Härliga fredag. Äntligen helg. Nu blir det vila. Inga motgångar. Tji där fick jag.

Barnen har dessvärre varit på sitt sämsta humör. Från det att jag hämtat dom från dagis så har de skrikigt, bråkat och bara varit allmänt trotsiga fram till nu tjugo i sju. Allihopa dessutom. Jag skojar inte, det tjuter i mina öron. Nu är de lugna och det får bli en tidig kväll. För mig med kan jag tala om. Baksidan med att vara ensamstående med barn, man står själv vid de här tillfällena. Bara andas in och andas ut. Tålamodet prövas för fullt i ett par timmar. Man vet att det går över men mitt i allt vill man bara öppna en lucka som leder bort härifrån. One of those days! Tack och lov inte så ofta men det händer som sagt, och det hände just idag.

Sen fick jag resultat på läkemedelsberäkningen och jag klarade inte den omtentan heller. Skit för det. Blev riktigt arg och ledsen. Varför ska det vara så svårt? En hel veckas plugg och räknande. Vad gick inte in liksom? Har inte hämtat ut tentan så jag vet inte vad som gick snett. Humöret sjönk lite över det med.

Och när man i det hela ändå befinner sig långt nere så känns allting mycket större än vad det är, jag vet. Tänker på andra saker som kryper fram. Just nu vill jag bara gråta.

Ska ändå plocka fram det som gick bra idag. Måste få rida på den stormen för att ta mig upp.

Sprang över en mil idag och det kändes fantastiskt måste jag säga. Trodde jag skulle krokna men ju längre jag sprang desto piggare blev jag. Som gjord för att springa långt. Lyckat och lycklig blev jag över det.

En annan sak som inte hände idag men har hänt under de senaste dagarna är att jag fått komplimanger för min hårfärg. Det värmer gott i hjärtat. Inte bara från tjejer utan även från okända killar med. Det hör inte till vanligheterna direkt. Otroligt gott och höra komplimanger, inte igår direkt man fick höra det. Tack!

Jag och selfies är inte bästa kompisar direkt men så här blev resultatet. Ljuset gör sig inte heller men man ser skillnaden. Jag är i alla fall nöjd och får man komplimanger så är det ett plus i kanten.

Har sammanställt och pluggat omvårdnad på förmiddagen. Det gick också bra. Så visst finns det saker som har varit bra som hänt. Trist bara att det negativa tar överhand för ett tag. Sen vet jag hur jag fungerar med. Jag återhämtar mig, tar fram lite jävlar anamma och försöker igen. Ge upp finns inte i mitt huvud riktigt. Sen vet jag inte om det beror på att jag är galet envis eller bara allmänt dum.

Nu tar jag helg. Kommer lägga barnen sen sätter jag mig ett tag och andas till jag slinker ner i sängen själv. I morgon blir allt bättre.


Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva