I julklapp köpte jag ett spel till Gabriel och innan stod jag och velade fram och tillbaka. För det krävs lite navigering och olika val och sen trycka på olika knappar. Till slut så beslöt jag mig för att handla den i alla fall. Tänkte att det är kul om han lär sig lite. I bakhuvudet hade jag ändå att det kommer att ta tid och tålamod innan han förstår hur man gör. Jo men tjena. Ungen är född med ett datachip i huvudet.

Han kan spelet tio gånger bättre än jag och har snart gått igenom alla spel plus avancerat på nivåerna. Hur tänkte jag egentligen när jag trodde att han inte skulle klara av det.

Gabriel pausar lite och bygger lego med Leon, som helst vill förstöra och äta klossarna.

Sen åter till spelet för att klara mer. Ihärdig liten kille.

Jag fick också en lördagspresent av maken, han ordnade med hylla åt mig i tvättstugan som var måttanpassad för den väggen. Den vi hade innan var så smal, låg och ranglig. Fick inte plats med något. Men nu så får jag det. Nu stuvade jag in allt på respektive hyllplan och skall rensa ut lite gammalt vid något tillfälle. Ska också köpa lådor och ha högre upp med olika keikalier och flaskor som behöver stå långt ifrån barnen. Och det är knappt så jag når upp dit, för den är hög. Men jag är så nöjd. Tack älskade make!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva