Ja idag har jag saker att säga hurra för, fast på olika sätt förstås. Vi kan väl börja med de roligaste först. Min make fyller år idag! Vi firade med tårta och present. Vi brukar ju göra så att den som fyller år får bestämma sin tårta, i alla fall för de som kan svara för sig och välja. Och Thomas gillar ju maränger, glass, grädde och chokladsås. Vilket det blev också. Presenten får bli hemlig ett tag till. Grattis min älskade!

Och nästa hurra är inte mindre än.... gå inte på toaletten för du vet aldrig vad som kan hända under de två minuterna du är borta och fort går det. Vad pratar jag om nu?! Jo jag har insett att jag har fyra av Gabriel.....

Spelar ingen roll om man tar bort handtagen eller har lås. De har kommit underfund med hur man öppnar skåpen. Och passar på medan mamma tittar bort eller är på toaletten. Och ALLA trillingarna är skyldiga! Gabriel är inte ens hemma så han är helt oskyldig denna gång. Här sitter Lucas...

Och här har vi Isac och Alexander också. Lika skyldiga de med. Har Gabriel varit en bra lärling eller är det bara så att jag har haft turen att få fyra påhittiga busungar??!

Linn har aldrig varit i närheten av dessa hyss kan jag tala om. När hon var liten så kunde jag till och med ha blommor, dukar, prydnadsaker m.m framme. Men nu, ja allt under en och en halv meter är "undanstoppat" på obestämd tid. Ska vi säga hurra, eller?! Och Julie, nu är det upp till bevis att visa att tjejer inte sysslar med sådant ( säger det med glimten i ögat ).

Det tredje hurra är inte med glädje direkt. Jävla snö som vräker ner. Typiskt mars/april väder men ändå, BORT! Jag vill ha sol, grönska och värme. För andra året i rad så har det varit en seg lång vinter. Inte ens ungarna gillar det längre. Det var ingen som ville gå ut i den här snöstormen kan jag tala om. De vände som en avlöning i dörren. Och jag förstår dem.

Nu ska jag göra lite nytta tänkte jag. Städa undan eftersom duracellen är påkopplad. Vill ha lite fint här till morgondagen. Ny vecka och nya möjligheter, känner att humöret är på topp idag.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva