Ett fullspäckat schema idag har det varit. Morgonen började med besök på sjukhuset för Julies del. Ett planerat sådant. BVC tycker att hennes muskulatur är något svag för hennes ålder. Men läkarna var av lite andra åsikter. Sen går det framåt ändå i hennes utveckling fast hon tar det i sin takt. Och mycket har hänt sen det senaste BVC-besöket också. Hon sitter nästan helt själv och sjukgymnasten tyckte inte att det var något anmärkningsvärt. Dessutom så sa hon att det är ganska få sexmånaders som sitter. De flesta kommer runt åtta eller nio månader. Läkaren tyckte inte heller det fanns något att anmärka på. Allt annat var bra. Och dessutom så satt hon i en minut själv under besöket så det är på gång. Hon har bara ingen lust och är bekväm av sig. Så det blir bara en uppföljning om två månader.

Thomas passade även på att hänga upp avgassystemet på vanen. Vi fick en anmärkning på det vid besiktningen men inget som behövdes återbesök för. Men ett jobb som måste göras ändå.

Sen var det utvecklingssamtal med Linn i skolan och där fick jag bara höra ros om Linn. Vilket värmer i hjärtat. Duktiga tjejen. Tog en promenad dit så Linn och jag kunde få lite tid för oss själva på vägen hem också. Mysigt.

Väl hemma sen så var det bara att ta ut ett gäng fotbollssugna killar och jag då förstås. För även idag så fick jag ryck och sprang gatan upp och ner med de små. Men tiden var lite fel då de flesta kom från jobbet och skulle hem. Våran gata blev E4:an ett tag. Och det blev ett passande och flyttande av alla barn och saker så fort bilar kom.

Räfsade lite på gräsmattan och medan Thomas tittade på den andra bilen som så snällt slutade fungera för ett tag sen så passade jag även på att sopa uppfarten också. Vårfint blev det.

Tiden försköts något idag men det fungerade med barnen trots allt så det blev grillat med potatissallad. Och de åt, allihopa. Ingen sa ett knyst vid matbordet förutom.. mer mat. Kladdigt värre blev det och direkt ner i badet. Alla somnade fort ikväll. Gabriel hann inte ens gå från bordet idag. Efter sista tuggan så åkte ögonlocken igen på honom i sittande ställning. Det är så härligt och se barn hur de verkligen kan somna var som helst och hur som helst. Speciellt Gabriel är en fena på det.

Klockan rullar på och nu är det bara dusch som gäller för min del och en stund på spikmattan. Tror mina ögon kommer att åka igen fort med.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva