Får man skrika rätt ut så gör jag gärna det just nu. Bättre här än på andra. Som ni kanske förstår så är jag lite arg, frustrerad, galen eller annat. Finner inga ord bara ilska som behöver komma ut. Onödigt gräl men sådant som händer ibland. Ska rikta min ilska åt ett annat håll. Ta ett bad. Tröstäta lite glass. Det kommer att gå över men det känns jävligt skönt att få häva ur sig lite. Bara det gör att man mår lite bättre. Inget stort, inget allvarligt bara onödigt. Mina känslor eller hormoner har slagit i toppen och om en stund kommer de att ramla ner. Bara jag får skrika lite till. Så skönt...

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

När man har barn så vet man också hur dyrt det kan bli med inköp av allt som behövs. Tyckte att jag kom billigt undan med ett barn då jag inte har varit en fanatiker av att köpa allt nytt. Det enda som jag köpte var vagnen till min dotter och hon är nu 7 år. Vagnen finns kvar än idag, fullt fungerande. Den har använts till Gabriel som nu är 2 år, han använder inte alls vagn idag, och jag kommer att använda den till kommande barn också. På så vis så spar vi pengar.

Allt annat tillbehör försökte jag köpa begagnat, till en viss del nytt, och på så vis sparde man också lite pengar. Med barn nummer två så hade man lite i bagaget att man inte behövde köpa så mycket onödigt som finns på marknaden och använde det som fanns att tillgå.

Men med trillingar blir det lite annorlunda. Man behöver inte köpa allt nytt men det skall fortfarande vara tre av allt. Sängar, stolar, bilbarnstolar, babysitters, kläder och annat. Och det är inte alltid lika lätt att få tag på det antalet än med en. men jag måste säga att vi har haft en enorm tur när det gäller detta.

Vagnen var vi mer eller mindre tvungna att köpa ny eftersom det inte fanns så mycket trillingvagnar begagnat på marknaden. Och det är inte klokt vad de kan ta för priser egentligen för en barnvagn. I vårt fall så blev barnvagnen dyrare än bilen. Sjukt! Men vi hade den enorma turen att få hjälp med det inköpet precis som den hjälpen vi har fått med allt annat. Människor runt omkring blir så otroligt generösa när det kommer till annorlunda situationer. Visserligen så har alla jag känner i min omgivning varit generösa när jag bara har haft ett eller två barn. Men det kommer nya människor också med fina erbjudanden. Och vi är otroligt tacksamma över det. Tack!

Att sitta och betala tre av allt blir i slutändan en enorm summa. Barnen efterfrågar inte nya saker och så länge de är små, sliter på saker så är begagnat minst lika bra för oss. Om inte annat så är det miljövänligt att saker går i arv i detta slit och slängsamhälle. Allt vi har fått har varit helt rent och fräscht och fullt funktionsdugligt.

Ett år har gått och inte många kronor har gått till kläder. Och bara det är en enorm summa på tre ( sex ) barn och på alla dessa år. Så mycket fina kläder, många helt oanvända, har kunnat användas igen tack vare människors generositet. Och jag kommer att skicka det vidare till människor jag vet behöver kläder. Likaså allt annat jag fått av nära runt om.

Ett stort tack till er för jag vet att många av er läser detta. Här är en bild på tre glada killar.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

I morgon är det vardag igen och jag riktigt längtar till jobbet och törstar efter socialt liv. Efter en vecka med sjuka barn så är man insnöad i spyor, blöjbyten, vaknätter, tvättande och den lilla tid som fanns över så sov man mest.

Så ja, det ska bli underbart att komma tillbaka till civilisationen igen. Jag har det stora privilegiet att jobba halvtid så jag får båda delarna. Missar inte så mycket med barnen vilket jag är tacksam över.

Hurra för söndag kväll!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ännu en gång blickar jag bakåt över hur det var när trillingarna hade kommit. Vanan med barn fanns redan eftersom min sambo har en son och en dotter sen tidigare ( dessa två nämns inte så mycket av respekt till föräldrarnas önskemål men de är för oss lika mycket familjemedlemmar ). Och jag har min dotter Linn från ett tidigare förhållande. Tillsammans har vi Gabriel som föddes 2008, året innan trillingarna. Så vi visste båda hur det är att ha småbarn. Men vem kan förbereda sig på småbarnslivet med tre?

Lyckligtvis så var vi hemma båda två så vi hade armar så det räckte. Och åt gjorde de med besked. Amning var inte på tal om eftersom flaskmatning gjordes redan på sjukhuset då pojkarna var hungriga. Det var bara en som jag kunde amma dessutom och till sist blev det så mycket jobb att jag gav upp det där med. Vart tredje timme så blev det matande en efter en. Och i början så gjorde man inget annat kändes det som.

Tre olika personligheter. En som äter fort och mycket, en som äter långsamt och en som är känslig och kräks mycket. Men i stort sett så var det ändå väldigt lätta med maten. Precis som den första småbarnstiden så är man trött oavsett antalet barn man får. En kan vara nog med jobb om matandet inte fungerar. Pojkarna åt fast i olika takt och alltid på samma tidpunkt ungefär.

Lägger in en bild där de sover så ljuvligt på tvären i sjukhusvagnen. Från vänster Lucas, Isac och Alexander.

För att inte helt gå under så kom vi in i en rutin ganska snabbt att man tog varannan natt med trillingarna. Det är bättre med en trött en två stycken då vi har de andra barnen att tänka på också. Blöjbyten, matande och badande gjordes samtidigt med alla om inte någon hade gjort på sig på annan tidpunkt ( men fascinerande nog så skedde det inte så ofta ). Och pojkarna kom snabbt in i rutin vad det gällde maten och sovtider. Vid sex månaders ålder så sov de hela natten och gör än idag om inte någon är sjuk, då faller det mesta. Väldigt lyxigt må jag säga då jag har läst på flera ställen och pratat med människor som har problem av olika slag vad det gäller mat och sömn med barnen. Vi har aldrig haft det problemet riktigt. Efter klockan sju sover alla och har gjort sen tidig ålder.

Inte bara sömnen har gått bra. Invänjning med maten har gått som på räls. De äter allt och har inte ratat mycket. Inga kräsna pojkar direkt. Vanlig mat har de ätit länge och idag existerar inte barnmatsburkarna för oss. När man har tre i samma ålder så blir det en enorm kostnad annars.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Nu har jag tagit bort den gamla bloggen helt på familjeliv. Det går som skyddat material och är alltså inte raderat, presentationen av mig finns kvar och jag kommer även att skriva inlägg mellan varven. Ni finner mig där som Panthera leo.

Kommer att ägna mitt bloggande här i stället. Har haft över 26000 besökare tidigare under de två år den varit aktiv. Många har följt mig genom min graviditet med trillingarna och hur jag har kämpat för att hålla familjen flytande. Ni trogna läsare är välkomna hit och kommer att få uppleva lite flashbacks och nytt material. Ni nya hälsar jag också välkomna.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Måtte denna magsjuka vara över snart. Shit vad blöjor det byts just nu. Måste få skriva av mig lite då vi är inne på en vecka snart med fyra magsjuka barn.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Jag försöker se till att gå mina 5 km om dagen, även om det känns lite för min del som är van att röra på mig betydligt mycket mer. Men pga bäckenbottenbesvär så kan jag inte öka det för tillfället. Har nått gränsen där och får ta igen det senare när barnet har kommit.

Men under två veckor nu så har jag gått mina kilometrar varje dag. Och så länge det går tänker jag fortsätta med det tills det är dags. Har stegräknaren på under självaste promenaden bara. Inte hur mycket jag går annars. Promenaden gav ca 9000 steg på 5 km och det är ett ganska bra resultat.

Läste någonstans att man bör gå minst 10000 steg på en dag som otränad. Det är en hel del man måste gå för att få ihop det. Stegräknaren gör så att man får ett uppvaknande över hur lite man rör på sig om man endast jobbar och går hem ( nu finns det människor som har rörligt jobb också, jag syftar på vanligt kontorsjobb ). Normalt sett när jag jobbar, tränar och är hemma på kvällen så får jag ihop över 15000 steg på en dag minst. Men då bakar jag in träningen i form av promenader till och från jobbet.

Vårruset närmar sig med stormsteg. Den första juni är det dags. Vi får se hur det går eftersom jag kommer att vara betydligt större och längre gången. Men runt ska jag.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Varje graviditet är unik och jag tror även att graviditeter med trillingar är det också. Jag kan bara tala utifrån det jag kände, upplevde och dela med mig av det.

Det föds inte så många trillingpar här i Sverige. Det jag fick fram när jag googlade var att ca femton par per år i Sverige får uppleva den unika chansen av de hundratusen barn som föds. Tidigare så var det mycket mer trillingar som föddes och det berodde på IVF-behandlingarna och då det var tillåtet att stoppa i fler ägg under en insemination. Idag får man inte det och där med sjönk antalet födda trillingar.

I mitt fall så var det på naturlig väg. Och den chansen är ungefär 0,8% av 100 000. Pojkarna är tre treäggstrillingar eller vad man nu kallar det. De är som syskon och har legat i olika fostersäckar med skiljevägg mellan varje. Och det gjorde också att de klarade sig bättre utan komplikationer under graviditeten. Detta är jag tacksam över då jag har hört och läst om komplikationer som kan uppstå just vid flerbördig graviditet. Jag hade inte en enda komplikation mer än att det var tungt, ont i ryggen, svårt att sova och mycket vätska i kroppen. men detta kan man ha i en normal enkel graviditet också. Jag har ju barn sen innan så det är det enda jag kan jämföra med.

Tungt är bara förnamnet. Gick upp totalt 38 kg och då var 18 kg bara barn, moderkaka, fostervatten och vätska. Vägde mig innan snittet och efter. Sen hade jag mycket vätska kvar och jag gick ner vart eftersom det gick ur kroppen. Resterande 6 kg fick jag träna bort helt enkelt. Pojkarna togs med kejsarsnitt i vecka 35+3 och det datumet var satt för att jag skulle inte gå längre helt enkelt. Och de trodde först att jag skulle föda tidigare eftersom normalt så startar en flerbördig graviditet mycket tidigare av naturliga orsaker. Men inte hos mig. Pojkarna låg på tvären och hade det så gott där inne.

Tisdagen den 3/3 -09 så föddes de. Lucas var först ut med sina 2446g och 46 cm. Sen kom Isac med sina 2426g och 45 cm. Och sist men inte minst Alexander med sina 2480g och 46 cm. Mått och vikt överensstämmer med graviditetsveckan och pojkarna följde en normal graviditets kurva.

Tack vare att de kunde ligga så länge i magen och att de hade kött på benen så räckte det med nio dagar på BB. Isac var den som fick ligga ett dygn på neonatalen för att han hade lite fostervatten kvar i lungorna. Men han repade sig fort.

Bilder på förlossningen och självaste snittet finns på min hemsida att se. http://www.familjenxl.dinstudio.se

Lägger upp tre bilder på grabbarna nedan. Taget på Huddinge sjukhus under vistelsen där. Först Lucas.

Sen Isac.

Och sist Alexander.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva