Ja så har det nog varit hela dagen och om vart annat bland barnen, som rubriken säger. Inte hysteriskt men mycket gnäll. Morgonen började med en underbar lång promenad, kunde inte bli bättre. På det en god lunch som uppskattades av alla, fiskgratäng med hemmagjord potatismos á la Eva. Vädret blev också kanon med en sol som lyste starkt. Elin och jag klädde på alla för att ta oss till lekparken. Men vi hann inte mer än dit förrän olyckan var framme. Stackars Elvis sprang ner för en backe och rasade in i parkbänken. Lilla krigaren fick ett jack i pannan och Elin tog honom till akuten så att de kunde limma ihop såret.

Kvar blev jag med barnen i parken och hade tänkt fortsätta vara ute en bra stund, men Alexander grinade och ville in. Tog in honom också eftersom Thomas var inomhus fortfarande. Inte långt därefter hör jag odiskreta ljud från Julie och det betyder bara en sak, byt blöja fort som fan. Den fick Thomas ta också eftersom jag hade kvar de andra i parken som jag var tvungen och passa vidare.

Tio minuter senare så börjar Lucas gnälla om att han vill in men jag lyckas övertala honom att vi ska cykla på framsidan i stället. Så det var bara att ta sakerna och gå tillbaka. De andra hängde på. Ja och som rubriken säger så blev det inte bättre, det ville sig inte alls skulle jag vilja säga. Slagsmål, grinande och allmän trots som resulterade i att vi gick in. Det gick bara inte. Vi hade behövt vara ute längre tycker jag men vad gör man när alla protesterar och bråkar? Och så fortsatte det hela eftermiddagen sen fram till jag gick därifrån för att hämta Linn vid tåget. Trots att jag hade gått 7,5 km på morgonen så vandrade jag gladeligen lika mycket till för att hämta andan lite. Och skönt var det, både att se min dotter och sen gå långpromenad igen. Det behövdes.

Sitter med Elin nu och vi pratar samtidigt som jag gör läxor. Barnen sover och även Thomas också, vilket jag har full förståelse för. Han fick ta hand om allt medan jag var borta, utan paus. Engelskan klar och nu sammanställa lite historia innan jag somnar för natten.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva