... ja alldeles för tyst. Luktade bus långa vägar och det känner man igen. Tog kameran och smög nerför trappan....

Tavlorna hängde snett. Här har pojkarna varit minsann ser jag. Bäst och titta vad de gör....

Ja, leker fint gör de. Och har dragit ner allt från hyllan också. Ser ni några oskyldiga?

Busungar...

Ja det var läge att klä på barnen och gå ut. De behövde aktiveras, och jag med tydligen....

.... för det hade ju kommit en del snö i natt. Uppfarten behövde skottas och bilen sopas av. Så jobb hade jag att utföra.

Envisa Gabriel skulle bara cykla vilket inte gick så bra i modden. Kan man koppla en skopa till en trehjuling??! Så de gör lite nytta också....

Trillingarna sprang runt med alla spadar, sopborstar och allt som behövdes för att skotta bort snön. Så jag fick jobba skift i en timme. Skotta snö, leta redskap och jaga lite barn.

Efter en stund så ledsnade barnen och det var dags att bege sig ut med bilen för att handla. Hade planerat att baka lite till eftermiddagen och behövde lite ingredienser plus annat från affären.

Men humöret var inte på topp direkt bland barnen efter snöröjningen så det blev jag som fick stå där själv med kakorna och middagen i slutändan.

Eftermiddagen var allt annat än rolig. Det enda som gick utan gråt och skrik var badet. Så det var en sådan där rolig dag idag. Men jag var pigg så det gjorde inget, hade varit värre om jag varit trött. Nu sover ändå alla och jag kan ta min egentid. Som blir att ta en lång, varm dusch och rå om mig själv en liten stund. Och en film....

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Jag har mig själv att skylla för att jag är så trött idag. Blev inte så mycket sömn i natt. Kunde bara inte sova. Hjärnan gick på högvarv och har gjort ett tag så jag antar att det slog till just igår på mig. Avskyr när jag grubblar för mycket.

Kaffepannan har gått varm men i ärlighetens namn så tror jag inte att det hjälpte. Men jag låtsas tro det just idag så jag orkar med de få timmar jag har kvar.

Thomas jobbar sent ikväll dessutom så det blir jag som får ta nattningen av alla. Inga problem, har gjort det förr och i samma tillstånd... känns super när man är så trött och ligger efter med ett antal timmars sömn. Men jag säger det ändå med glimten i ögat. Han kommer garanterat att komma hem till ett sovande hus. Så mycket vet jag.

Det som ligger och trycker och det jag grubblat på får vänta men kommer förr eller senare att komma ut i olika former, saker som har stört mig länge. Idag blir det inget att ta itu med. Slappa och zappa står överst på schemat när barnen har somnat.

Ikväll har jag bestämt mig för att lägga grubblandet åt sidan. Förändringarna kommer att genomföras ändå inom sin tid. Och inte har jag bråttom. En sak i taget. Och med all säkerhet så blir det bloggande om det också.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

...bjuder man på Gevalia eller på mat, fika, godis, kaffe, dricka, fika igen... ja herregud vad man har ätit denna helg. Och nu pratar vi den delen av kostcirkeln som inte finns. En alldeles egen liten tårtbit vid sidan av, eller snarare cirkel efter allt intag av onyttigheter. MEN så trevligt vi hade och så gott. Härligt att synda ibland. TACK för en mycket trevlig helg Annica och Kjell-Ove!

Barnen avgudade de nya gästerna och höll dem fullt sysselsatta. Nya fina tröjor fick dom alla också efter deras utlandsresa. Efter att ha gjort rent fyra små smutsiga barn så fick dom ta på sig nya tröjorna. Och jag försökte fota, vilket inte var så lätt. Ni kommer att förstå varför... Tur att man har systemkamera säger jag bara.

Det började först lugnt och stilla när gästerna anlände. Här är Alexander i Kjell-Oves knä. Lite blyga var dom först men sen släppte det. Och efter badet och de nya tröjorna så hände något...

Alexander dansar och går in i sin egen lilla värld. Snurrar, dansar, busar, springer..... ja fram och tillbaka.

Lucas var mer vild än tam och slängde sig utför. Och inte bara en gång.

Isac var mer ovanför än nedanför. Och med tungan utanför. Steppade loss i soffan.

Ja alla barnen inklusive Gabriel hade verkligen problem att sitta stilla.....

... och andra hade inga problem alls.

Annica matar Julie på kvällskvisten. Hon var mestadels en mycket nöjd tjej.

Morgonstund bjöd på barn som omringade Kjell-Ove från alla håll och kanter...

.. och även Annica. Här en mysig sagostund i köket, ja varför inte!? Gabriel njöt i fulla drag av att höra saga på morgonen.

Ja det har verkligen varit en riktigt givande och trevlig helg. Hoppas vi kan göra om det igen snart. Och TACK för den fina inflyttningspresenten! Återkommer om det senare i veckan.

Ha en riktigt mysig andra advent alla! Nu ska jag krascha duktigt i soffan när alla små har somnat.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Igår skulle jag skriva ett inlägg, men det gick bara inte. Orden kom inte fram och jag blev avbruten hela tiden. Så jag lät det vänta tills idag. För mig är det ett viktigt inlägg och jag vill skriva det rätt och genomtänkt. Det handlar om min vän Mia. En vän som jag fått äran att känna under många år och med all säkerhet många år till. Den mest underbara, osjälviska människan på jorden. Så vill jag beskriva henne. Därför gör det så ont att hon får kämpa mycket, mycket mer för sin familj och för det man har rätt till. Hennes familjesituation är inte som andras. Även om många kanske befinner sig i samma situation. Men nu handlar det just om Mia, min bästa vän. Och det är för henne jag vill finnas för just nu.

Det finns två saker i livet som stör mig väldigt mycket, annars är jag ganska lugn av mig. Det ena är orättvisor och det andra är när människor säger saker utan att tänka igenom det som jag väljer att kalla, rapar ur sig saker. I Mias fall är det lite ut av båda.

Mia har många barn. Även bonusbarn. Men ett av hennes barn, Zebbe, har Duschenne Muskeldystrofi. Det innebär en kamp varje dag, mot klockan och livet. Hon kämpar för att Zebbe skall få ett liv precis som alla andra barn, så gott som det går och han klarar av. I detta fall och denna händelse handlar det om skolan och Luciafirande. En självklar händelse för många barn. Men inte för Zebbe. För hans klass har bestämt att fira det utomhus. Han klarar inte det, kylan påverkar hans tillstånd till det värre. Även om självaste firandet är obligatoriskt på den skolan han går i så ombeds han att ta ut ledighet under den tiden!? Allt annat skall han delta i.. men inte Luciafirandet. Det är inte rättvist. Det är kränkande och förbannat omoget av skolan att göra på detta vis. Det är mobbing i mina ögon. Skolan skall väl ändå eftersträva lika rätt för alla barnen, eller!?

När storasystern i samma skola skall fira sitt inomhus. Varför kan man då inte i Zebbes klass ändra på det också så att även han kan vara med. Tror inte de andra barnen kommer att grina för att fira inomhus direkt. Men vem tänker på Zebbe? Han får inte vara med och fira för att skolan inte orkar ta tag i det problemet, lättare att be att han ska ta ledigt. Ynkligt!

För vem är det som får ta den smällen sen. Zebbe givetvis som kommer att klandra sig själv och sin diagnos för att han inte får vara med. Men även Mia. Hon får ju ta den känslomässiga biten med honom, tröstandet, förklara, kämpa mot skolan... ja allt. För skolan bryr sig inte.

Lika rätt för alla? Knappast. Här pekar man direkt ut en person, hans diagnos och säger du får inte vara med för du har Duschenne Muskeldystrofi. Du är annorlunda!

Han är ett barn. Han har inte bett om att få det här. Han vill vara som sina kamrater, men kan inte i alla lägen. Och ett enda Luciafirande som skolan anordnar av vuxna personer, inte ens dom kan tillmötesgå och tillgodose hans/allas behov. Hur vet ni om det är Zebbes sista Luciafirande? Det vet ni inte, skulle ni vilja leva med det för att ni inte orkar anordna firandet inomhus?

Jag hoppas att ni på skolan som bestämmer allt detta får skit för det här. För ert agerande är så lågt man kan komma på en skala. Jobba mot mobbing, inte för den.

Glöm inte att Zebbe har känslor precis som alla andra barn. Det ni gör kan sätta sina spår. Han är inte dum, han har Duschenne Muskeldystrofi. En kamp mot klockan och hans liv. Är han då inte värd att få bli behandlad lika rättvist som alla andra?

Mia, älskade vän. Finns det något jag kan göra för dig. Våga be om det, jag finns här. I vått och torrt!

Kramar Eva

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Egentligen skulle jag skriva om något helt annat. Men mitt humör sviktar och orden kommer inte till sin rätt idag. Det jag vill ta upp måste tänkas igenom och skrivas väl. Och jag kommer absolut att återkomma om det väldigt snart. När jag får sitta i lugn och ro, ikväll blev inte en sådan kväll hur mycket jag än önskade det.

Blogga blir det i alla fall om än så kort. Thomas kom med en idé idag om att vi skulle ut och åka på fotosafari. Och jag tog en del bilder som jag vill visa.

Bilden togs på Billingen, högsta berget i Skövde.

Orört vinterlandskap på vägen ner för berget.

Mitt i centrum vid gångstigen hittade vi detta gäng som satt och trängdes om ytan i vattnet.

Vy från Asketorps gård.

Vi stannade till här för att se vad de hade för smått och gott i deras egna lilla affär.

En platta färska ägg. Ska bli intressant och smaka i morgon.

De sålde egengjord marmelad också. Intressanta smaker.... ska bli kul och testa.

En annan del av Asketorps gård. Kan säga att det luktade inte gott. Hönsskit luktar fan.

När vi kom hem så var den här lilla damen på strålande humör. Måste ha varit gröten som gjorde det.

Sen fick jag denna lilla etikett av min make som jag tänkte fästa på min jacka. Dessutom så är min jacka i samma färg vilket smälte in bra.

Ja nu är jag helt tom. Mina krafter är slut för tillfället. Har storstädat nu på kvällen också för vi får gäster i morgon. Vi ser fram mot att ni kommer Annica och Kjell-Ove!!

Kommer att återkomma med det inlägget jag egentligen skulle skriva. Med det vill jag avsluta min fredagkväll och önska er alla myspys denna kalla vinterafton.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja så var det igår för min del, från morgon till kväll. Har förstås mig själv att skylla då jag var på bakhumör. På morgonen gjorde jag två satser matbröd. Vilket var uppskattat av alla. Sen efter lunch så fick jag tokryck och skulle baka bullar för första gången ( ja ni läste rätt ). Har bakat en del i mitt liv men aldrig bullar. Det gick det med kan jag säga.

De såg inte allt för oaptitliga ut heller. Och vid fikat så såg barnen ganska glada ut när dom åt av dom, fortfarande varma var dom bullarna.

Alexander håller i allt ifall någon får för sig att ta något ifrån honom. För det går ju inte för sig.

Sockerkicken trädde in lite tidigare på Isac som fick för sig att äta bulle utan händer.

Lucas både äter bulle och använder den som muggställ. Praktiskt!

Även Thomas var nöjd. Han fick med sig ett gäng bullar idag så han kunde bjuda sina arbetskamrater på, första arbetsdagen efter "olyckan".

Igår fick jag lite egentid efter allt som jag stått i under dagen. Så det blev storhandla alldeles ensam, vilket var skapligt skönt. Att bara få gå runt själv i min ensamhet utan att någon stör en stup i kvarten. Dessutom så var det ganska sent så även i affären var det lugnt. Ännu skönare att slippa trängas under rusningen.

Idag åker Volvon in till verkstaden för andra gången då ett fel skall åtgärdas som inte blev sist då delen saknades. Sen skall det vara klart så när som en lite justering på vänster framdäck.

Då har vi två fungerande bilar i huset igen. Nya däcken på Chevan sitter på också och nu är det inga problem att komma upp för backen längre. De som satt innan såldes och det gick fort, absolut inget fel på dom men lite för klena för våran bil som är så tung.

Ja nu väntas alla sysslor och morgonbestyr. Skönt med en liten paus.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva