Efter Linns graviditet och hennes lugna sätt genom de första åren så fick man nog lite för sina synders skull. Så brukar jag tänka ibland när jag ser min son Gabriel. Och det med glimten i ögat givetvis. Från att ha ett barn som äter på regelbundna tider, sover klockrent, aldrig sliter eller drar i saker och gör allt lagom vad det än är så..... är Gabriel raka motsatsen. Han är och har varit överallt, utforskat och testat till max. Och det resulterade i att allt som var under en meter i vårat hem fick en hedersplats i källaren. Men nu börjar han kunna hantera saker och ting så egentligen kan man ta fram lite sådant. Eftersom jag då har tre killar till så vågar jag inte chansa utan det får stanna nere ett tag till coh jag slipper tjata om att de inte får röra eller att det är aj aj. Ett moment mindre.

Gabriel är den enda som jag har mått illa med under graviditeten. Han kom även ut tio dagar efter beräknat datum. Visserligen så tyckte jag att det var skönt med ett januaribarn i stället för december om man nu ska vara petig eller önska månad.

Dock fungerade aldrig ammningen som den skulle med denna herre. Han hade stort sugbehov och som alla mina barn så var även han stor och konstant hungrig. Så det blev mycket flaska för hans del. Maten gick ganska lätt att introducera men han har varit petigare med maten än Linn och inte allt fick man ge honom. Men i stort sett så gick det ganska bra.

Gabriel har alltid varit tidig med allt och han är fortfarande ännu den enda som är så envis att han ger sig inte förrän han kan det. Visst är de andra barnen envisa men de ger upp efter ett tag. Gabriel har aldrig gjort det. Han gick tidigt, redan vid tio månader, och när han höll på som värst så ramlade han konstant hela tiden men reste sig som en duracellkanin tills han kunde gå. Och det gör han med allt som han vill lära sig.

Precis som Linn så är Gabriel väldigt intresserad av musik. Han kan många låtar utantill och sjunger mer än gärna. Även han är musikalisk av sig. När alla andra barn tjatar om glass eller godis så har Gabriel länge tjatat om en gitarr två år gammal. Han har spelat luftgitarr på innebandyklubbor, böcker och allt han kommer åt. Så jag och min sambo Thomas gjorde ett litet inköp av en trägitarr i barnstorlek. Aldrig förr har jag sett en lyckligare unge som har blivit så glad för en gitarr och han ser dessutom ut som att han föddes med den i famnen.

Gabriel ser till att lyckas med det han företar sig. Han gör det med en envishet och intensitet att han verkligen lyckas också. Fast det gäller bara det han är intresserad av.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva