Ja nu har vi lyckats göra det, döpa fem barn samtidigt. Och det hade inte gått utan alla fantastiska vänner och släkt som närvarade vid dopet. Även ni som inte kunde delta. Ett stort tack till er alla! Och stort tack till er som ville bli faddrar till våra barn och alla fina gåvor som barnen fick.

Hur ska man summera den här helgen? Fantastisk, intensiv och otroligt rolig på alla sätt och vis. Så många som kunde komma och så glada som alla var, stämningen var på topp. Det gjorde helgen mycket rolig för alla parter. Tack för att ni ville delta i detta båda dagarna.

För er som inte vet så valde vi att ha dopet lång väga. Barnen döptes i Ingatorps kyrka i Småland. Vi bodde i huset som vi har och hade gäster över natten för de som ville komma dagen innan. En del valde att bo på annat håll också. Många deltog på lördagens grillfest som vi valde att bjuda på för hungriga gäster som åkt så långt. Om inte annat för att samlas alla och umgås. Det var det minsta vi kunde göra. Dessutom så erbjöd vi sängplats så länge ytan fanns för de som ville vakna till sju glada barn. Frukost serverades om än så enkel på söndagen. Och efter dopet så bjöd vi på fika.

Och det hela som gjorde allt så roligt var att så många tackade ja trots den långa resan. Helt otroligt och fantastiskt av er!

För vår del som åkte ner redan på fredagen så var vi ca en mil från huset då jordens åskväder och regnskur mötte oss. Har aldrig varit med om dess like faktiskt att det blixtrar och dundrar samtidigt så att marken skallrar och fönstren är på väg att hoppa ut.

Blöta var vi fast mest Thomas som fick ta lien och göra en gång fram till huset och stå ute mitt i det för att vi andra skulle kunna komma in. Sen dessutom så sprang han in med all packning och jag tog hand om det där inne medans han fortsatte utomhus i ruskvädret.

Tyvärr så hade vi strömavbrott också så vi var lite oroliga för maten och att den skulle bli dålig.

Elen kom dock tillbaka halv elva på kvällen och jag stoppade i kontakten till kylen och frysen för att stoppa in allt. Gissa om det sprakade duktigt och började ryka om hela paketet. Godnatt kylskåp och frys var det bara.

Som tur var så fanns det en frysbox från Hedenhös som vi kunde använda. Pålitlig rackare. Dock fick man lyfta ut och ställa i boxar om man inte ville ha frost och isklumpar av allt. Det gick det också med en inställd timer i huvudet bland allt annat som skulle göras så kollade man även maten med jämna mellanrum. Vi behövde inte slänga något.

På lördagen så blev vädret ljuvligt varmt och barnen kunde leka och röja ute innan alla gäster skulle anlända. Med denna otroligt varma sommar så har vi dessutom fått påhälsning av getingar och då pratar vi inte några stycken. Utan MÅNGA. Det gick inte att vara ute efter ett tag eftersom barnen blev stuckna om vartannat hela tiden. Så fort man tröstade den ena så blev den andre stucken. Alla utom Julie och Thomas tror jag slapp det hela. Julie skyddade vi med nät på vagnen men vad Thomas gjorde för att slippa vill jag bra gärna veta. För vi andra blev nåldynor och rörliga måltavlor för de envisa små rackarna. Bara att gå in för att inte utsätta barnen för dessa plågoandar. För när de väl hade förstått så ville inte ens de vara ute.

Lördagen var den stora grilldagen och när gästerna droppade in så blev det fullt hus och alla hjälpte till med allt. Tänk vad 30 personer och dess händer kan göra. Vi grillade karré som hade legat i marinad och gjorde varm potatissallad till det. Givetvis vanlig sallad också och vitlöksbröd till. Och i stort sett så gick allt åt vilket var roligt att det uppskattades. Och sällskapet som ni var, helt underbara allihopa.

Sen blev det söndag och det var dags för dopet. Klockan 11.00 samtidigt som mässan blev det. Och det var inte bara vi utan även den lokala befolkningen som närvarade, även om vi fyllde ut många platser. Vi hade två faddrar till varje barn så det blev ett glatt gäng som stod där uppe under självaste ceremonin.

Tänkte inte skriva så mycket text utan låta bilderna tala sitt. För givetvis så blev det en hel del fotograferande.

Och det var precis som det ser ut på bilderna. Inte hysteriskt men visst fick man hålla ett öga på tre rymmande trillingar. För de var inte lika roade av mässan som andra. De är ju barn och vill inget annat än att springa runt och utforska än att sitta på en bänk och vänta.

Som tur var så hade vi en präst som var avslappnad och naturlig när det handlade om barn. Han hade varit med förr och hans inledande ord var:

Låt barnen springa omkring, de låter så mycket om man sitter på dem.

Vilken präst säger det? Det gjorde hela dopet mer avslappnat. Och han sade innan att det blir vad det blir. Och det blev det, ett alldeles unikt dop utan dess like. Och döpta blev barnen också den söndagen.

Tack ni alla som var med och gjorde helgen minnesvärd på alla sätt och vis!   

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva