Idag är det en speciell dag. Inte för mig men för min mamma. Hon fyller år. Inte jämt men det är fortfarande hennes dag.

Och jag vet att hon läser min blogg så därför tänkte jag skänka en tanke till henne även om jag kommer att höra av mig utöver detta givetvis. Men en fin tanke och vackra ord som man aldrig annars säger till henne vill jag nu passa på att framföra.

Mamma, jag har dig mycket att tacka för att jag är den jag är. Du dömer mig inte utan jag har fått växa upp och bli en egen individ, lärt mig av mina egna misstag med kloka råd på vägen från dig, inga kommentarer för att jag har gjort val som kanske inte faller alla i smaken och du har varit till stor hjälp och stöd för mig och barnen. Tack för att du finns, förstår och är här med oss.

Vi vill önska dig mamma/mormor en fantastisk födelsedag. Hoppas att den bjuder på många trevligheter. För det är du värd!

GRATTIS MAMMA på DIN dag, önskar familjen Silverlantz/Karlsson.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Kan inte låta bli att skriva om det för ibland undrar man hur människor tänker, eller ja inte alls. Många samtal har det varit idag men det här tog nästan priset. Ganska kul att sitta i telefontjänst för man möter så olika människor av olika sorter.

- Välkommen till M****R det är Eva.

- Jag undrar hur det går med mitt ärende.

- Har du ett ärendenummer?

- Nej, ni har min dator så jag kan inte kolla mailen. Men det är det här ärendet som handlar om att blåsa datorn  ( det finns andra datorer att logga in på och blåsa är ett annat uttryck för att rensa datorn helt ).

- Okej, vad har du för användarnamn ( tur att det finns fler sätt att söka ett ärende på ).

- Ja det är S****G..... ( lång suck )...

- Jag ser här att tekniker har åtagit sig ärendet kl 9.07 idag och han meddelar sedan när din dator är klar.

- Jag ska ha min dator med mig idag, det visste ni. Och det tar bara tio minuter att göra det ni ska ( och han har ett ärende bland 800 anställda och 14000 studenter och är förmodligen den enda som behöver hjälp av våra tekniker).

- Ja ni får med er datorn idag men teknikern har precis börjat med ärendet ( klockan är 10.00 ). Han kommer att hinna med din dator.

- &%%¤"**... jaha.. ( ännu större suck )... *klick*...

Ja ibland undrar man hur dom tänker. Ska aldrig mer klaga på barnen känns det som för vuxna som beter sig är nog ännu värre. Hade en annan som ringde för ett tag sen och den var ganska rolig den med, kan ta den också...

- Välkommen till M****R det är Eva.

- Hej jag hade en dator som en av era tekniker fixade och jag vet inte vad han gjorde för den fungerade sen. Men nu fungerar den inte och jag behöver att han kommer igen. Tror du han kan fixa med det som inte fungerar igen ( för oss som sitter som ärendemottagare så är detta en alldeles utomordentlig beskrivning av ett ärende )?

- Vad var det som inte fungerade med datorn och vet du vilken tekniker som hjälpte dig?

- Nej jag vet inte det. Kan han komma och kolla? För han gjorde bara så där och så helt plötsligt fungerade det. Och han jobbar hos er ( och i det här läget så skall jag gissa vem personen var och vad han gjorde med datorn ).

- Startar datorn?

- Jag tror det.

- Vad har du för användarnamn? Lägger ett ärende till tekniker på en gång ( har nu gett upp om att få information som kan hjälpa teknikern i ärendet, men jag skriver det lite fint att jag har försökt och användaren ser det inte ).

- Okej tack vad bra! ( användaren är mycket nöjd ).

Oftast är dom snälla men ibland kan det komma en och annan som är lite åt det sura hållet. Konsten är bara att behålla lugnet. mailen kan vara lika roliga att svara på också och det bästa är när de skriver:

Jag har problem, kan tekniker komma? ( och nu ska man gissa vad han eller hon har problem med.. dator, skrivare, inloggning, telefonen osv... ).

Så ja mitt jobb är kul oftast! Ville bara dela med mig av det som kan hända i en support, en helt vanlig dag.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Man kan säga att jag sov ganska gott nu på morgonen och klev upp alldeles för sent. En timme senare än vad jag brukar och det innebär ju att jag är sen till jobbet med dessutom. Och idag skulle min dotter ha picknick som skulle packas ner. Som tur var så fick jag låna bilen och att jag kunde ta den. För det kunde lika gärna varit så att den fortfarande inte hade fungerat efter raset i lördags. Snacka om att man har lite tur.

Men två långa dagar sätter sina spår och dessutom en måndag med försovning med. Förvärkarna är grymma och ganska intensiva med. Men inget akut ( en fembarnsmor har talat ). Försöker ragga alvedon för att få magen att slappna av lite men har ännu inte lyckats. Får ta det på lunchen då apoteket ligger vägg i vägg här. Även om jag inte stressar nu så har jag varit igång hela helgen vilket jag får sota för. Badet igår var en välsignelse samt spikmattan, för det gjorde ju susen då. Men nu arbetar jag så det går inte riktigt förrän ikväll. Sitter ner mest och har telefontjänst så det är lugnt just nu men jag ska ju upp och gå sen och det är då det börjar. Sen har jag mina funderingar på om barnet kanske fixerar sig också eftersom jag ändå är i vecka 34. Inte helt omöjligt men lite annorlunda upplevelse än tidigare. Kändes inte riktigt så här då men och andra sidan så är det min tredje täta graviditet samt fjärde totalt så varför skulle det inte kännas. Med tanke på antalet snitt också. Klart det gör lite ont. Men så pass mycket vet jag att det INTE är värkar. Och skulle det bli värre så tar det mig två minuter till sjukhuset härifrån men den risken är ganska liten. Tror mer på stress och förvärkar. Mera vila bara så blir det bra. Ingen promenad idag med andra ord och jag får nog se det som så att jag får ta det lite lugnare eftersom jag har fullt med arbete ändå hemma med alla barnen. Schemat är redan fullt. Jag har inte tid att föda nu helt enkelt och jag tänker knipa.

Är i full gång med allt som komma skall med planering för resan till Malmö i helgen, bröllop, förlossningen, dop och en massa annat som står på schemat. Så tiden finns inte riktigt...

Nu måste jag avsluta fast skrivklådan är i full fart. Återkommer!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Alla barnen har varit snälla idag och det har inte varit några större problem. Vilket jag tackar för eftersom gårdagen blev som det blev, även då var de snälla men dagen var så full av aktiviteter vilket tärde lite på krafterna som jag hade kvar. Och idag hade jag ganska mycket sammandragningar, eller rättare sagt jag har det nu också som säkert är sviter för att jag gick så mycket igår. Men jag ska ta ett bad för att mjuka upp mig lite när barnen har somnat. Har hållt igång för mycket även idag och kroppen säger ifrån känner jag. Går in i vecka 34 nu också och jag antar att sammandragningarna är övning än så länge.

Thomas har fått tillbringa förmiddagen i garaget och står där även nu. Han är en klippa när det gäller att laga bilen och vi har sparat tusenlappar på att han kan ordna med det själv. Vi är ju beroende av bilen på många sätt.

Fika och tårta var det idag för Thomas mormor och det var härligt att träffa släkten igen. Nästa gång blir det på vårat bröllop i juli.

Känner mig matt så jag måste sluta nu.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag var det marknaden i Gnesta som var bokat på schemat. Dagen började tjugo över sex och vi skulle vara hos Mia vid nio för att plocka upp henne och två av hennes barn. Lyckades hyfsat hålla tiden trots sex barn och sex olika viljor. Iväg kom vi allihopa och till de olika destinationer vi skulle till dessutom.

Vi gjorde marknaden med ett visst antal stopp, hade det supermysigt, åt lunch i det fria och hittade lite att handla. Men alla bra dagar har även sitt slut och det var dags att åka hem. Tror det tog oss en timme innan vi bestämde oss för att åka hem tills vi var iväg. Där mellan var det packa in barn, blöjbyten, törstiga barn m.m Till  slut så kom vi iväg i hyfsad tid.

På vägen hem så pratade vi lite om bilar i största allmänhet jag och Mia. Och vi skämtade även om att bilar kan gå sönder och att det är en nackdel med gammal bil för man måste ständigt ha en öppen plånbok.

På E4:an norrut så började det med att radion tystnade i bilen. Konstigt tyckte vi men tänkte väl inte så mycket på det utan pratade på. Sen började det ringa ett par varningsklockor när lampan på bilen där det stod service engine började lysa. Inte bra men bilen rullade fortfarande. Mia och jag bestämde oss för att åka in vid nästa avfart och parkera vid Bauhaus för att se efter lite under huven om någon kabel hade släppt eller säkring hade lossnat. Precis vid avfarten till Tumba så började bilen att rycka. Men faktiskt så lyckades vi åka in och parkera precis där vi pratade om att vi skulle göra. Tack och lov! Efter vår ytliga besiktning så startade det inte alls sen. Bilen var helt död. Där stod vi två vuxna och sex barn, alla barnen under tre år. Så typiskt så underbart.

Men bara för att det är Mia och jag så var vi ändå lugna. Vi dukade ut en liten picknick på parkeringen eftersom vi hade mat med oss. Ungarna sa inte så mycket om att äta kakor, kall korv och juice. Och de var nöjda i stort sett under hela tiden jag och Mia försökte ragga efter bilar som kunde komma och åka skytteltrafik för att hämta oss, barnen och lasten. Visst började de krokna vid femtiden. Men vem skulle inte det efter att ha startat morgonen klockan halv sju.

Och till slut fick vi tag på två bilar som kunde komma. Efter lite frenetiskt ringande. Tack pappa för att vi fick låna din bil och Jimmy för att du plockade med dig större delen av styrkan. Och framför allt Mia som tog hand om styrkan utan att blinka och gav dem mat för jag antar att kakorna inte räckte mot slutet utan de ville ha riktig mat.

Hem kom vi och det visste vi ändå att vi skulle göra förr eller senare. Om inte annat så hade man fått lämna lite last och tagit barnen på bussen om det hade krisat. Eller ringt taxi och betalat en dyr nota för att komma hem. Men nu hade vi mer tur än så att få tag på folk som kunde hjälpa. Min sambo Thomas kom och petade i ett nytt batteri och den startade sen utan att krångla mer. Till allas lättnad förstås. Och hem kom vi även om det blev efter åtta. En lång dag med andra ord.

Och vad har vi lärt oss Mia.... ATT INTE PRATA OM BILAR SOM KAN GÅ SÖNDER MEDAN MAN KÖR! ;-)

Lägger upp lite bilder från parkeringen eftersom vi dokumenterade våran lilla olycka.

Mindre lyckliga grabbar mot slutet av kvällen.

Gabriel och Theodor fick köra bilen en stund. Vad mer kunde gå sönder.

En filt och sitta på om man nu vill det. Men pojkarna sprang mest omkring på parkeringen.

Denna dekal skulle jag mer än gärna vilja sätta på våran bil. Det riktigt kliar i fingrarna.

Men nu slutade det ändå bra. Vi är hemma sen två timmar tillbaka. Skitiga barn är rena och sover som klubbade sälar. Själv ska jag lägga mig på soffan. Var bara tvungen att skriva av mig lite eftersom det fanns lite att blogga om idag.

Tack alla för era inlägg. Massor med kramar till er.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag blev jag tömd på blod för att se hur mycket jag har i järnförrådet. Förmodligen ingenting för efter fyra rör så kände jag faktiskt av lite. Energin åkte rätt ut. Och jag har varit trött hela dagen. Har inga som helst krafter kvar. Men ska ta mig ett varmt bad ikväll samt njuta av spikmattan som nu mer är något jag längtar till varje kväll.

I morgon så väntas den efterlängtade marknaden i Gnesta med min bästa vän Mia och en del av hennes barn. Vad jag längtar! Och vädret hoppas jag håller i. Kanske man hittar något bland allt, hoppas det i alla fall. Inte för att jag har något speciellt att leta efter så men min sambo Thomas tyckte jag skulle hålla utkik efter ett våffeljärn till. En räcker inte i vårat hem.

Nu är vi en mer här hemma och det är fullt hus eftersom min sambos son är med oss. Ganska mysigt ändå med liv och rörelse fast jag är trött. Man saknar dem när det är tyst även om tystnaden också kan vara en ljuv stund. Ikväll kommer jag att njuta av det för jag vet att i morgon kommer det bli en dag med mycket håll i gång.

Rensade lite bland mina mappar på jobbet och hittade en gammal bild på Gabriel när han duschar. Tycker bilden är så fin på något sätt. Min hobby är ju att fotografera och jag önskar bli bättre på det. Håller mycket på i Photoshop dessutom men nu mera blir det endast på jobbet. Programmet är för dyrt för att jag ska ha det hemma men visst kan man önska sig.

Nu är det snart dags att lägga dom små liven och jag själv ska ta min egentid.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Morgonens besök på MVC visade inte så strålande resultat vad beträffar mitt järnvärde. Allt annat var bra men just mitt järnvärde var vad dom kallade katastrofalt. En bra bit under hundra. Det innebär att jag måste gå till laboratorium i morgon och ta en del prover som i sin tur visar om jag behöver injektionssprutor. Tabletterna verkar uppenbarligen inte fungera. Och äter gör jag.

Har i och för sig haft dåliga värden under alla mina graviditeter utan att det har behövts tester eller något extra. Men denna gång var det väldigt lågt vilket naturligtvis får dem på MVC att reagera.

Själv tycker jag att jag mår toppen. Visst är man trött ibland men inte så trött som jag tydligen borde vara med mina dåliga värden. Och någon känsla av att vara svimfärdig har jag definitivt inte. Men visst är det bra att dom kollar extra noga. Det ska man vara tacksam för och givetvis är jag det. Allt kommer gå bra.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Vilken ljuvlig eftermiddag det blev igår. Och eftersom jag jobbar halvtid så har jag det stora privilegiet att kunna tillbringa tiden med barnen också, inte bara jobba. Nu var det ganska ont om tid eftersom jag hade ett inplanerat lopp i Vårruset. Men barnen behövde komma ut och varför inte ta eftermiddagsfikat med sig i sandlådan som ändå ligger 200 meter utanför dörren. Det gör dem bara gott.

Det blev en premiärtur med träskrindan för trillingarna och jag måste säga att det kändes lättare än att hålla på och böka med vagnen som måste tippas i dörren. Barnen måste passas vid hissen och trapporna. Fångas in då de springer/kryper åt olika håll. Men med skrindan så satte vi dem direkt i innanför dörren hemma och sen var det bara att bege sig iväg och direkt ut genom porten. Vilken lättnad det var. Visserligen satt de lite trångt men det gick och vi skulle ändå inte så långt.

Väl nere på lekplatsen så hade barnen det kul. Lucas och Alexander röjde i sandlådan medan Isac och Gabriel begav sig av på lite äventyr runt om. Jag njöt av solen och hade mina ögon påkopplade för att se efter barnen så att de inte stoppar saker i munnen eller gör illa sig. Thomas och Gabriel gick sedan för att handla glass och hämta fikat som vi glömde.

Igår var det mycket folk vid lekparken men ändå så kände jag mig inte som en utomjording. En annan trillingmamma som bor i området och som jag har haft viss kontakt med kom förbi. Så jag hade faktiskt någon att prata med utan att känna mig konstig. Thomas tog skrindan och hennes barn och körde runt dem lite. Och alla hade väldigt roligt fram tills det vankades middag och vi var tvungna att bege oss hem.

Halv sex åkte jag och mamma in till stan. Thomas, barnen och min pappa skulle komma in senare efetrsom de var tvungna att ta bilen.

Starten gick redan klockan sju men mamma och jag gick i sista gruppen eftersom vi bara skulle gå. Och det blev faktiskt en timme blankt på 5 km. I mål stod pappa, Thomas och barnen och väntade. Thomas hade dessutom köpt fina blommor till mig som jag fick när vi kom till bilen sen. En glad överraskning.

Är nöjd över att ha genomfört Vårruset och ska se om det finns något lopp att anmäla sig till i höst efter det att jag har fött. Vet att Bellmanstafetten är den 28 augusti men det kan bli lite tätt inpå kejsarsnittet. Men september absolut och framåt. Vet att tjurruset är i oktober, men den är grym att springa och desutom en mil. Men kanske värt att tänka på och ha som mål. Jag vet ännu inte och har inte bestämt mig. Men något blir det i alla fall och i den frågan får jag säga att fortsättning följer.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva