Lite kärlek är aldrig fel, vilket jag kommer att få nu i en vecka. Härligt och välkommet samt att det blir fullt ös också. Dagarna tickar på fort och fylls med förskola, skola och måsten. Dötid finns inte riktigt dessa veckor, och nu vankas det snart jul dessutom. Känner ingen press alls (snarare kniven mot strupen). Börjar bli van så jag tar det bara lugnt. Jag kommer att få tid, ska koncentrera mig på skolan och kommande tenta just nu. Efter motgångar så är det skönt att fokusera på annat.

Idag var det många från klassen som samlades vid lunch. Riktigt kul och se alla, många härliga skratt blev det. Hur ska det gå tre veckor utan er? Saknar er redan. Men ska inte måla fan på väggen för det är en vecka kvar.

Kvällen börjar lida mot sitt slut. Mat, disk, tvätt är gjord... check! Tandborstning, pyjamas och nattning kvar... inte gjord. Har suttit en stund för att bara andas lite. Sen blir det träning och sängen för min del. I morgon är det okristlig tid som gäller. Gå upp före tuppen, hualigen.

Har funderat mycket igen. Satt i stort sett hela kvällen igår själv i mina egna tankar. Brukar vara skönt efter en jobbig och känslomässig dag. Känner mig lite som katten på bilden. Samtidigt så är jag stolt och nöjd för det finns inget jag vill ändra på hos mig själv, definitivt inte för att behaga andra. Jag vet att jag inte faller inom normen för hur man ska se ut, bete sig eller klä sig för den ålderskategori jag tillhör. Många gånger är det mer motgångar och priset jag får betala är ensamhet. Bara för mig att acceptera eftersom jag inte vill ändra på mig själv. Det vore inte att vara mig om jag ska försöka vara någon annan. Eva är det långa lockiga håret som når ner till rumpan. Den rockiga stilen hör till, det är då jag känner mig som jag. Mitt rättframma jag visar vem jag är, förutom till det motsatta könet (då blir jag blyg konstigt nog). I andra situationer har jag inga problem med att säga vad jag tycker. Är hyfsat smidig ändå. Är ensamheten priset jag får betala för det så får det vara så. Efter mina funderingar igår så vet jag också att jag inte är riktigt själv, jag har min underbara familj (alla i Stockholm) och jag har mina goa vänner (utspridda i hela landet). Jag är själv men ändå inte, och det känns otroligt bra det med.

Ska masa mig upp ur stolen, har skrivit mer än jag tänkt från början. Aja, det bara kommer. Ha en fin kväll alla.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Skulle kunna skrika rätt ut nu, vilket skulle vara jäkligt skönt. Det hjälper knappast. Vilken dag säger jag bara, utan att gå in på djupa detaljer. Det ena efter det andra som bara matas på. Vill sammanfatta 2014 som ett skitår. Snälla snälla låt 2015 bli bättre. Så mycket motgångar och så mycket skit, fast det som inte dödar det härdar. Säger inte att jag ger upp, för det gör jag inte. Bara svär, skriker, häver ur mig för jag är arg, ledsen och besviken.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

En tidig morgon blev det idag. Var så trött att jag nästan somnade, nickade till två gånger. Inte lärarnas fel det är jag som är trött och sliten. Vill ha lite resultat snart av min andra omtenta. Motivationen är ganska låg just nu och jag går på reserver, hoppas att ett Godkänt resultat ska piffa upp lite i decembermörkret. Det känns att det är i slutet av terminen. Sista två tentorna går nionde januari. Sen väntas rest på praktiska provet och läkemedelsräkningen, dock är det inget som tynger. Däremot Patofysiologin, den vill jag inte göra om en tredje gång. No way!

Är nu hemma efter en lång dag och känner mig trött. Träningen gick bra. Kallt och jäkligt ute bara. Fick höra något roligt när jag var på OK-macken. En smart 6-åring tittar runt en lång stund innan han utbrister:

-Det är ganska många som inte kan köra bil.

No shit! Kära son, du har helt rätt.

Här om dagen höll jag på att köra på en cyklist som bara körde rätt ut från ett övergångsställe ett fåtal meter från bilen. Fel nummer ett, det var mörkt och cyklisten hade varken reflex eller lampa på cykeln. Fel nummer två, vid övergångsstället gäller inte reglerna för cyklister som för gående. I det här fallet är cykeln ett fordon. Fel nummer tre, cyklisten tittade inte ens åt mitt håll. Fel nummer fyra, bilen har en längre bromssträcka när det är glashalt. Vill man bli påkörd?!

Som tur var hände inget mer än att ABS:en dundrade på i bilen.

Nu ska jag ta och bädda ner mig. En tidig morgon blir det. Inga föreläsningar men en dag då det behövs sammanställas en massa plus en uppbokad eftermiddag. Så god natt alla. Ska drömma sött.


Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Helgen gick fort förbi. Inte bara jobb utan också gott sällskap med goda vänner. Det bjöds på många skratt och jag minns inte sist när jag hade så kul att magmusklerna värkte. Tack alla inblandade, det var verkligen en minnesvärd kväll.

Söndag kvällen blev lugn, trött var jag. Film med Linn och Alexander som ville sova hos mig. Somnade på två röda. Känner mig fortfarande trött och önskar lite fler dagar på den här helgen. Börjar bli gammal och behöver många dagar för att återhämta mig efter fest. Det är dock värt det eftersom det var så himla roligt.

Idag tar jag saker och ting lite som det kommer. Seminarium är det, där av uppe med tuppen idag. Lugnt och stilla och jag dricker mitt kaffe i lugn och ro. Det är måndag och jag vet också att det är träning idag som väntar, backträning i Strupen och ett styrketräningspass. Yes! Det ska bli kul.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Blev barnledig idag och har tillbringat förmiddagen i skolan. Skrivit ut papper och sammanställt lite. Fick sällskap av en klasskamrat vilket var mycket trevligt. Tack!

Har tränat på eftermiddagen, både styrketräning och backen i strupen (dvs en km rakt upp). Känner mig stark. Träningen går bra.

Tog en kväll hos Cilla och tittade på film, herregud vad jag skrattade oavbrutet i nästan två timmar. Familjetrippen är värd och se, eller We are the Millers som det heter på engelska.

Är hemma sen länge men kan inte sova. Önskar jag kunde koppla bort tankarna ibland men just nu går det inte.

Kan jag bara få sova, snälla.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Fick snällt gå upp tre i natt, Leon är magsjuk. Som tur är så är det inte vinterkräksjukan utan bara magsjuka (ganska stor skillnad). Han mådde dåligt nu även på morgonen så det blir ännu en dag hemma. Stackars liten. Resten av barnen bygger och leker och är friska från sina åkommor. Linn sover (sjuk hon med). Själv sitter jag med en kopp kaffe och försöker vakna till liv, är mer död än levande. På väg att inta frukost men känner inget sug efter allt torkande direkt. Usch och blä för magsjuka.

Planerar inte dagen utan tar allt som det kommer. Tvättmaskin går för fullt och lär väl göra under dagen. Den här dagen blir mer att ta sig igenom och hoppas att ingen mer insjuknar. Själv är jag snart immun (peppar peppar). Ska inte säga något för sist åkte jag dit även om det var kort och intensivt.

Idag håller jag tummarna för alla som gör praktiskt prov, heja heja. Jag har återhämtat mig från gårdagens miss och har gått över till humöret "nä nu jävlar". Känns det igen? Konstigt hur man fungerar egentligen men så är det. Ni som har åldern inne vet den här gamla barnleksaken som man tippade och som reste sig igen. That's me! Precis så funkar jag.

Nu måste jag ta min lilla magsjuka kille igen.... Gaaahhh för spyor.


Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja men se där, kuggade på det praktiska provet. Inte ett rätt var det. Aja, blackout fick jag såg det stänkte om det. Inte ens dagens datum kom jag ihåg. Illa! Omprov blir det i varje fall. Känns som om man varit där förr om man säger så. Det som inte dödar, det härdar. Bättre lycka nästa gång. Gör om gör rätt. Vad fan hände Eva?

Tränade idag så något blev i alla fall rätt. Grymt bra jobbat var det av mig och Mia. Tummen upp för det.

Ikväll ska jag bara krascha. Film med Linn blir det. Inte ett jota mer kan jag säga. Skola i morgon och plugga är det som gäller. Hua. Känner mig smått mosig i hjärnan efter alla bakslag så suget är lika med noll. Jag kopplar på disciplinen och bara gör det. Lunch med de bästa blir det i morgon så det ser jag fram mot.

Tur att man är envis säger jag bara. Annars hade jag inte kommit så här långt. Det man har gått igenom gör att man också kommer ut på andra sidan starkare.


Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Det blev lite läsa av inför det praktiska provet men senare åka och hämta sjukt barn. Nu börjas det igen. Härlig årstid med en konstant elva under näsan, risiga magar och feber tills man storknar. Inte nog med det, kalla isiga mornar också. Fy %#$.

Det var bara att skrapa rutan. Tur att jag inte tvättade bilen igår, hade aldrig kommit in i den hahaha.

Ska inte klaga. Det har trots allt varit en bra dag. Humöret uppe har jag haft. Det blev en pulshöjande promenad upp för Strupen två gånger. För er som inte vet så är det över en km rätt upp på berget. Inte nog med det så körde jag och Mia ett styrketräningspass a la Eva. Mör i kroppen men på ett skönt sätt, endorfinerna flödar.

Huvudet har inte varit riktigt med mig idag. Som tur var så tittade jag extra på schemat. Det praktiska provet jag trodde jag skulle ha på onsdag var redan i morgon. En dag mindre och öva helt enkelt men det ska nog gå bra ändå. Håll tummarna! Som grädden på moset så skalade jag av en bit av mig själv när jag skulle skala potatis.

Passar alldeles utmärkt till morgondagens praktiska prov där handspriten flödar. Nej det kommer inte alls göra ont. Smärtan kommer få ett nytt ansikte. Provet kommer att bestå av att bita sig i tungan, kinden, i nån spruta eller annat inför den levande patienten den här gången (ingen docka med andra ord). Lär få hålla god min så det heter duga. Brukar vara duktig på det ändå, första pris till mig.

Ja men nu är det dags att nanna kudde. Råkade sätta på världens sämsta film, läs jag tittar inte alls utan pillar på min iPhone i stället. Drömmer hellre sött än slänger blickar och intresse på en skitrulle. Kroppen skriker dessutom vila så det får bli Nickelback i öronen tills John Blund dyker upp (stekpanna går bra med då sömnen brukar lysa med sin frånvaro). Drömma lite går bra det med.


Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva