag vet att jag är bitter och negativ). Längtar redan till sol och värme.

I morgon är det skolan igen och seminarium. Mycket att hinna med, plugga till tentan förstås också. Jippi! Borde släppa telefonen nu och bädda ner mig själv. Tyst är det i lägenheten nu. Ska njuta lite.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva