Motgångar gör en stark och jag kan inget annat än att hålla med. Finns lite egna erfarenheter och det man har i bagaget som talar. Man kliver ändå ut på andra sidan som en helt ny människa fast starkare.

Igår var jag inte riktigt kapabel till att skriva på grund av det som hände. Sen bråkade internet med mig också så jag gav upp ganska så lätt för att "vila upp" mig. Jag sket helt enkelt i det.

Ja nu var det bilen igen, den stora. Något hände eller rättare sagt inte hände. Den dog på vägen. Men som tur var så hann jag rulla in på parkeringen vid Ica Kvantum. Det var jag och alla barnen och jag kan inte påstå att jag jublade direkt. Inte för att jag var tvungen att gå hem (hade ändå båda vagnarna med mig i bagaget och Linn som kunde hjälpa mig), utan för att det har varit ett konstant läge av motgångar senaste tiden.

Mycket kan jag inte skriva om eller får för den delen heller. Men lik förbannat så är det saker som pyr under ytan och har gjort de senaste fem åren. Inget vi inte kan hantera jag och Thomas men ett stort irritationsmoment är det. Men vi går starka ur det här trots allt. Man ska inte ge sig på berg när det finns småsten.

Och så bilen, ja inget vi behöver just nu att den går sönder. Men vad kan vi göra? Bara gilla läget med ett brett flin från öra till öra.

Åter igen så kan man undra varför vi inte har en "nyare" bil. Men det finns aldrig några garantier för något. Och en "nyare" bil innebär fortfarande "gammal" för oss. Och allt kan hända ändå. Men skillnaden är att den äldre bilen är betald och vi äger den. Jag vägrar belåna något som man sen sitter och betalar för i flera år och aldrig äger.

För fortfarande så är det billigare för oss som det är nu, att ha en betald gammal bil, än att ha en belånad nyare bil som går sönder och som ska in på verkstad. Mer utgifter och fortfarande skit.

Roligare kan man ha för pengarna. Men allt kostar tyvärr och så är det i dagens samhälle. Bilen är för oss ett nödvändigt ont, tyvärr. Och det skulle behövas en hel del till i kassan dessvärre. Men man får rätta munnen efter matsäcken som det heter så fint. Vi går ju inte under i alla fall. Bara att det är en motgång med allt annat just nu.

Surt är det ändå och jag kan säga att igår slog det över, bägaren alltså. Konstant matande av piss och elände gör att man till slut måste pysa lite. Och det var inget värre än att tårarna kom, fast ordentligt.

Men händelsen med bilen bleknade lite när vi ändå fick hjälp av Thomas arbetskamrat Tobbe att bogsera hem den. TACK! Maten blev lyckad också. Gjorde fetaostfyllda lammfärsbiffar med krämig champinjonsås och kokt potatis till.

Som grädden på moset så gjorde Thomas i ordning ett varmt bad till mig på kvällen. Tände ljus och satte runt badkarskanten. Och jag fick njuta. Självaste grejen fick mig att må mycket bättre och jag blev glad inombords. En bil är en bil, en sak, och inget att slösa energi på att bli arg. Vi har ju trots allt varandra och barnen. Så mycket viktigare än allt annat egentligen.

Pengar är inte allt och gör en inte alltid lycklig i alla lägen. Men nog fan underlättar det. Men jag känner mig trots allt rik ändå. Och idag är det en mycket bättre dag trots det som hände igår.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva