Att barn lär sig fort vet vi, men över en dag?! Eller har jag varit så borta att jag har missat allt under en lång tid? Min sambo Thomas berättade när jag kom hem från jobbet att nu klättrar trillingarna överallt. Javisst tänkte jag och fäste inte så mycket vid det han sa eftersom klättrar smått på saker och så har de gjort ett tag. Ingen fara på taket med det och fortsatte lugnt med maten och han gick ut ett tag.

Men nu pratar vi inte klättra på små saker längre utan soffan, sängen ja överallt. Jag tyckte jag kände mig som en bläckfisk när de var små och ville ha mat i flaska konstant. Det är ingenting mot vad det här är. Barnen är överallt. Hoppar i soffan, lägger sig upp och ner, busar och hittar på allmänt hyss hela tiden. Och inte nog med det så har de andra två mer eller mindre börjat gå också. Visserligen inte hela tiden men mer nu idag än igår.

Och jag jobbar bara halvtid. Hur kan jag ha missat detta? Och våran tvååring Gabriel tycker ju detta är jättekul och jagar upp dem ännu mera.

Faktum är att jag kan inget annat än att skratta för jag visste att detta skulle komma. Har barn sen tidigare så nyhetens behag är det inte direkt. Men man glömmer mellan omgångarna och tre på en gång är lite av en överraskning. Vilken syn. Hann tyvärr inte ta någon bild ( skrattar stort ). Men jag lovar att jag vid tillfälle ska göra det.

Jag satt just och tänkte hur olika min barn egentligen är men ändrar mig på vissa punkter. För när det gäller bus, klättra och hoppa i soffan så är alla barnen lika på den punkten. Ikväll kommer jag att sova gott.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Igår hade jag en helt fantastisk och underbar eftermiddag med min bästa vän Mia. Vore det inte för henne så hade jag brytit ihop för länge sen, TACK för att du finns och ser den människan jag är bakom allt detta. Tack för att jag får vara Eva och inte ett objekt. Du anar inte vad det betyder för mig.

Det är helt fantastiskt att träffas alla och bara få vara och umgås. Och precis som Mia skrev i kommentaren igår så har jag faktiskt vänner som bryr sig, och det värmer.

Nu var inte alla barnen med men en del av dem i alla fall. Och trevligt var det. Det bjöds på mat i vårt hus och givande samtal. Idag finns världens godaste matlåda som skriker efter mig här på jobbet i kylen, lammytterfilé med potatisgratäng.

Efter det att de hade gått hem så kände jag mig som en ny människa. Och hade det inte åter igen varit för min väns skull så hade jag brytit ihop mer än vad jag gjorde den kvällen på grund av den rådande situationen. Men jag överlevde. Fokusen låg på barnen fram tills det var dags att lägga sig. Och barnen var helt underbara också och det blev inget tjafs vid läggdags, tjat om tandborstning eller städning. Fantastiskt.

Tog ett varmt bad efter det att de somnade. Hett för att släppa på alla spänningar samt ömma muskler. Efter det så tog jag spikmattan med mig in till sovrummet lade mig på sängen med hög musik i öronen. Ett par tårar rullade men inte hysteriskt, utan bara för att släppa på trycket lite. Och det kändes skönt att bara få vara ensam en stund i min egen lilla värld.

I dag mår jag som sagt mycket bättre. Tack alla mina underbara vänner. Ni är guld värt för mig.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva