Ja det är fult och svära och jag ska inte göra det heller. Även om jag har god lust. Och det högt! Thomas ringde mig, han skulle "bara" kasta sopor borta vid återvinningscentralen, och gissa vad som händer.... bilen startar inte på vägen tillbaka. Och där står han nu, fortfarande. Förvisso så väntar han på en bärgningsbil, men ändå.

Bilen är vårt verktyg för att transportera alla i familjen. Och det är surt när den strular. Vilket inte är ofta som tur är. Men man kan inte räkna med annat när det är en sådan gammal bil heller. Vi pratar antika prylar av årsmodell -87.

Många kanske undrar varför man då inte införskaffar en nyare. Ja skälen till det är många tyvärr. Bilar är inte billiga idag och speciellt inte i den storleken vi behöver, därför är andrahandsalternativet något för oss. Att ta ett lån på en bil för flera hundratusen gör jag bara inte. Och sen sitta där och betala varje månad på något man aldrig kommer att äga. Och dessutom behövs den lämnas in på verkstad med alla säkerhet också, och då ska man punga ut ytterligare tusenlappar. Nej tack! Roligare kan jag ha för dom pengarna. Men då blir det tyvärr som det blir också, de går sönder. Så det får man ta då även om man vill skrika högt. För bilen behövs i våran familj. Men hellre svär jag över en bil jag äger än en som är belånad.

Önskar dock att man kunde äga en lite nyare modell av bil men dom pengarna finnas inte undansparade än, tyvärr. Så jag drömmer på lite mer......

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva