Idag har barnen varit lite trötta så det har varit en hel del gnäll och bråk under hela dagen. Bara att ta ett djupt andetag och rida ut stormen. Ändå har vi hunnit med mycket, åtminstone jag som hade en del att pricka av i min "att göra lista".

Först ringde jag kommunen eftersom jag saknade intyget från försäkringskassan gällande min man och som kommunen behövde för att jag skulle få ut pengar för vårdnadsbidraget.

Men hon jag pratade med på kommunen sa att det var inga problem, jag kunde komma med intyget efter att utbetalningen hade skett från försäkringskassan.

Det värsta som kunde hända var att jag blev återbetalningsskyldig. Men vi har ryggen fri så det kommer ju inte att ske. Bara att skicka in intyget när så är dags. Kände mig nöjd över det samtalet och för att hon var så hjälpsam. TACK!... du goa kvinna på Haninge kommun för att du var så tillmötesgående och vänlig.

Sen var det dags att rasta de små vilda som inte var så lyckliga. Ett nödvändigt ont för de behöver verkligen komma ut. Och morgonen som började så dåligt med regn gav solsken på eftermiddagen och ett riktigt kanonväder att vistas ute i, till barnens stora glädje. Så vi tog med oss fikat ut och hade en riktig bullfest i parken.

Gabriel med bus i blicken och rester av bullar runt munnen.

Det började bra men sen kom trillingarna i en rymningsfas och sprang åt alla tänkbara håll. Det var mindre kul. Varför kan man inte bygga lekpark med stängsel runt om undrar jag med glimten i ögat.

Fick en motionsrunda som heter duga och det sa min kropp ifrån till efter ett tag. Där märktes det att jag inte är helt återställd efter snittet. Kände av det ganska duktigt efter en halvtimmes jagande av små barn.

Beslutade sen att ta bilen för att åka och handla på Ica Maxi. Låg torsk på blöjor, mjölk och bröd. Att fiska in ungarna i bilen var inga problem men när vi väl var vid affären så började gnället och bråken direkt då jag tog ur dem igen.

Julie i vagnen, Gabriel gåendes och trillingarna i kundvagnen. Vi gick så försiktigt på sidan och en bil på motsatt sida backade ut. Och tur var det att man hade ögonen med sig för inte använde han backspegeln inte. Och jag märkte det också för till slut så var jag tvungen att banka hårt i bakluckan på bilen för att han skulle stanna, annars hade han bokstavligen kört på mig. Barnen hade jag tryckt framför mig för att rädda dem, hellre att jag blir påkörd om man säger så. Gissa om jag var arg. Jag slog så hårt på bilen och i stundens hetta så önskade jag att det hade blivit en riktig buckla för att han inte såg sig för. När han väl upptäckte det så tittade han inte ens åt mitt håll eller sa något. Men jag tecknade JÄVLA IDIOT med läpparna åt honom. Några andra hjälpsamma på parkeringen frågade hur det gick och super tack för er omtanke. Ingen kom till skada som tur var.

Väl inne på affären så var det ett ständigt bråk mellan trillingarna i vagnen. De skulle ha samma saker, de slogs och var inte ett dugg nöjda. Tur var att jag inte skulle ha så många saker så det blev snabbt forserat där inne. Mjölk, blöjor, bröd, schampo och tandkräm ner i vagnen. Fick väl några kommentarer på vägen men dock inga elaka. Utan bara mammor som tyckte det var starkt att ta med så många barn in i affären. Allt går om man bara vill. Och kanske lika bra att vänja dem också.

Det roligaste var att det kom fram en pappa med en lapp till mig och sa: -Den här kanske är något för dig. Du ser ut att behöva den bättre än jag. Jag har bara tre vilda pojkar.

Okej tänkte jag och började läsa lappen:

Mamma byter bo!

Ta chansen och sök till TV4:s storsatsning!

TV4 söker barnfamiljer som vill vara med på ett riktigt äventyr under 8 dagar.

Har du tänkt på hur det skulle vara att gå i någon annans skor, att få en inblick i hur en annan mamma lever sitt liv?

Har du undrat hur andra par och familjer hanterar sin hektiska vardag, delar upp sysslor, tar hand om barnen, spenderar sina pengar eller vad de gör på sin fritid?

"Mamma byter bo" kommer att bli den stora familjeunderhållningen.... ( här slutar jag skriva resten... ).

Min spontana reaktion var att jag började skratta för killen hade ingen ond avsikt alls utan tyckte säkert i all barnskrik och slagsmål mellan barnen att jag behövde byta familj kanske. Lite gulligt. Tackade honom och log vidare, och stoppade lappen i väskan. För jag tänkte att detta blir något att blogga om ikväll.

Om vi tänker söka blir en annan historia och något ni får undra över!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva