Så kom den efterlängtade dagen då vi mammor fick fynda lite kläder. Även om det inte är till oss så går vi därifrån med ett stort leende. Tror nog att Mia ler än hon också efter en premiärtur här i Skövde och på deras klädbytardag.

Och jag hittade massor.

Massor och massor, allt är relativt. Har man många med samma storlekar så är det egentligen inte mycket per barn. Men tillräckligt, absolut. Och fler dagar kommer här på våren så jag har tid på mig att fylla garderoberna.

Denna gång fick jag ändå hur mycket som helst kändes det som och fokuset låg på Leon och trillingarna den här gången. Vad sägs om tre par jeans, en jeansjacka, tre par byxor och tolv bodys till Leon. Trillingarna fick fem tröjor, en tjock fleecetröja, nio t-shirts, sju huvtröjor, sju par jeans och sex par byxor. Om jag är nöjd? Från öra till öra kan jag säga. Även Linn hittade ett fint linne, en kofta och en tunnare jacka. Och priset för detta var under tusenlappen, för allt.

Detta gör ju att det kan sättas undan desto mer pengar till roliga och kommande utflykter i stället. Kläder är ett måste och de är inte så modefixerade mina små. Begagnat duger alldeles utmärkt. För är man mer en jordfräs så gör det inget om ett par byxor för tjugofem kronor går sönder stup i kvarten. Leka måste de få göra.

En racerbil och en spindelmannen-telefon gick med i klädkassen. Gabriel ringer ett samtal och styr med knät samtidigt. Allt för att brorsorna inte ska ta leksakerna ifrån honom. Här får man hålla i allt med näbbar och klor.

Isac leker med den andra svarta racerbilen medan Lucas kör rally med Barbie-bilen. Stora bilar går hem just nu hos grabbarna.

Hittade en stor och komplett safaribil som blev populär. Alexander tog den direkt och ville inte dela med sig.

De kunde efter mycket dealande byta bilar med varandra. Även om det satt långt inne. Men så är det när det är nyhetens behag med leksakerna, det lägger sig efter ett par dagar. Nya leksaker skänker inte alltid glädje till en början. Mycket slagsmål och ta ifrån varandra saker. Men de befinner sig också mitt i ego-stadiet där allt är MIN, MIN, MIN gånger tre.

Linn visar upp sig i sin kofta som hon hittade. Såg helt oanvänd ut. Och Linn blev som sagt mycket nöjd och det är huvudsaken. För bilar är inte lika intressant.

Nu är det dags för mellanmål här hör jag. Lite energi är aldrig fel. Och ta ut dom en sväng är ingen dum idé heller.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva