Julie och Lucas säger jag bara, vilket radarpar. Thomas fångade dom på bar gärning, den ena sötare än den andra. Finner inga ord mer än busungar.

Var inte hemma när det hände och spåren var inte kvar när jag kom.

Har hunnit med mycket idag. Kerra var över på fika i morse och Julie fick lite kläder med, TACK! Sen blev det tvätt, disk, lunch och studier. Till slut så somnade jag av ren utmattning i soffan. Inte länge men tillräckligt för jag känner mig pigg och fräsch nu. Har lite att läsa och sen tänkte jag och maken köra filmkväll. Köpte en ny film tillsammans med de filmer som jag ska se via skolan, Babycall heter den. Någon som sett den?

Dags att sätta igång så det inte blir för sent för och titta....

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Morgonen bjöd på dåligt väder och det märks mer och mer att det är höst. Nu börjar även löven bli gula. Visserligen en vacker årstid men jag tycker inte om kyla och mörker. Vinter ska vi inte prata om. Gilla läget och rida ut "stormen" tills nästa år. Har så mycket att se fram mot då.

Fick tillbaka en inlämning som jag hade i Svenskan men hade inte räknat med så dåligt betyg, kändes så bra när jag lämnade in den, men det blev ett E som i Eva. Som en käftsmäll rent ut sagt. Bara att kavla upp ärmarna och fortsätta, som många peppade mig med... det som inte dödar det härdar. Det sög musten ur mig, trodde faktiskt inte det. Snacka om prestationsångest på hög nivå och jag ska nog sänka ribban lite. Det handlar inte om att jag vill vara "bäst", jag är bara mån om att klara mig för jag vill så mycket. Det är så mycket annat skit som snurrar i bakgrunden av och till och det känns som om skolan är det enda man har kontroll och fokus på.

Men jag tänker absolut inte gräva ner mig, det är inte "jag". Utan nya tag helt enkelt och bara köra på. När trista saker händer i sin omgivning så gör man saker för att lämna "skiten" bakom sig, kan vara allt från att klippa sig och byta frisyr, flytta eller annat. Har varit med om det ett par gånger i mitt liv, som att vända blad och börja på ett nytt kapitel. Och det känns så i mitt fall lite, färgade håret igår och känner mig nöjd över det. En färg som jag aldrig har testat förut, nämligen svart. Så nu är det ett nytt kapitel i mitt liv som börjar.

Har lite och läsa ikväll och ska strax parkera mig i soffan för att köra ett maraton-race i läsning. Kände att behovet av att skriva av mig gick före. Lite kaffe som grädden på moset är aldrig fel heller.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag är det sex år sedan jag träffade min man, tiden går så fort. Sex år av upp och nedgångar och det är precis som det ska vara, tycker det blir bättre med åren. På något sätt så blir vi mer och mer sammansvetsade. Käleken är stark och trots det vi varit med om och är med om så älskar jag honom. Det kan ingen ta ifrån mig.

Försökte få saker och ting gjort idag men lyckades inte speciellt bra med det. En tvättmaskin och skura rent köket, men resten fick vara. Det var det mest "ta det lugnt" ett par timmar. Spelar dock ingen roll för min del, det var ganska skönt och börja veckan med mjukstart. Måsten är inte hugget i sten. Trots "lugnet" så känner jag mig ganska mör i kroppen och trött. Blev inte så mycket sömn sist, jag kunde inte sova fast det gick. Trist att det blir så men en god bok gjorde att jag till slut blev åter trött. Har några timmar kvar att slå ihjäl med lite studier nu först innan jag "kan" lägga mig för natten. Jag riktigt längtar dit just nu till sängen. Men mitt inre driver mig till att öppna böckerna i stället. En kaffe får det bli tror jag innan jag sätter igång. Det brukar pigga upp.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Så underbart väder det har varit idag och vi har njutit många timmar ute. Passade på och grilla kyckling till middag i solskenet. Man vet inte hur länge grillvädret håller i sig så det är bara att ta vara på dagarna så gott det går.

Linn fick ta lite kort med kameran idag och passade på att fota mig och Leon tillsammans. Sen tog jag också en hel del kort förstås.

Jag och Leon.

Busiga Julie är lite nyvaken men på hyfsat gott humör.

Sen tog jag en rad kort och de flesta hamnade på Leon och Linn idag. Inte ofta jag får ta kort på henne så jag passar på när jag får.

Linn och Leon kramas.

Leon på alla fyra. Störtskön bild.

Ett riktigt busfrö.

Napp och tumme, fungerar med båda.

Framåt kvällen nu så har barnen varit lite griniga och inte varit med i svängarna riktigt. Stundtals var det riktigt jobbigt så man fick ta både ett och två andetag mellan varven. Kanske för att jag själv är ganska trött som allt förstärktes och kändes mer jobbigt än vad det var. Det fick mig i alla fall i slutändan att ta ett djupare snack med barnen på deras nivå.

Varför säger man till både en och tio gånger, jo det är för att man bryr sig. Jag vill att barnen skall växa upp och bli skötsamma. Regler hemma är inget straff, det är uppfostran. Man slåss inte, sparkas inte eller säger dumma saker till varandra. I viss mån får de också hjälpa till hemma och det är heller inget straff, utan dels för att barnen ska känna sig behövda, stärka sin självkänsla och växa som personer. Och ja, också ska de lära sig saker så de kan ta med sig det den dagen de flyttar hemifrån. Man får inte alltid göra som man vill här i hemmet, tyvärr. Vi respekterar varandra. Kan man inte lära sig dessa enkla regler och saker i hemmet så tar dom med sig det ut sen. Barn gör inte skillnad på personer eller situationer till en viss mån så det är inget man vill att de ska bete sig illa och respektlöst mot andra. Det är föräldrarnas uppgift och ansvar att uppfostra barnen och ge dem rätt normer och ideal, inte överlåta det åt andra. Dessutom så tar barnen efter sina föräldrar, så är det bara. Extra viktigt och tänka på hur man beter sig, säger och gör.
Så ja, det blir en del tjat. Men åter igen så får man förklara att man säger till dom för att man vill att de ska bli bra personer. Det är när jag inte säger till dom som de ska bli oroliga.

I dessa situationer så har jag många gånger min mamma att tacka. Tjatade gjorde hon också och det var kanske inte så kul alla gånger. Men nu när jag har ett gäng barn så förstår jag varför. Fast det spelar ingen roll egentligen hur många barn man har, lik förbannat så måste man uppfostra en också. Tack i alla fall underbara mamma!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Regnet har öst ner här och just nu är det uppehåll, åtminstone ett tag till. Tittar man på himlen så ser det ut att komma mer inom kort. Blir nog en inomhusdag idag, lite pyssel och tvätt väntas. Passade på att beställa almanacka för nästa år som jag gör hos personligalmanacka på nätet. Designar min själv och jag är så nöjd med det.

Så här ser almanackan ut för 2013, gjord av mig.

Gjorde två prov igår och det kändes jättebra. På det muntliga i engelska fick jag betyg C, vilket jag är nöjd över. Har goda chanser att få B som jag siktar på också i slutändan. Svenskaprovet var en argumenterande text som man skulle skriva och där har jag ännu inte fått reda på resultatet, inte heller på inlämningsuppgiften från förra veckan. Väntar med spänning.
Satt hela kvällen igår och läste och gjorde alla inlämningar till Naturkunskapen. Nu är det bara att plugga gärnet till provet som jag har planerat in v.39 Även psykologiprovet har jag lagt den veckan. Gott om tid har jag och känner ingen stress över någonting just nu. Jag gjorde det förra terminen och lär nog fixa det den här terminen också.

Barnen är fortfarande snoriga och några av dom mer hängiga än vanligt. Bara att rida ut stormen och torka näsorna, trösta lite och göra så gott man kan.

Kaffe lockar nu innan det är dags för lunchruset och dess sysslor. Bäst och passa på medans det är lugnt. Snart får jag lägga i den högre växeln.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

En liten shoppingrunda blev det allt idag och jag hade med mig Julie denna gång. En riktig fröjd var det. Det var egentligen inte meningen att jag skulle ha mer än mjölk, fil och bröd. Men råkade halkade in på Ginatricot en sväng. Och såg byxor som jag bara måste ha (har inte så många ev den varan efter utrensningen i min garderob). Och de satt som smäck så jag köpte två par, och glad blev jag också när det visade sig att jag gått ner en storlek. Lön för mödan kallas det!

Fick reda på resultatet på min engelska uppsats och fick betyget C. Är mycket nöjd ändå. Väntar fortfarande svar på svenskan och religionen med spänning. I morgon har jag ytterligare två prov, den ena i svenska och den andra i engelska. Har suttit hela kvällen, som vanligt, med böckerna och ska nu förflytta mig till de skönare regionerna. Nämligen soffan. Där tar jag mitt sista avslut i engelskaboken innan jag lägger mig för natten.

I morgon blir det återbesök hos läkaren för Alexander för att titta på hans öra. Det går bra att ge honom penicillinet och han verkar pigg för övrigt, vilket han var innan med men kanske något piggare. Dock har vi ett gäng småsnoriga och hostiga barn och lite allmänt hängiga och griniga. Mycket torkande blir det.

Nu ropade soffan på mig!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Man vet vad man har och göra. Och det går faktiskt bra också.

Idag var Gabriel på sitt första Knatteskutt. Lite lek, skutt och boll. Han trivdes med det verkar det som och behöver det också. Det var Thomas som tog med honom medan jag tog hand om sjuklingarna här hemma.

Linn har jag anmält till sånglektioner och jag inväntar svar. Hoppas att hon kommer in. Håll tummarna!

Nu måste jag fortsätta plugga. Är trött så jag vill få lite gjort innan John Blund hälsar på.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Som mamma känner man på sig saker när det gäller ens egna barn. Otroligt att dessa instinkter kan vara så starka egentligen. Nu kom det mer svart på vitt här på morgonen. Alexander hade ett blödande öra och det kom inifrån mer än ett ytligt sår, så jag ringde vårdcentralen och vi fick en tid på eftermiddagen.

Han är egentligen den killen som gnäller mest, när det gäller allt annat, men minst när han har öroninflammation konstigt nog. Han sover bra, har ingen feber och kan leka precis som vanligt. Dock är han lite tröttare vilket fick mig att undra om det var något som var på gång. Nu var det ingen snack om saken eftersom det kom blod ur örat så självklart så skulle det ses över av en läkare. Och mycket riktigt så var hela örat rött. De ville kolla honom igen inom ett par dagar för att se om de hade brustit något då det var lite svårt att se, men öroninflammation hade han. En penicillinkur på fem dagar blev det. Åter igen så sover han gott i sin säng och förhoppningsvis gör det inte ont, lider lite med honom ändå fast han inte visar något.

Efter den här hektiska dagen med besök, handling och allt annat så tog jag ut barnen på eftermiddagen och bara njöt. Behagligt väder var det ute för att vara sena september. Thomas gjorde middagen och hjälpte mig att finslipa pojkarnas frisyrer. Är inte en hejare på rakapparaten direkt så han fick ta omgång två på grabbarna.

Leon har varit på strålande humör. Här leker han efter ett plaskande bad.

Thomas och Gabriel hade ett far och son samtal här på kvällen. Och så kom jag och störde lite med kameran...

... och lyckades fånga "the moment".

Alla sover i sina sängar nu och endast jag och Thomas är vakna. Skolböckerna är lästa och nu har jag bara en del instuderingsfrågor att läsa. Dessa tänkte jag ta med mig till soffan. Känner att den här dagen har tagit på krafterna. Det finns en morgondag med.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva