Mitt stackars bäcken håller på att gå sönder. Jag springer med stödbältet hela tiden, glömmer var jag lagt den och letar runt som en yr höna. Idag har det verkligen varit värre med värken. Men det är bara tio veckor kvar. Sen slut med det. Och det vore konstigt om jag inte hade ont eftersom jag har fött snart fem barn på tre år. Det är det värt då allt annat går bra ändå.

Idag är min dotter hos sin pappa, vilket hon har varit nu i en vecka, och jag vill bara säga grattis Linn på din namnsdag. Har ringt henne också men hon var fullt upptagen med ett besök på Gröna Lund. Hoppas hon får det riktigt roligt.

Det blev en liten picknick i parken trots allt idag. Trodde inte det först eftersom Alexander fortfarande var dålig. Så vi tog en kort promenad ner till lekparken bara med grillen med oss. Bjöd in pappa också som kom över på sen lunch. Hade marinerat kyckling samt gjort egen potatissallad. Riktigt gott blev det och vi hann njuta en liten stund innan det var dags att packa ihop för regnet och barnens skull. Och vi var glada att det var kort bit hem. Alla somnade förutom jag men jag fick en lugn stund i alla fall.

Ett varmt bad väntar för att värma upp mitt onda. Sen kommer inte jag göra så mycket mer än att lägga mig i soffan och ta det extra lugnt.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Efter gårdagen om man nu ska summera allt så var det mycket bättre än i tisdags. Förvisso så var det två av pojkarna som fortfarande var magsjuka men inte lika intensivt. Alla fyra hade dock feber och låg mest i sina sängar. Och konstigt nog så hade man lite tid över. Och det var skönt att fokusera på annat än tvätt och torka spyor.

Gick en promenad i solen och lyckades förena nytta med nöje. Tog mig till Ica Maxi för att handla blomlådor. Det blev en promenad på 6 km och väl behövligt för både kropp och själ. Planterade lådorna och ordnade med andra blommor också så balkongen är nu riktigt fin, en oas mitt i allt elände. Jag är mycket nöjd.

Och trots allt elände så grillade vi utanför huset. Gabriel fick följa med ut för att få lite frisk luft även om han inte var så pigg. Men de tjugo minutrarna gjorde nog bara gott. Ingen av barnen åt av maten vilket vi visste men ändå så lyckades de peta i sig banan och smörgåsrån. Och resultatet idag är mycket bättre även om de inte är superpigga. Ett steg framåt i rätt riktning i alla fall.

En liten bild på Lucas också som ser mycket trött ut men ändå äter.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva