Idag skulle jag ha ringt två samtal, den ena till stolfabriken i Tibro och det andra samtalet till sjukhuset angående Isac. Det blev dock inte så, barnen är sjuka och har idag varit ganska så griniga. Och då menar jag inte lite. Ljudnivån har stundtals varit hög, ännu högre och så hög att ryggraden gått på lunch. De har slagits, bråkats, grinats och trotsat om vartannat mellan de fyra grabbarna. Om jag ens hade slagit numret till respektive instans så hade jag omöjligt kunna höra vad som hade sagts. Så jag lade det åt sidan, försökte inte ens.

Stolfabriken mailade jag till nu när de små hade lagt sig, så där kan jag invänta svar åtminstone. Nytt försök till sjukhuset görs i morgon när den värsta öronsuset har lagt sig.

Annars har jag ägnat dagen åt att finslipa bordet under tiden trillingarna sov middag. Egentligen så borde jag ha vilat men jag har svårt för det på dagarna om jag inte är ruskigt dålig förstås. Men det är sällan det händer. Har lackat matbordet omgång två nu på kvällen vilket var en fröjd för öronen. Penseldrag låter inte så mycket.

Inget speciellt har gjorts idag egentligen då grabbarna var på det sämsta tänkbara humöret man kan ha. All energi har gått åt till att tillfredsställa dom små. Men det är så med sjuka barn.

Nu ska jag bara ta det lugnt och sätta mig i soffan med benen högt och titta på Familjen Annorlunda med min man. Efter det så väntas det absolut roligaste jobbet man kan ha varje månad, betala räkningarna.

Hoppas på en bättre dag i morgon och ett bättre humör bland barnen med. Om inte annat så deras hosta och förkylning lättar lite eller ännu bättre försvinner helt.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Man skulle ju kunna tro att vi inte gjort annat än att ägna åt oss detta matbord den här helgen men så är inte fallet. När barnen är vakna så är det ingen vits att vare sig slipa eller lacka bordet då de är mer i vägen, det har skett på kvällstid det mesta.

Idag var vi faktiskt iväg en sväng till Skara för att äta lunch, fika, handla och bara komma i väg från huset lite. Och det behövdes.

Gabriel i full färd med att klä på sig. Han hade bråttom att komma iväg. Och i och med att han är i åldern "kan själv" så klär han även på sig själv också. Ganska skönt då man har ett par andra som behöver den hjälpen än.

Att just komma iväg tar sin lilla tid när man ska klä på alla. Är vi ute inom en halvtimme så är det en bra tid. Här är jag med Julie och ska klä på henne. Först en bild sa pappa Thomas.

Isac och Lucas äter korv med bröd. Populärt idag. Och de satt så fint vid bordet så att ett par som satt längre bort blev riktigt imponerade. De kom fram sen och berömde oss för att barnen var så lugna och fina när de åt. Det var kul att höra.

Gabriel fick lite spring i benen efter ett tag eller så var det maten som fick honom på bra humör. Men i det stora hela så skötte han sig faktiskt. Han visste att han skulle få köra bilkundvagnen sen när vi skulle storhandla.

Väl hemma igen så väntade de vanliga sysslorna. Julie och Thomas dansar lite innan middagen.

Tummen upp tyckte Julie. Dansa var kul idag med pappa.

Ja när de små och stora hade somnat så var det dags igen, att lacka bordet. Och här jobbar jag på. Blev dock klar tidigare än igår men vet att jag kommer att få lacka och slipa i morgon igen innan det blir klart. Alltid bra att lägga två lager så det blir en yta att kunna torka och inte något som trasan fastnar i.

Ja men nästan klart....

Nu ska jag bara njuta av söndagen och ta det lugnt. En riktig oxvecka väntas. Krafterna behövs. För trots allt så är vi inte helt friska än, men på god väg i alla fall.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Nu börjar man se resultat på matbordet. Även om det är lite kvar att göra på det. Igår blev det slipa och måla för min del och hela kvällen.

Att slipa tog sin tid. Till en början hade jag en liten slip men ruttnade ganska fort och åkte och köpte en kraftigare. Gick lite fortare efter det. Thomas har gjort grovjobbet och jag får göra finliret. På så sätt så får båda vara delaktiga i projektet. Vi är ju bra på olika saker så varför inte samarbeta och utnyttja det till max.

Målandet tog sin tid också och jag var klar vid midnatt. Många hörn och jag är ju inte riktigt van så det tar lite tid när man vill göra det noga dessutom. Färgen ser mörk ut men är inte det i dagsljus. Lasyr med inslag av nötbrun.

Så här ser bordet ut, taget nu på morgonen och färgen har torkat lite. Har inspekterat och det behövs inte lägga på ett lager till. Nu kan kvällen ägnas åt att lacka bordet. Ett måste då vi har ett gäng barn som skvätter, spiller och kladdar. Sen får man se om det behövs ytterligare en dag att slipa och lacka omgång nummer två.

Har funderingar att sätta beslag av något slag längs sidorna på bordet för att sätta en personlig prägel på det. Har ännu inte hittat något och känner att det är det sista jag gör när bordet är klart.

När jag handlade färgen igår så fick jag tips om vart jag kunde vända mig för att få tag på obehandlade stolar i trä, mannen i butiken var mycket hjälpsam. I Tibro tillverkar de stolar och man kan kontakta fabriken direkt. Det tänkte jag göra på måndag för att se om möjligheten finns att köpa tio likadana stolar obehandlade. I såna fall så finns det jobb att måla och lacka dom med. Hoppas, för det verkar vara en omöjlighet att få tag på rena trästolar nu för tiden. Fortsättning följer...

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Det brinner inte bokstavligen men för byggprojektet matbordet så är det Thomas som har eld i baken. Hans mål är att det skall stå klart när helgen är slut, dom orden uttalade han sig om idag. Så det där med att jag skulle se efter ett par bordsben rök åt pipan. Men det gör inget. Thomas är ju av den sorten att han fixar material, bygger och sen klart. Helst igår också. Medan jag är av den sorten som tänker, tar en kaffe, byter blöjor, matar barn, kaffe, tänker, fixar lunch.. ja osv. Så för honom är det helskägg innan jag kommer till skott ;-).

Nog pratat om det. Har naturligtvis bilder att visa. Här kommer dom.

Bordet limmades igår kväll. Lika bra det eftersom barnen är på kladdet annars. Så det fick stå över natten och torka in och under kläm.

Sen kom han hem efter jobbet idag och hann inte ens ta av sig arbetskläderna innan han påbörjade projektet. Vad säger vi? Visst brinner det lite...

Till slut så bytte han om och fortsatte givetvis. Duracellkaninen Thomas.

Julie fick tag i ett par intressanta djur. Helt ovetande om vad pappa sysslar med. Den där ödlan.. den ni!

Gabriel fick tag i en fleecefilt och lekte kung...

... med Linn som hade något i kikaren.

Trillingarna följde pappas jobb med stora ögon och frågan -vad gör du pappa?

Ja men titta, benen är på. Det var inte mer än väntat eftersom bordet skall vara klart på sönd... helst igår.

Och det står stadigt med. Här testas det om det får plats fem stolar på rad. Fast det är fel stolar...

Dags att göra bordskivan plan efter att ha limmat ihop brädorna.

Ja här går det undan minsann. Och det är nog så när min käre make har fått något att göra så brinner det i knutarna. Så projektet är snart klart. Det slipas fortfarande och att barnen sover i detta "oljud" är för mig en gåta. Men de var så trötta efter den här dagen så jag antar att ljudet inte störde. För de sover, har kollat ett par gånger.

Ja ni ska få höra...

En hälsning från duracellkaninen också. Kanske ni inte hör för oljudet men han säger att jag skall få den stora äran att lacka bordet i morgon kväll. Precis vad jag hade tänkt en lördag kväll. Och självklart så gör jag det för jag är minst lika angelägen om att bordet skall bli klart. Hela huset ser ut som en byggarbetsplats för tillfället. Ja fortsättning följer.....

Ha en trevlig helg alla!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Jag har tidigare skrivit om en del projekt som har gjorts här hemma. Bland annat så har min man byggt två stora högtalare som vi har i vardagsrummet. Riktigt trevligt när man tittar på film måste jag säga, och när man spelar musik. Inget fisljud där inte. Och nu behöver vi inte oroa oss för att grannarna skall ringa på och klaga. Att bo i hus är så skönt på alla sätt och vis.

Nu har han påbörjat ett nytt projekt igen. Ett måste för vår stora familj. Och att det bli eget gjort gör det ännu charmigare ( och billigare för den delen också ).

Ja vad gör pappa egentligen? Tre nyfikna åskådare som ville se allt.

Gabriel och Lucas var väldigt intresserade. Kanske blivande hantverkare? Isac flydde till bollarna och Alexander höll sig till sina mjukdjur. Men kvar blev dessa två med stora ögon.

Thomas jobbar på. Sågar och fixar. Och ja vad är det han nu har som projekt?

Här testas det. Vårt nya matbord som skall tillverkas från scratch. Bräderna läggs ut bara för att vi ska se hur långt det blir. Än är det mycket arbete kvar. Det skall limmas ihop, slipas, lackas och byggas. Jag har fått den äran att hitta ben till bordet och har även senare uppgiften att hitta stolar också. Detta bord skall ta när det är färdigt fem på vardera sida samt två på ändarna. Ett bord för tolv personer. Så fortsättning följer garanterat...

Annars har dagen varit ganska lugn, en slapp dag. Förkylningen härjar här igen. Ja jag är inte förvånad. Denna vinter är väldigt seg och bjuder på många sjukdomar. Tomten lämnar sina paket fortfarande...

Nu vill jag ha våren och värmen. Men vi är på rätt sida och på väg dit. Bara att härda ut ett par månader till. Barnen har trots allt varit väldigt lugna och snälla, så jag klagar inte. En pyssel och lekdag. Nu ska vi stora köra igång film och mysa lite i soffan. Egentid...

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

... här bor i Skövde. Ja vad ska man säga förutom att man har sig själv att skylla. Är man borta ett par minuter så kan allt hända har jag lärt mig. Och nu var dessa minutrar välbehövliga då jag pratade allvar med min dotter om varför man inte ska gå på isen. Hon åkte nämligen i igår och blev blöt upp till knäna, trodde läxan var lärd men inte. Så detta samtal var nödvändigt så jag tar det med att jag tittade bort för länge... Lite för länge.

Vad får man om man har en stor burk strösselmix, en påse chilinötter, ett paket grötris, en öppnad påse rågsikt, grynblandning, ett paket pärlsocker, en burk bakpulver, ett paket buljong, halv burk vanillinsocker, polkagrisstång samt okänd mängd havregryn?

... förutom en skitfull dammsugarpåse....

.. så får man även detta. Ett snyggt bakbord på 20 kvm.

Och ett gäng glada, bakande barn. Ja det var fullt ös och väldigt tyst när jag kom upp. Undrar varför?

Ja baka är kul på golvet minsann.

Ja Gabriel erkände. Kunde inte vara arg heller för synen var bara för rolig. Och jag borde ha ett bättre lås till det skåpet och jag borde vara närvarande, men nu var jag inte det. Så klart busiga Gabriel tar tillfället i akt.

Är dock glad att jag har en tioliters dammsugarpåse. För den blev ganska så fylld. Och rent blev det med till slut efter en stund. Jag är inte förvånad för vi vet ju sen tidigare hur lilla Gabriel kan vara.

Gabriels bekännelser.. men han är för go för han ville ju hjälpa till och ta reda på det.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Allt går om man bara vill. Och det gick idag med utan problem att ta med sig alla barnen till BVC. Det var lite som jag trodde, de invaderade lekrummet på en gång och så höll dom på och leka ett tag. Sen gick dom även in snällt när det var dags för Julies läkarbesök. Samma tur idag med andra ord.

Väl hemma så var de som vanligt också. Ingen kaotisk dag tack och lov. Och det passade mig alldeles utmärkt. Om jag var trött igår så var det bara förnamnet mot vad jag har varit idag. Klockan tjugo över ett i natt så bestämde sig Alexander att få krupp. Krupp i sig är ju inget farligt men den ville inte ge med sig riktigt. Så efter rådgivning med sjukvårdsupplysningen tyckte dom att han behövde åka in för att inhalera. Så det var bara att klä på sig, starta stora vanen och väcka hela gatan med en V8:a.

Det var ingen större väntetid så vi fick komma in ganska snabbt. Alexander fick andas i den där masken i två omgångar som innehöll adrenalin blandat med ja-vad-det-nu-hette. La det inte på minnet direkt då kudden lockade mer. Efter inhaleringen så studsade han runt, upp och ner och fram och tillbaka som en speedad råtta. Och detta höll i sig ett tag, även när vi kom hem. Runt halv fem på morgonen däckade både han och jag i soffan. Sömn, vad är det för något?

Men det har gått bra ändå måste jag säga. Och de flesta små sover redan. Bara hälften kvar.

Det vill säga Linn, Julie och Gabriel. Och jag kommer nog garanterat somna med dom ikväll.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag var det en sådan dag där jag lyckades planera in två saker på en och samma dag. Mindre kul eftersom jag är själv med barnen. Vanligtvis så börjar inte Thomas förrän efter lunch på måndagar. Men i dag hade han en läkartid en halvtimme efter det att jag hade tid hos gynekologen. Lyckat... näe. Och jag trodde nästan att jag var tvungen att ta med alla barnen dit men vi lyckades hitta en som kunde passa grabbarna under tiden. Tack gode gud och tack Tobbe. Det hade sett ut om man hade kommit med ett gäng ungar, slängt sig i gynekologstolen och fått frågan -Vad gör du mamma?!

Nu hade jag inte utsatt mina barn för det eftersom jag tycker det är lite väl att gå över gränsen över vad barn ska få se. Hade denna gång bara Julie med mig. Ja besöket var ju ändå behövligt och jag kunde gå där ifrån med stämpeln OK i baken.

Även Thomas fick grönt från sin läkare att han nu är återställd. Så jag hoppas innerligt att vi slipper fler sjukhusbesök. Dock har vi inte hört något från sjukhuset i Göteborg angående Isac, det hänger som ett grått orosmoln över mig. Två veckor har gått och jag vet inte om jag ska ringa eller inte. De sa att svar skulle komma via posten och att det kunde ta 2-3 veckor. Så jag väntar veckan ut innan jag ringer. Men man vill veta om de nu har svar att ge förstås.

Linn hade även tandläkarbesök idag och det var där det "jobbiga" kom in i bilden. Tiden var klockan två och då jobbar Thomas. Hade inget val än att ta med alla dit. Och tiden var också mitt i deras vila. Så ingen fick sova innan vi åkte iväg. Alla däckade i bilen och jag fick väcka dem när vi var framme efter ca 15 minuter. Och det är inte så värst lång vila för dom så min oro låg över hur de skulle bete sig inne hos tandläkaren. Trötta barn är inte roligt och ha med på saker över huvud taget. Men till min förvåning så skötte de sig utan anmärkning, ALLIHOP! Tur kanske? Fick även beröm denna gång över att barnen skötte sig så fint. Och Linn var jätteduktig hos tandläkaren!

Pojkarnas trötthet kom sen när vi väl var hemma. Det var precis som om allt släppte, herregud. Men då var vi ändå på eget territorium så det gjorde inget att det skreks lite. Behöver inte skämmas lika mycket om man säger så. Om det var hysteriskt, oh ja!

Alexander fick frispel och skrek som en stucken gris åt allt, inget dög. Gabriel var övertrött och på bushumör, han testade mina gränser till max. Julie var hungrig gånger två och hennes röstresurser låg på 120 decibel. Lucas gick omkring och slog allt och alla med leksaker, mycket uppskattat av de uppretade bröderna. Isac hade sitt sämsta humör och allt gick emot om han inte fick som han ville. Bara att rida ut stormen i ett par timmar och gilla läget. Vad mer kunde jag förvänta mig efter en 15-minuters vila? Är dock glad att de skötte sig på bortaplan. Hör lite dåligt på båda öronen bara. Nerverna dansar tango i kroppen. Jag är smått svullen mellan axlarna då tröttheten har kommit smygande. Räknar nu minutrar tills de minsta ska sova. 

Jag älskar mina barn, tro inget annat. Men batterierna behöver laddas med egentid. Och detta ska jag göra framför tv:n klockan åtta för att titta på Familjen Annorlunda.

I morgon är en ny dag. Och ett besök på BVC för Julie. Men dock vid rätt tid på dygnet. Pojkarna kommer troligtvis tycka det är skoj att invadera det stora lekrummet de har. Kan man ha tur två dagar i rad? Hoppas det.

Nu ska jag stoppa om mina små trötta änglar. Ha en god start på veckan ni alla.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva