Jag har mig själv att skylla för att jag är så trött idag. Blev inte så mycket sömn i natt. Kunde bara inte sova. Hjärnan gick på högvarv och har gjort ett tag så jag antar att det slog till just igår på mig. Avskyr när jag grubblar för mycket.

Kaffepannan har gått varm men i ärlighetens namn så tror jag inte att det hjälpte. Men jag låtsas tro det just idag så jag orkar med de få timmar jag har kvar.

Thomas jobbar sent ikväll dessutom så det blir jag som får ta nattningen av alla. Inga problem, har gjort det förr och i samma tillstånd... känns super när man är så trött och ligger efter med ett antal timmars sömn. Men jag säger det ändå med glimten i ögat. Han kommer garanterat att komma hem till ett sovande hus. Så mycket vet jag.

Det som ligger och trycker och det jag grubblat på får vänta men kommer förr eller senare att komma ut i olika former, saker som har stört mig länge. Idag blir det inget att ta itu med. Slappa och zappa står överst på schemat när barnen har somnat.

Ikväll har jag bestämt mig för att lägga grubblandet åt sidan. Förändringarna kommer att genomföras ändå inom sin tid. Och inte har jag bråttom. En sak i taget. Och med all säkerhet så blir det bloggande om det också.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva