Mitt stackars bäcken håller på att gå sönder. Jag springer med stödbältet hela tiden, glömmer var jag lagt den och letar runt som en yr höna. Idag har det verkligen varit värre med värken. Men det är bara tio veckor kvar. Sen slut med det. Och det vore konstigt om jag inte hade ont eftersom jag har fött snart fem barn på tre år. Det är det värt då allt annat går bra ändå.

Idag är min dotter hos sin pappa, vilket hon har varit nu i en vecka, och jag vill bara säga grattis Linn på din namnsdag. Har ringt henne också men hon var fullt upptagen med ett besök på Gröna Lund. Hoppas hon får det riktigt roligt.

Det blev en liten picknick i parken trots allt idag. Trodde inte det först eftersom Alexander fortfarande var dålig. Så vi tog en kort promenad ner till lekparken bara med grillen med oss. Bjöd in pappa också som kom över på sen lunch. Hade marinerat kyckling samt gjort egen potatissallad. Riktigt gott blev det och vi hann njuta en liten stund innan det var dags att packa ihop för regnet och barnens skull. Och vi var glada att det var kort bit hem. Alla somnade förutom jag men jag fick en lugn stund i alla fall.

Ett varmt bad väntar för att värma upp mitt onda. Sen kommer inte jag göra så mycket mer än att lägga mig i soffan och ta det extra lugnt.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Efter gårdagen om man nu ska summera allt så var det mycket bättre än i tisdags. Förvisso så var det två av pojkarna som fortfarande var magsjuka men inte lika intensivt. Alla fyra hade dock feber och låg mest i sina sängar. Och konstigt nog så hade man lite tid över. Och det var skönt att fokusera på annat än tvätt och torka spyor.

Gick en promenad i solen och lyckades förena nytta med nöje. Tog mig till Ica Maxi för att handla blomlådor. Det blev en promenad på 6 km och väl behövligt för både kropp och själ. Planterade lådorna och ordnade med andra blommor också så balkongen är nu riktigt fin, en oas mitt i allt elände. Jag är mycket nöjd.

Och trots allt elände så grillade vi utanför huset. Gabriel fick följa med ut för att få lite frisk luft även om han inte var så pigg. Men de tjugo minutrarna gjorde nog bara gott. Ingen av barnen åt av maten vilket vi visste men ändå så lyckades de peta i sig banan och smörgåsrån. Och resultatet idag är mycket bättre även om de inte är superpigga. Ett steg framåt i rätt riktning i alla fall.

En liten bild på Lucas också som ser mycket trött ut men ändå äter.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Natten var intensiv kan man säga. Gabriel vaknade varje halvtimme ända fram till halv sex på morgonen. Trillingarna sov om än oroligt. Isac var den som hade en tendens att vilja spy men gjorde det aldrig. Men han vaknade en gång i natt och hade ganska hög feber. Värre var det med Gabriel som fortfarande var dålig. Men han är den som insjuknade sist också vilket gör det troligast att han slutar sist med.

Mycket tvättande har det blivit men läget är och har varit under kontroll ändå. Som det ser ut nu så är det ingen annan än Gabriel som har kräkts så man kan hoppas att den biten är över. Alla har dock feber just nu och ligger i sina sängar. Passar själv på att bara sitta liten stund. Vi löste det så att jag tog nattpasset för att sedan få sova på morgonen. Vi vet sen tidigare när trillingarna var små så är det bättre att ha en kraschad och en pigg. Man turas om helt enkelt. På dagen hjälps vi åt båda givetvis.

Tack för era inlägg Mia och Sofia! Jag överlevde gårdagen och natten och visst fick disken stå. All fokus låg på barnen och tvätten eftersom rena sängkläder behövdes.

Nu ska jag ta en kopp kaffe och njuta en liten stund och reflektera över gårdagens händelser.

Mödravården gick bra igår, enligt mig. Barnmorskan är inte lika nöjd eftersom mitt Hb-värde ligger så otroligt lågt. Men det har den gjort genom alla graviditeter så för mig är det ett normaltillstånd. Allt annat är lysande och precis i sin ordning.

Tycker det är lite lustigt att jag endast har ökat 5 kg i vikt sen början av graviditeten. Och måttet på magen ligger under medel men är normalt. Första gången i historien då jag är en person som lägger på mig otroligt mycket i vikt, vätska, stora barn under graviditeten. Trillinggraviditeten kan jag inte räkna med men de andra. Har alltid ökat minst 25 kg och legat över kurvan och fött större barn. Det ska bli intressant och se denna gång vad det blir av det hela. Måttet på magen och min viktökning säger egentligen inget om barnets vikt. Men intressant är det. En gång av fyra så får jag känna mig smidig för en gång skull. Har också turen att gå ner allt efter graviditeten utan problem. Det beror på mitt aktiva leverne och att jag äter rätt pga intolerans. Så mig stör det egentligen inte. Bara en tanke, en reflektion från min sida.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Nu har även Gabriel insjuknat vilket gör att vi har fyra barn som ligger av fyra hemma. Min dotter är hos sin pappa denna vecka och hans son och dotter är inte heller här. Och tur i oturen är väl det. För vi har tillräckligt just nu. Hoppas bara att varken jag eller Thomas insjuknar. Vi är ju ändå dom som måste ta hand om allt. Och det behövs verkligen två till det här. Visst skulle vi inte gå under om en av oss blev sjuk men klart att det skulle vara jobbigt. Skulle ljuga om jag sa något annat.

Tvättmaskinen har gått varm och vi löser av varandra med att torka spyor, byta blöjor, bädda om, torka golv, trösta barn. Våra små liv är så ynkliga just nu och man vill helst bara hålla om dem men kan inte ta alla samtidigt. Det andra måste ju göras. Och jag får en stark känsla av att inte räcka till just nu. Även om jag vet att jag gör allt för att mina barn ska få det bra. Sjukdomsförloppet är väldigt snabbt och från den första till den sista som sjuknade in så är det mindre än 24 timmar. De måste ha blivit smittade samtidigt. Ingen idé att spekulera bara att ta hand om det. Och jag tycker så synd om dem små.

Ge mig styrka att klara denna natt också.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag hann jag inte mer än till jobbet, rensa mailboxen, förbereda mötet jag skulle hålla och hämta kaffe. Sen ringde min sambo Thomas och förklarade att alla pojkarna var magsjuka.

Det var bara att packa ihop och åka hem igen. Vet hur jobbigt det är med en som är magsjuk. Så det var inget snack om saken att jag skulle åka hem och hjälpa till. Sjuka igen. Stackars små liv.

Väl hemma så visade sig det bara att tre av dem var sjuka. Gabriel hade ännu inte börjat kräkas och man kan ju hoppas att han slipper. I övrigt verkar dom pigga inom parentes. Har sett värre tillstånd på sjuka barn. Så förutom kräkandets så mår dom bra, dvs ingen feber eller förkylning. Jag hoppas innerligt att detta är kort och intensivt. Hellre tar jag massor med jobb under ett dygn än lite mindre jobb men ändå mycket under en hel vecka och att de avlöser varandra. Pest eller kolera.

Och sen blir det att samtala med försäkringskassan också. Alltid har jag strul med när jag tar ut vård av barn. Och de ringer aldrig upp heller och säger att det är fel utan man får vänta sina 30 dagar på handläggningstiden för att sen upptäcka att inga pengar har kommit in och att de säger det är fel. Och varje gång säger de olika så hur ska man veta om det är rätt? Nåja, det är en fis i rymden jämfört med sjuka barn.

Måste gå nu då jag har besök på mödravården också klockan ett. Återkommer senare.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Fick en rolig länk av en tjej som har varit inne på min sida så jag tänkte skriva sju saker om mig själv också och skicka vidare. Du hittar hennes länk här:

http://www.sjubarnsmamma.com/2010/05/jag-har-fatt-en-award.html

1. Tillhör den morgonpigga skaran fast kan givetvis vara trött. Men brukar i regel vakna fort. En kaffe sen är allt i sin ordning.

2. Jag läser mycket böcker och då oftast självbiografier men även deckare och annat som tilltalar mig. När jag har läst klart så skickar jag oftast böckerna vidare till vänner eller släkt så jag slipper ha dem hemma och samla damm.

3. Jag drömmer om att skriva en bok själv och kommer någon gång att förverkliga denna dröm.

4. Jag uppskattar rak och ärlig kommunikation hos andra. Och lever lite efter filosofin att som man behandlar andra blir man själv behandlad.

5. Jag har aldrig följt strömmen utan går min egen väg. Vill jag inte något så gör jag det inte helt enkelt. Vill jag något så gör jag det oavsett om många andra gör det. Men jag gör det för att JAG vill och inte för att ANDRA vill att jag ska göra det.

6. Jag är en känslig person trots att många säger att jag är stark. Fast det är nog två helt skilda saker. En stark person kan även gråta.

7. Skulle kunna gå genom eld och vatten för personer som betyder mycket för mig. Familj och äkta vänner.

Det var lite om mig det. Och jag skulle vilja veta sju saker om er som har fått detta skickat till er:

Elin

Mia

Sofia

Tack Lisa för att du skickade den till mig. Till er som jag inte har skickat till får givetvis skicka ändå till mig. Ta inte illa upp för att jag inte radar upp alla.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

... att parkera en stor Chevrolet van och dessutom tänka på att man måste öppna bakluckan för att få ut vagnen samt sidodörrarna för att få ut alla barnen. Det är en konst. Kanske inte så mycket att tänka på för en vanlig familj men när man har en bred trillingvagn som inte kommer in överallt så måste man tänka i dom banorna. Var kan vi parkera? Kommer vi upp dit vi ska?

Idag gällde det ett alldeles vanligt parkeringsgarage i stan. Under Gallerian. Vi chansade genom att åka ner och in för att parkera och tänkte att antingen så finns det hiss som tar hela vagnen eller så får vi helt enkelt ta bilvägen ut och gå. I vårt fall blev det det sistnämnda, bilvägen. Men visst gick det med.

En tur i Gallerian blev det för att titta lite på ringar och sen bestämde vi oss för att ta lite glass i Kungsträdgården eftersom vädret var hyfsat fint. Ingen av oss ville åka hem fort. Det blev också en lång promenad runt innan vi slutligen tog oss tillbaka till parkeringsgaraget, bilvägen ner.

På vägen hem gjorde vi ett samtal till mina föräldrar för att se om de var hemma och om vi kunde komma på ett spontant besök. Och det blev både middag, fika och trevligt sällskap. Inte nog med att morgonen bjöd på det också eftersom min syster sov kvar sen igår utan också hela dagen och kvällen med. Mycket trevligt måste jag säga. Helgen gick fort bara.

Nu sitter man här och njuter av tystnaden. Barnen sover, en varm dusch har man hunnit med och nu väntar min spikmatta på mig.

Först en bild på Gabriel idag i Kungsträdgården. Lägger också en bild på Lucas, Isac och Alexander fast bilden är tagen två veckor tidigare i Skärholmen då vi var ute och åt lunch.

Till vänster Isac, sen Alexander och längst till höger Lucas. Må så gott alla och tack för era inlägg och att ni läser.

Vid tangenterna/Eva

Morgonen började lugnt med att barnen vaknade precis som de brukar, före tuppen. På strålande humör var de i alla fall och när klockan passerade efter sex var det bara att kliva upp och göra frukost. Ser det ändå som sovmorgon eftersom jag normalt går upp vid halv sex när jag jobbar. Thomas skulle iväg på övning under dagen och jag som planerat vara själv med barnen idag. Förmiddagen flöt på fram till lunch då jag bara helt plötsligt åkte på en blödning. Varför just idag och när jag är själv med barnen. Ringde till Elin som kunde komma med kort varsel, TACK bästa syster. Det var inte akut så men det behövdes kollas upp efter ett samtal med förlossningen.

Fick låna bilen så det var inga problem att ta sig dit och i stort sett så fick jag komma in på en gång också. Urinprov, CTG-kurva och en undersökning blev det och allt var i sin ordning. Tyvärr har jag en spricka som irriterar mig och den kan vara en obehandlad svampinfektion. Lättad åkte jag därifrån, huvudsaken är ju att barnet mår bra i magen. Då kan jag lugnt flyta in i vecka 30 i morgon. Har fått blödning tidigare så detta kändes bekant på något sätt men det är alltid tryggt ändå att åka in. Dumt och chansa ifall det verkligen är något allvarligt.

Kvällen väntar och jag har min syster kvar här över natten. Bjöd på middag och en hög glada ungar idag. Snart får vi andas nu när alla ska sova.

Lucas åkte på en penicillinkur eftersom han har såriga eksem. Heracillin i tio dagar, salva i ett antal veckor och mindre bad. Stackars liten men jag tror inte att han lider av det mer än att det ser illa ut. Hoppas det blir balans med de såriga eksemen snart innan sommaren kommer.

Nu säger jag god natt för idag.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva