Känner mig trött, inte för den sakens skull att jag var ute igår för det gick lugnt till (men så skönt att komma bort). Utan det är för den här magsjukan som går här hemma. Den femte i ordningen har dukat under. Jag springer mellan disk, tvätt, matlagning, torka spyor, dusch, blöjbyten osv. Det gör mig helt färdig. Hoppas ingen mer blir sjuk nu. Jag vill bara lägga mig ner känner jag.

Försöker hitta det där roliga lilla extra för att gå upp och orka med allt. Det går men det är knappt. Känner mig som sagt trött och irriterad. Längtar som bara den till flytten.

Hade en liten reflektion på morgonen om att det skriks så förbannat om att barnbidraget skall delas lika (har absolut inga problem med det). Kan dock inte låta bli och undra varför det inte gäller torka spyor, blöjbyten, vaknätter och allt runt omkring omvårdnaden när det gäller barnen.

Jag kan inte minnas när jag hade sovmorgon sist. Hela sommaren har jag jobbat. Jag har ringts hem från jobb för att VAB:a med barn men får inga pengar för det. Det kom ett brev från försäkringskassan om att den andra föräldern har plockat ut det. Tack! Får jobba extra helger för att få in mer pengar, jag får ta all skit om att det inte är bra det heller och hur dum jag är bara därför. Går jag ut ochvroar mig så är inte det bra heller. Tar jag hem vänner är inte det heller bra. I så många år har jag fått höra att inget jag gör är bra. Är så innerligt less och lättad.

Så himla skönt och bara få ur sig allt. Man går som en soptunna som behöver tömmas ibland. Kanske var det inte det snällaste inlägget men jag har för länge sen kommit till det stadiet att jag behandlar andra som de behandlar mig. Tro mig, då har det gått långt innan jag kommit dit. Känner mig som fem år igen.

Ska göra mig i ordning här. Rösta står på schemat och en löprunda. När det blir mitt i all skit vet jag inte.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva