Ja en ny vecka väntas, men inget speciellt på schemat än så länge. Tar nog dagarna som de kommer med lite spontana aktiviteter. Thomas började jobba idag, sin första dag sen julledigheten. Så nu är jag själv med barnen igen. Mycket kvällstjänster i ett par veckor för hans del och sen ledigt igen lagom till sportlovet. Men det går, allt går.... mest jobbigt för honom som inte träffar barnen så mycket mer än på helgerna.

Denna morgon passade Thomas på att mysa lite extra med barnen. Tog ett fint kort på honom och trillingarna när de hade sin morgontid vid tv:n.

Trötta nyvakna killar. Men de ser ut och njuta också....

Ska passa på att ta mig tid för att skriva på boken nu när jag har många kvällar ensam. Längtar verkligen för att få resultat. Tålamod, tålamod!

Tittar jag ut så ser jag barmark. Och för första gången på länge så spritter det i kroppen. Tror mina vårkänslor är tidigt ute i år. Ja det är ju bara januari så bakslag lär komma med både snö och drivis. Men idag njuter jag verkligen och humöret är på topp.

Trillingarna sover middag och Julie också. Linn kommer från skolan vid två. Gabriel leker så fint. När alla är hemma och vakna sen så ska vi ta oss ut i det blöta så jag får en bra anledning till att tvätta overallerna sen. Ut ska vi och jag tar med mig fika. Det blev över smarrig chokladkaka sen igår. Ett riktigt bra recept från kakboken jag fick av Thomas i julklapp. Och det gick att baka glutenfritt på det med. Så nu ska jag förbereda lite...

Vill passa på och tacka för era underbara inlägg också. TACK!

Och tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja det var en lycklig Gabriel som klev upp i morse. -Idag fyller jag år och då får man äta tårta sa han. Ja det får man.... Och han beställde som bekant en blå tårta tidigare i veckan vilket satte mig på prov. Jag är inte en tårtbakerska direkt men tänkte att jag måste ju börja min karriär någon gång i livet. Tidigare har jag beställt tårta eller köpt, fusk jag vet. Men med så många barn så är det bättre att göra egen tårta, så får de önska sin egen design på den också. Gabriel valde färgen blå.

Så tidigt i morse började jag att göra tårtbottnar. Frågade givetvis vännen Mirka om hjälp. Hon är en mästare på att baka så jag fick både tips på fyllning och hur jag skulle gå till väga. Tack Mirka, smarrigt blev det ( även om resultatet utseendemässigt är långt ifrån dina mästerverk )!

Ja blå smet till tårtbotten blev det också. Allt skulle gå i blått.

Och blå tårta blev det till slut. Den ser inte mycket ut för världen men den var faktiskt saftig och god. Och för att vara min första tårta jag bakar så var det inte ett ras heller.

Gabriel blev alldeles till sig över att få öppna paket på sin födelsedag. Här är en lycklig kille på bild.

Ja den här lät som bara den, for omkring och blinkade i alla möjliga färger. Inget ovanligt i vårat hem nu mera. Vet vad man kommer att vakna till i morgon.

En borg med massa gubbar och hästar. Alla tyckte om att leka med den. Thomas arbetskamrat Tobbe hjälpte till att bygga ihop den och det tog inte lång tid innan den var tillbaka till ursprungsläget om man säger så ( i delar som den kom i ).

Thomas med Isac och Alexander. Pojkarna var mycket trötta fram mot kvällen. Men hade skoj.

Julie var egentligen på sitt sämsta humör idag men lyckades hålla humöret uppe när gästerna var här. Och jag lyckades fota henne där hon åtminstone inte grät.

Ja det var ett lyckat kalas och det var också en glad kille som somnade fort idag. Han fick en mycket trevlig födelsedag min lilla treåring. Nu sover dessutom alla andra barn i huset också, trötta som bara den var dom. Även jag och Thomas också. Det har varit en intensiv dag men mycket, mycket trevligt i slutändan.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Blev så full i skratt när vi åkte en tur i vår bil idag. Ja åker man amerikanskt så ska doftgranen vara amerikansk givetvis.

Men så klart är det också den bästa av dofterna som finns att köpa bland doftgransdjungeln. Ganska frän och man tycker att det kan ta kål på det mesta som stinker. Så blickade jag neråt och fick syn på alla dessa.

Ja en hel hög med doftgranar vid sätets kant. Samlar min karl på dessa eller försöker han dölja vissa lukter som kommer från bilen? Måste ta ett snack med honom tror jag.

Kan ju tala om att dessa "väldoftande" granar inte döljde den lukt som kom från fem ungar de två milen från Skara till Skövde. Vi kunde visserligen ha stannat vid vägkanten, tagit ut en och en, av med overaller och hela kitet för att byta i detta skitoväder rent ut sagt, på med overallen igen och tillbaka till bilstolen. 

Och att åka dessa två mil, hem och byta på mina små doftgranar, gick betydligt fortare än om vi skulle ta en 40-minuters bytablöjorpaus på väg 49 i snöovädret.

Doftgranarna hårdtestades och nej, de höll inte måttet och stod emot den odör som kom från fem stycken inpackade bajsblöjor. Men vi överlevde resan hem ändå.

Nog om skitprat! Ikväll blir det lugnt för vår del. Snart sover alla, bara Linn som är vaken. Thomas och jag ska titta på film och lägga upp fötterna högt. Vi ska ladda inför morgondagen, Gabriels födelsedag. Ha en underbar kväll alla!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Igår var jag med Isac för undersökning angående det som hände. Det som skulle göras var EEG-test medan han sov. Och det gick jättebra självaste undersökningen. Svar får vi inom ett par veckor. Kanske visar det ingenting. Det man vet var att söndagen den 9:e att han fick epileptiska anfall och bristfällig andning, det var det som stod i remissen till att just göra detta test. Jag har också funderingar över att ta kontakt med läkaren som behandlade Isac vid det tillfället för att få veta mer, men det får bli en senare uppgift. Han har också nu kramplösande medicin ifall det skulle hända igen. Men vi hoppas innerst inne att det aldrig behövs. För övrigt så verkar han precis som vanligt. Har inte så mycket mer svar att ge. Vi väntar också på vad detta test visar och om det visar något. EEG visar bara just för stunden och kan inte se det som varit. Mycket möjligt att testerna kommer att behövas göras om enligt sköterskan. Ja det är bara att vänta, vad kan man göra? Livet rullar på som vanligt här hemma i alla fall vilket är skönt.

I morgon fyller Gabriel 3 år och då skall vi ha ett litet kalas tänkte vi. Idag får det bli en liten bakdag. Gabriel själv har beställt en blå tårta med godis på. Jag ska bege mig ut sen i shoppingdjungeln och leta reda på ingredienser och tillbehör till hans tårta. Och lite presenter förstås.

Tittar jag ut så ser jag snö, snö och åter snö. Skövde har aldrig varit vitare tror jag. Och nu längtar jag verkligen till våren och värmen. Behöver ny energi, brun kropp och soliga varma dagar. Denna vinter känns otroligt lång.

Ska passa på att njuta extra denna helg då det är den sista lediga tiden innan min make börjar jobba på måndag. Linn har redan gått en vecka i skolan. Och alla måsten är i full gång. Gympa, läxor, skridskor, matsäck, bad kalas m.m

Pojkarna är inte helt friska från magsjukan än även om det är mycket mindre av blöjbytena. Ett ganska behagligt lugn råder i detta hus för tillfället. Väldigt skönt, då kan jag ägna mig åt planeringen för min busiga sons födelsedag i morgon.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Att gå till en teknisk support när man själv jobbar i en kan ju vara lite kul. De vet inte att jag jobbar i en och jag vet vad de tänker säga, på ett ungefär.

Nu handlade det om min nya mobiltelefon som verkar ha ett eget litet liv. Den fryser till i bilden och det går inte att använda knapparna. Inte ens att stänga av den. Sen är ljudet väldigt lågt och man hör knappt vad den andre säger vid ett samtal. Och det spelar ingen roll i hur mycket jag skruvar upp. Självaste kvaliteten verkar dålig. Sen hittade jag dessutom en bild tagen i februari 2009, i min NYA telefon. Känslan över att den är ny försvann direkt. Så det var ju bara att bege sig till supporten och förklara läget och säga att jag vill ha detta åtgärdat. Och dom är ju för roliga ibland. Förklarade det där med bilden och så här gick konversationen till ungefär:

Support -Ja vi kan se att den inte har varit såld tidigare.

Jag -Ja men det är ju bra och veta när man tror att man köper en "ny" telefon. Då är den väl inte ny heller som man dessutom betalar fullt pris för? Men fortfarande så finns det en bild där sen februari 2009 och telefonen fick jag i julas 2010.

Support - Kanske Sony Ericssons testbild eller nåt?

Jag - Ja men då ligger den på fel ställe. Då skall den inte ligga under mina tagna kamerabilder. Exempelbilderna som ligger i telefonen har i övrigt inga datum. Och för en telefon som släpptes i september 2010 så låter februari 2009 lite väl gammalt.. eller? Fortfarande så undrar jag över hur den har hamnat där. Är min telefon ny?

Support - Ja den är ny.

Jag - Är du riktigt säker på det?

.... * inget svar *.... jag fortsätter..

Jag - Men fortfarande så fungerar den dåligt eftersom bilden fryser sig och ljudet är kass. Är det verkligen så att en ny telefon går sönder så fort? Jag får inte riktigt känslan över att min telefon är speciellt ny.

- Det behövs nog en mjukvaruupddatering på telefonen. Det låter så. Vi lämnar in den för service eftersom det är vår policy.

- Okej men kommer en mjukvaruuppdatering verkligen få min telefon tillbaka till ursprungsläget ny? Och bilden är ju fortfarande kvar.

- Ja vi lämnar in den så kan du följa hela processen via sms. Vi hör av oss när den är klar.

Det var inte ett enda svar på min fråga. Men visst, vill dom lämna in den på service och tro att det hjälper så får dom väl göra det. Men är bilden kvar så känner jag inte att telefonen är ny, som den är betald för att vara. Det skall inte ligga en tagen bild från februari 2009 i den. Har jag då inte rätt att få ut en ny telefon enligt konsumentköplagen? Jag undrar jag..... ska forska lite mer.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Big Red, ja det var ett fint namn på en snurrstol som jag fick av min make. Han tyckte jag behövde en stol framför datorn i stället för att stå som jag gör nu. Blev så glad!

Så fort de mindre barnen somnade så skruvade jag ihop den med Gabriel vid min sida och Thomas bakom kameran.

Väldigt koncentrerad är jag tydligen. Och tur är att jag inte har tummen mitt i handen heller för den delen.

Ja man kan ju skratta gott åt texten på stolsdynan. Min fantasi skenar iväg och har inga gränser mer än att jag brister ut i ett gapskratt varje gång jag ser den. Vem kom på idén att skriva Big Red där man just ska sätta sin stora röda rö...?!

Men det gick bra ändå att fortsätta skruva ihop den trots skratten mellan varven.

Gabriel ville så gärna prova stolen. Och det vet vi vad det betyder. Att man får gömma den när man inte sitter på den.

Ja ni ser, det riktigt lyser bus om den unge mannen. Och vill man ha sina taklampor kvar så gör man nog bäst i att gömma stolen på ett säkert ställe. I alla fall så långt från Gabriel.

Thomas hittade också ett sätt han kunde utnyttja stolen på. Här häller han upp lite nötter. Så nästa gång man placerar sin Big Red så får man se upp så man inte blir med nötter på fel ställe.

Ja annars så har dagen varit väldigt lång. Meningen var ju att vi alla skulle åka till Skara. Men efter att Julie spydde ner mig två gånger och hela babysittern så var det nog bäst att jag var hemma med henne och trillingarna. För även grabbarna hade någon form av magsjuka och blöjbyten blev det väldigt ofta kan jag säga. Inte nog med att man har fem blöjbarn men fem magsjuka light dessutom. Traven i skötrummet med blöjor sjönk fort. Jäklarns vad blöjor det gick åt. Men för övrigt så har pojkarna varit rätt så pigga ändå och de äter också, så jag vill inte klaga fullt ut. Tror det skulle vara värre ifall de kräktes.

Så det blev en tacomiddag idag. Till allas lycka kan jag säga. Som de åt allihopa! Inkomst ger utgifter i blöjan men förhoppningsvis så tar det ett par timmar till. Medan Thomas och Gabriel var i Skara så passade jag på och mysa lite med resten av barnen.

Linn och Alexander busar med varandra. Julie undrar vad de håller på med.

Isac försöker mer än gärna att klättra upp på bordet när han tror att jag inte ser.

Linn igen och här tröstar hon Lucas som blivit slagen av sina bröder i en kamp om en leksak. Tufft liv för dom små. Trillingarna har ju dessutom kommit in i en fas där allt heter min, mitt och mina. Och de delar gärna med sig fast bara ibland. Och då blir det så att Lucas snor saker från dem och han får sota för det också. Äldst, tuffast men ändå minst till kroppsstorleken jämfört med dom andra två. Och då går det inte alltid som han vill.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja förutom familj så är vänner det värdefullaste man kan ha också. Igår fick jag ett brev på posten, till mig. Postat från Mia , en vän till mig sen många år tillbaka. Där vänskapen har vuxit sig starkare från år till år. Ett brev innehållande ett fint smycke.

Handgjort med två ringar med alla mina barns namn på. Det berörde mig mycket och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag såg det. Detta smycket kommer att betyda mycket för mig.

Tack Mia för den fina presenten! Tack för att du är den fina vän du är. Du är och kommer betyda mycket för mig och familjen. En vänskap som kommer att vårdas ömt. Ett varmt tack till er alla! Love you all!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Känns som det var evigheter sen jag bloggade. Och egentligen så skulle jag ha kunnat skriva tidigare då jag fick avbryta min resa i söndags kväll och åka hem igen. Men jag har inte riktigt förmått att göra det. Meningen var att jag skulle ha stannat kvar om inte telefonsamtalet kom. Ett telefonsamtal som ingen vill ha.

Jag väljer dock vid det här tillfället att inte skriva i detalj. För det finns inga klara svar ännu. Hela situationen blev jobbig för både mig och min make och vi försöker bearbeta det fortfarande. Ingen har dött och alla mår bra trots omständigheterna. Nya besök på sjukhuset skall göras för olika tester. En av våra pojkar bestämde sig för att skrämma oss och det ordentligt, och det sätter sina spår. På oss alla.

När allvarliga saker händer och speciellt ens eget barn så får man ett uppvaknande. Tragiskt bara att det ska behöva hända för att man skall börja tänka på det sättet. Är det så att vi människor i normala fall tar varandra för givet? Jag insåg efter mycket tänkande och grubblande hur mycket familjen egentligen betyder för en. Samt vännerna man har omkring sig. Det fick en helt ny innebörd i söndags. Utgången slutade dock lyckligt för oss. Det kanske inte gör det för alla. Kommer aldrig glömma att ge den där extra kramen, fina orden eller ett leendet tillbaka. För vem vet hur morgondagen ser ut?

Trots händelsen så vill jag försöka vara positiv. Livet går trots allt vidare. Så idag bestämde vi oss för att göra en ny resa. Till Göteborg. Bara vara och komma bort lite från tankarna som snurrar i huvudet. Och det kan jag säga var jätteskönt för oss alla.

Här kommer lite bilder från klanen Silverlantz.

Isac i fönstret.

Lucas och Alexander också. Vad är det som händer där ute?...

Jo en traktor. Så spännande tyckte pojkarna och satt som tända ljus på rad i fönstret när han höll på och skottade grannens uppfart. Men han glömde våran ;-).

Gabriel och Julie i köpcentrumet i Göteborg.

Trillingarna, Thomas, Gabriel och Julie.

Och jag.

Gabriel hade verkligen jättekul och sprang omkring som en tok både i gallerian och utanför. Idag var han riktigt, riktigt busig.

Nu är vi hemma igen och alla små sover sött. I morgon är det en ny dag att ta vara på varenda minut.

Ett stort TACK vill jag ge till er alla! Skall svara på era inlägg inom kort.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva