Big Red, ja det var ett fint namn på en snurrstol som jag fick av min make. Han tyckte jag behövde en stol framför datorn i stället för att stå som jag gör nu. Blev så glad!

Så fort de mindre barnen somnade så skruvade jag ihop den med Gabriel vid min sida och Thomas bakom kameran.

Väldigt koncentrerad är jag tydligen. Och tur är att jag inte har tummen mitt i handen heller för den delen.

Ja man kan ju skratta gott åt texten på stolsdynan. Min fantasi skenar iväg och har inga gränser mer än att jag brister ut i ett gapskratt varje gång jag ser den. Vem kom på idén att skriva Big Red där man just ska sätta sin stora röda rö...?!

Men det gick bra ändå att fortsätta skruva ihop den trots skratten mellan varven.

Gabriel ville så gärna prova stolen. Och det vet vi vad det betyder. Att man får gömma den när man inte sitter på den.

Ja ni ser, det riktigt lyser bus om den unge mannen. Och vill man ha sina taklampor kvar så gör man nog bäst i att gömma stolen på ett säkert ställe. I alla fall så långt från Gabriel.

Thomas hittade också ett sätt han kunde utnyttja stolen på. Här häller han upp lite nötter. Så nästa gång man placerar sin Big Red så får man se upp så man inte blir med nötter på fel ställe.

Ja annars så har dagen varit väldigt lång. Meningen var ju att vi alla skulle åka till Skara. Men efter att Julie spydde ner mig två gånger och hela babysittern så var det nog bäst att jag var hemma med henne och trillingarna. För även grabbarna hade någon form av magsjuka och blöjbyten blev det väldigt ofta kan jag säga. Inte nog med att man har fem blöjbarn men fem magsjuka light dessutom. Traven i skötrummet med blöjor sjönk fort. Jäklarns vad blöjor det gick åt. Men för övrigt så har pojkarna varit rätt så pigga ändå och de äter också, så jag vill inte klaga fullt ut. Tror det skulle vara värre ifall de kräktes.

Så det blev en tacomiddag idag. Till allas lycka kan jag säga. Som de åt allihopa! Inkomst ger utgifter i blöjan men förhoppningsvis så tar det ett par timmar till. Medan Thomas och Gabriel var i Skara så passade jag på och mysa lite med resten av barnen.

Linn och Alexander busar med varandra. Julie undrar vad de håller på med.

Isac försöker mer än gärna att klättra upp på bordet när han tror att jag inte ser.

Linn igen och här tröstar hon Lucas som blivit slagen av sina bröder i en kamp om en leksak. Tufft liv för dom små. Trillingarna har ju dessutom kommit in i en fas där allt heter min, mitt och mina. Och de delar gärna med sig fast bara ibland. Och då blir det så att Lucas snor saker från dem och han får sota för det också. Äldst, tuffast men ändå minst till kroppsstorleken jämfört med dom andra två. Och då går det inte alltid som han vill.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja förutom familj så är vänner det värdefullaste man kan ha också. Igår fick jag ett brev på posten, till mig. Postat från Mia , en vän till mig sen många år tillbaka. Där vänskapen har vuxit sig starkare från år till år. Ett brev innehållande ett fint smycke.

Handgjort med två ringar med alla mina barns namn på. Det berörde mig mycket och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag såg det. Detta smycket kommer att betyda mycket för mig.

Tack Mia för den fina presenten! Tack för att du är den fina vän du är. Du är och kommer betyda mycket för mig och familjen. En vänskap som kommer att vårdas ömt. Ett varmt tack till er alla! Love you all!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva