Ja nu har vi lyckats göra det, döpa fem barn samtidigt. Och det hade inte gått utan alla fantastiska vänner och släkt som närvarade vid dopet. Även ni som inte kunde delta. Ett stort tack till er alla! Och stort tack till er som ville bli faddrar till våra barn och alla fina gåvor som barnen fick.

Hur ska man summera den här helgen? Fantastisk, intensiv och otroligt rolig på alla sätt och vis. Så många som kunde komma och så glada som alla var, stämningen var på topp. Det gjorde helgen mycket rolig för alla parter. Tack för att ni ville delta i detta båda dagarna.

För er som inte vet så valde vi att ha dopet lång väga. Barnen döptes i Ingatorps kyrka i Småland. Vi bodde i huset som vi har och hade gäster över natten för de som ville komma dagen innan. En del valde att bo på annat håll också. Många deltog på lördagens grillfest som vi valde att bjuda på för hungriga gäster som åkt så långt. Om inte annat för att samlas alla och umgås. Det var det minsta vi kunde göra. Dessutom så erbjöd vi sängplats så länge ytan fanns för de som ville vakna till sju glada barn. Frukost serverades om än så enkel på söndagen. Och efter dopet så bjöd vi på fika.

Och det hela som gjorde allt så roligt var att så många tackade ja trots den långa resan. Helt otroligt och fantastiskt av er!

För vår del som åkte ner redan på fredagen så var vi ca en mil från huset då jordens åskväder och regnskur mötte oss. Har aldrig varit med om dess like faktiskt att det blixtrar och dundrar samtidigt så att marken skallrar och fönstren är på väg att hoppa ut.

Blöta var vi fast mest Thomas som fick ta lien och göra en gång fram till huset och stå ute mitt i det för att vi andra skulle kunna komma in. Sen dessutom så sprang han in med all packning och jag tog hand om det där inne medans han fortsatte utomhus i ruskvädret.

Tyvärr så hade vi strömavbrott också så vi var lite oroliga för maten och att den skulle bli dålig.

Elen kom dock tillbaka halv elva på kvällen och jag stoppade i kontakten till kylen och frysen för att stoppa in allt. Gissa om det sprakade duktigt och började ryka om hela paketet. Godnatt kylskåp och frys var det bara.

Som tur var så fanns det en frysbox från Hedenhös som vi kunde använda. Pålitlig rackare. Dock fick man lyfta ut och ställa i boxar om man inte ville ha frost och isklumpar av allt. Det gick det också med en inställd timer i huvudet bland allt annat som skulle göras så kollade man även maten med jämna mellanrum. Vi behövde inte slänga något.

På lördagen så blev vädret ljuvligt varmt och barnen kunde leka och röja ute innan alla gäster skulle anlända. Med denna otroligt varma sommar så har vi dessutom fått påhälsning av getingar och då pratar vi inte några stycken. Utan MÅNGA. Det gick inte att vara ute efter ett tag eftersom barnen blev stuckna om vartannat hela tiden. Så fort man tröstade den ena så blev den andre stucken. Alla utom Julie och Thomas tror jag slapp det hela. Julie skyddade vi med nät på vagnen men vad Thomas gjorde för att slippa vill jag bra gärna veta. För vi andra blev nåldynor och rörliga måltavlor för de envisa små rackarna. Bara att gå in för att inte utsätta barnen för dessa plågoandar. För när de väl hade förstått så ville inte ens de vara ute.

Lördagen var den stora grilldagen och när gästerna droppade in så blev det fullt hus och alla hjälpte till med allt. Tänk vad 30 personer och dess händer kan göra. Vi grillade karré som hade legat i marinad och gjorde varm potatissallad till det. Givetvis vanlig sallad också och vitlöksbröd till. Och i stort sett så gick allt åt vilket var roligt att det uppskattades. Och sällskapet som ni var, helt underbara allihopa.

Sen blev det söndag och det var dags för dopet. Klockan 11.00 samtidigt som mässan blev det. Och det var inte bara vi utan även den lokala befolkningen som närvarade, även om vi fyllde ut många platser. Vi hade två faddrar till varje barn så det blev ett glatt gäng som stod där uppe under självaste ceremonin.

Tänkte inte skriva så mycket text utan låta bilderna tala sitt. För givetvis så blev det en hel del fotograferande.

Och det var precis som det ser ut på bilderna. Inte hysteriskt men visst fick man hålla ett öga på tre rymmande trillingar. För de var inte lika roade av mässan som andra. De är ju barn och vill inget annat än att springa runt och utforska än att sitta på en bänk och vänta.

Som tur var så hade vi en präst som var avslappnad och naturlig när det handlade om barn. Han hade varit med förr och hans inledande ord var:

Låt barnen springa omkring, de låter så mycket om man sitter på dem.

Vilken präst säger det? Det gjorde hela dopet mer avslappnat. Och han sade innan att det blir vad det blir. Och det blev det, ett alldeles unikt dop utan dess like. Och döpta blev barnen också den söndagen.

Tack ni alla som var med och gjorde helgen minnesvärd på alla sätt och vis!   

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva 

Hela den här dagen har gått till att utföra saker som har med dopet att göra. Nåja, inte allt. Det blev titta på bil och sen hämta en barnsäng till Julie som vi fått av Thomas släktingar. TACK! Den står nu monterad så fint i sovrummet.

Bilen som vi tittade på var dock inget att ha, ett riktigt ras. Så det blir att titta vidare igen och hoppas att man hittar något bättre så småningom. Bara att ha tålamod.

Kläder är nu inhandlat till alla barnen för dopet så det är bara att pricka av på listan över saker som skall göras. Morgondagen lär gå till att packa allt som skall med och sen bär vi iväg.

Det innebär även en paus härifrån. Självaste dopet är på söndag och på lördagen är det grillafton tillsammans med en stor del av gästerna. Vilket vi ser fram mot mycket!

Återkommer med bilder över helgens händelser och dopet av alla fem barnen.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Morgonen började med hyss av Gabriel som åter hade tömt det sista i mitt förråd av glutenfria varor. Denna gång hade han tömt all spaghetti på golvet, pannkaksmix och dragit med sig en hel del the bland smeten. Nu har jag i praktiskt taget ingenting kvar i det skåpet. Dessutom så var det låst med knut på handtagen men han lyckades ändå få upp allt. Bara städa och se glad ut med andra ord.

Efter det så har de små bara bråkat, grinat och varit på allmänt dåligt humör. Den ena avlöste det andra hela tiden och jag lyckades få en liten lugn stund för mig själv när trillingarna sov. Men Gabriel gjorde då allt för att testa mina nerver och jag fick säga åt honom massor med gånger.

Lunchen fick jag göra under hysteriskt skrikande och bråkande och efter det att de hade ätit så fick de bada bort all blodpudding från topp till tå. Inte ens i badkaret kunde de vara sams. De hällde ut vattnet så det var massvis på golvet och över hela badrummet och det kan jag köpa även om det blev blött precis överallt och allt som var runt omkring. De kivades om badleksakerna konstant.

Upp med barnen från badet och bråkandet bara fortsatte.

Har inte varit den roligaste mamman idag heller då det var tvunget att städa här hemma och det ordentligt. Har sagt det förr och säger det igen. Det man blundar för finns kvar när man öppnar ögonen igen. Och nu var det verkligen dags. Låg efter med tvätten och dagens disk väntade skrikandes på bänken. Golvet ropade KOM OCH DAMMSUG!

När man väl är färdig med städningen och ett antal tillsägningar senare så tömmer Gabriel alla leksakslådor på golvet och det ser ut som ett bombat skithus med leksaker i rummet. Favorit i repris.

Där får det vara ett tag för jag tänker inte börja om med städningen igen. När jag såg allt på golvet så tänkte jag, den svarta sopsäcken ska fram och det skall sorteras bland leksakerna och slängas en massa. De har på tok för mycket grejer.

Nu sitter jag här och känner mig allmänt irriterad och arg, och som världens sämsta mamma för den delen också. Det tjänar ingenting på att bli förbannad eller arg vilket jag vet men jag måste få andas lite just nu. De springer omkring som tokar och är på bushumör men jag sitter här. Ska ta två djupa andentag och dyka in igen.

Det är verkligen inte min dag idag!

Tack mamma och pappa för att ni hjälpte mig att handla. Inte ens det lyckades jag med idag.

Men en positiv sak var att min gamla klasskamrat sen högstadiet ringde. Och vi hade ett samtal om allt och ingenting som två vänner kan ha och det var verkligen roligt att höra från henne igen. Det var ett tag sedan sist och ett antal barn senare för min del så tiden har verkligen gått fort. Hon och jag kan konsten att prata som om vi hördes igår fast det i själva verket kan ha gått flera månader. Hon kommer hit i oktober och då skall vi slå våra påsar ihop och träffas. Vi bor ju inte grannar direkt då hon bor i Finland. Så det blir långt mellan gångerna. Men vi vet vart vi har varandra och har kul när vi träffas.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Tog med barnen till mammas och pappas husvagn idag. I närheten finns ett bad som vi besökte och tro det eller ej så badade faktiskt alla barnen. Om än plaskade i vattenbrynet. Till och med min pappa doppade fötterna och det hör inte till vanligheterna ska ni veta. Tror jag sett min pappa bada en gång i hela mitt liv eller som jag minns. Du får rätta mig pappa om jag har fel.

Det var ändå solsken på eftermiddagen blandat med moln. Och varmt i luften för den delen också, så varför inte bada och passa på så länge det går. Vem vet, det kanske är årets sista bad. Barnen hade kul.

Vi åt lunch på stående fot, även barnen. Så det blev lite vad det blev. Men korv med bröd gick i dem i omgångar utan problem. En trevlig dag tills batterierna till sist tog slut på dem och det var dags att bege sig hemåt. Efter en minut i bilen så sov alla.

Här kommer lite bilder som jag tog idag på barnen:

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Sitter och funderar på hur jag skall göra med min hemsida. Hinner inte som jag tycker mig borde uppdatera den då jag mest håller till på bloggen. Fotografierna är nästan densamma som här och texten ändras inte så mycket eller redigeras på hemsidan. Men fortfarande så behöver jag uppdatera den med jämna mellanrum. Har inte gjort något på en månad.

Så kanske är det bäst att låta den stängas för att ägna mig helt åt bloggen i stället. Här skriver jag i stort sett varje dag och finner det mycket roligare dessutom.

Måste man ha två sidor? Inte enligt mig. Hemsidan löper ut den 21 augusti. Har några dagar till att fundera på hur jag vill göra.

För övrigt så har träningslusten kommit tillbaka men jag är rädd att det är för tidigt inpå snittet. Kände av igår efter det att jag hade jagat trillingarna runt hela parken. Visst det var mycket lyft som gjorde att det blev jobbigare.

Skall sikta på en lång promenad i morgon kväll, för det kan jag göra... gå alltså. Tids nog så hinner jag med det andra också.

Fortfarande så går vikten neråt och det beror fortfarande på att jag svettas ut vätska som jag samlade på mig under graviditeten. Vågen visar 79 kg, vilket är 13 kg mindre sen den 20 juli. Och då har jag inte gjort så mycket mer än att tagit hand om barnen.

Snart så skall jag ta fram min stegräknare och vikterna så jag kan börja lite smått. Men det har trots allt bara gått tre veckor sen hon föddes så det behövs inte rusa in i någonting. Suget finns dock eftersom jag är ganska rastlös av mig.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag har barnen varit lite trötta så det har varit en hel del gnäll och bråk under hela dagen. Bara att ta ett djupt andetag och rida ut stormen. Ändå har vi hunnit med mycket, åtminstone jag som hade en del att pricka av i min "att göra lista".

Först ringde jag kommunen eftersom jag saknade intyget från försäkringskassan gällande min man och som kommunen behövde för att jag skulle få ut pengar för vårdnadsbidraget.

Men hon jag pratade med på kommunen sa att det var inga problem, jag kunde komma med intyget efter att utbetalningen hade skett från försäkringskassan.

Det värsta som kunde hända var att jag blev återbetalningsskyldig. Men vi har ryggen fri så det kommer ju inte att ske. Bara att skicka in intyget när så är dags. Kände mig nöjd över det samtalet och för att hon var så hjälpsam. TACK!... du goa kvinna på Haninge kommun för att du var så tillmötesgående och vänlig.

Sen var det dags att rasta de små vilda som inte var så lyckliga. Ett nödvändigt ont för de behöver verkligen komma ut. Och morgonen som började så dåligt med regn gav solsken på eftermiddagen och ett riktigt kanonväder att vistas ute i, till barnens stora glädje. Så vi tog med oss fikat ut och hade en riktig bullfest i parken.

Gabriel med bus i blicken och rester av bullar runt munnen.

Det började bra men sen kom trillingarna i en rymningsfas och sprang åt alla tänkbara håll. Det var mindre kul. Varför kan man inte bygga lekpark med stängsel runt om undrar jag med glimten i ögat.

Fick en motionsrunda som heter duga och det sa min kropp ifrån till efter ett tag. Där märktes det att jag inte är helt återställd efter snittet. Kände av det ganska duktigt efter en halvtimmes jagande av små barn.

Beslutade sen att ta bilen för att åka och handla på Ica Maxi. Låg torsk på blöjor, mjölk och bröd. Att fiska in ungarna i bilen var inga problem men när vi väl var vid affären så började gnället och bråken direkt då jag tog ur dem igen.

Julie i vagnen, Gabriel gåendes och trillingarna i kundvagnen. Vi gick så försiktigt på sidan och en bil på motsatt sida backade ut. Och tur var det att man hade ögonen med sig för inte använde han backspegeln inte. Och jag märkte det också för till slut så var jag tvungen att banka hårt i bakluckan på bilen för att han skulle stanna, annars hade han bokstavligen kört på mig. Barnen hade jag tryckt framför mig för att rädda dem, hellre att jag blir påkörd om man säger så. Gissa om jag var arg. Jag slog så hårt på bilen och i stundens hetta så önskade jag att det hade blivit en riktig buckla för att han inte såg sig för. När han väl upptäckte det så tittade han inte ens åt mitt håll eller sa något. Men jag tecknade JÄVLA IDIOT med läpparna åt honom. Några andra hjälpsamma på parkeringen frågade hur det gick och super tack för er omtanke. Ingen kom till skada som tur var.

Väl inne på affären så var det ett ständigt bråk mellan trillingarna i vagnen. De skulle ha samma saker, de slogs och var inte ett dugg nöjda. Tur var att jag inte skulle ha så många saker så det blev snabbt forserat där inne. Mjölk, blöjor, bröd, schampo och tandkräm ner i vagnen. Fick väl några kommentarer på vägen men dock inga elaka. Utan bara mammor som tyckte det var starkt att ta med så många barn in i affären. Allt går om man bara vill. Och kanske lika bra att vänja dem också.

Det roligaste var att det kom fram en pappa med en lapp till mig och sa: -Den här kanske är något för dig. Du ser ut att behöva den bättre än jag. Jag har bara tre vilda pojkar.

Okej tänkte jag och började läsa lappen:

Mamma byter bo!

Ta chansen och sök till TV4:s storsatsning!

TV4 söker barnfamiljer som vill vara med på ett riktigt äventyr under 8 dagar.

Har du tänkt på hur det skulle vara att gå i någon annans skor, att få en inblick i hur en annan mamma lever sitt liv?

Har du undrat hur andra par och familjer hanterar sin hektiska vardag, delar upp sysslor, tar hand om barnen, spenderar sina pengar eller vad de gör på sin fritid?

"Mamma byter bo" kommer att bli den stora familjeunderhållningen.... ( här slutar jag skriva resten... ).

Min spontana reaktion var att jag började skratta för killen hade ingen ond avsikt alls utan tyckte säkert i all barnskrik och slagsmål mellan barnen att jag behövde byta familj kanske. Lite gulligt. Tackade honom och log vidare, och stoppade lappen i väskan. För jag tänkte att detta blir något att blogga om ikväll.

Om vi tänker söka blir en annan historia och något ni får undra över!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag blev det en utflykt längre bort. Vi besökte Mirka och hennes familj för att hälsa på.

En tur med bilen, barnen sov på vägen, och 40 minuter senare var vi på plats. Lite fika och en tur till parken innan lunchen blev det och barnen fick röja fritt. Gabriel fann sig på en gång och blev väl omhändertagen av Mirkas barn. Tror han trivdes som fisken i vattnet rent ut sagt. Sen hittade han en bil som han drog upp för en backe och åkte ner för säkert ett femtiotal gånger, räknade dock inte men tog i lite. Det blev en stund i parken och han lämnade inte bilen många gånger.

De större barnen hade jättekul med skrindan. De varvade med att dra omkring varandra i den och att åka ner för backen. De hade hur kul som helst och vagnen var lika populär för dem som bilen var för Gabriel. Roligt att det roar.

Isac, Lucas och Alexander kom också till ro och sprang runt och lekte. Alexander höll sig nära som vanligt men gjorde ett par utsvävningar för att utforska nya stället. Barnen var så goa med dem och hjälpte mig duktigt att ta hand om dem för det hände att de sprang åt helt fel håll. Och ibland har man inte riktigt armarna eller synen med sig. Ett litet tag så försvann Isac och jag ropade på honom. Det hördes en liten svag röst och jag tittade bort mot slänten. Nedanför stod en blöt, lerig Isac och log. Förmodligen hade han rullat ner. Han såg dock ganska så förvånad ut och det var bara gräs, lite fukt och lera en bit ner så han slog sig inte. Som sagt han såg mest förvånad ut. Nyfikenheten hade tagit över.

Sen bjöd Mirka på pannkakor som hon hade ordnat så även jag kunde äta. Tack Mirka för de var supergoda och jag tror även barnen åt med god aptit. Beundrar din forsering kring matbordet över alla önskemål och tillbehör till maten. Du skötte det med bravur. Blev imponerad!

Som det kan bli med många barn så blir det lite avbrott men vi lyckades ändå prata med varandra. Tiden bara sprang iväg för till slut så gick mina barn på reservbatteri. Hungriga och trötta. Och vid den tiden på kvällen så var det förbi middagstid för länge sedan så jag tyckte att de skötte sig ändå trots hungern och tröttheten. Snabb lösning blev Mc Donalds på vägen hem, men den som åt mest var nog Gabriel även om resten av pojkarna åt. Dock halvdant och de ägnade sig mer åt att kasta omkring pommes frites i bilen än att stoppa det i munnen, så jättehungriga kan de inte ha varit. Åkte vidare och två minuter senare uppe på motorvägen så sov de små. Förvånadsvärt så var Gabriel vaken hela resan hem och höll låda. Han frågade ut mig om allt och allting. Trevligt dock med vaket sällskap. Han sprang dock fortast till sängs när vi kom hem. Även trillingarna somnade utan problem efter bad och blöjbyte.

Tack Mirka för en super trevlig dag. Barnen njöt i fulla drag och blev väl omhändertagna av dina barn. Och jag tycker det var riktigt roligt och se så många fina personligheter i era barn som ni har. Hoppas verkligen vi kan göra om det igen. Tiden gick alldeles för fort.

Nu sover alla för natten och även jag skall krypa ner.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Så här kul tyckte Gabriel det var med Bolibompa på tv.

Så kan det gå efter en dag hos mormor och morfar. Men trevligt var det och en riktigt god lunch blev det också.

Trillingarna sover de med sen en timme tillbaka. Ser ut att bli en lugn kväll för min del och jag hoppas att jag somnar hyfsat tidigt idag. Vet att Julie kommer att vakna och vilja ha mat.

För hon är så här pigg just nu.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva