Plockar efter morgonens frukost, barnen är oförskämt pigga men inte välkomna på förskolan på grund av magsjuka. Vet inte riktigt om jag kan kalla det magsjuka heller men idag bryr jag mig inte. Är hemma med alla. Gårdagens händelser gjorde mig inte gladare precis (förutom firandet av min klasskamrat).
Blir ständigt påmind om människor som i olika situationer antingen dissar mig eller utnyttjar, vet inte vilket jag tycker är värst. Besviken, arg och ledsen är jag. Under flera år har jag ställt upp även för andra som inte är mitt kött och blod, senast igår faktiskt. Jag har givit av mig själv in i det sista många gånger att jag själv ibland går på knäna, blir hånad och smutskastad, utstirrad och behandlad som luft. Ibland undrar jag varför jag ger av mig själv så mycket som jag gör.
Sitter här nu och känner mig tom inombords. Igår fick jag sätta mig i bilen med en liten som kräkts, två magsjuka och resten trötta och griniga vilket är tacken efter alla år man gett av sig själv, ställt upp och funnits där. Ja det blir en dag hemma med barnen, även om de idag inte är i närheten av något som visar på sjukdom. Det gör inget, även om jag missar timmar av tentaplugg. Vet inte riktigt om jag ville till skolan ändå. Samma skit där. Folk är inte sena med att dissa och döma mig där heller. De tror att jag varken ser eller hör, men det gör jag. Mer än vad ni tror.
Tar inte ert skit så ja jag gör er besvikna. Påmind blev jag igår vilket kändes som en pungspark. Grattis Eva, i vilken av turordningen då? Resultatet blir att till er som behandlar mig som skit så gör jag likadant. Tack för att ni gör mig ännu starkare, mer beslutsam och mer insiktsfull till att världen består av många människor som går igång på att få andra att må dåligt eller försök till att de inte ska få lyckas. Sorgligt! Jag är inte där, trots många underkända tentor och praktiska prov så ska jag banne mig fixa det här. Jag kommer att plocka fram min styrka som jag har, mentalt är jag förberedd och har landat efter år av skit. Min styrka är det ingen som kommer att få sätta sig i vägen för. Ingen karl so far klara av det heller då jag är ett hot för deras manlighet. Idag får man inte vara självständig, oberoende, gå sin egen väg och vara sig själv. Sorry alla, jag gör er definitivt besviken. Jag är den jag är, står för det jag tycker och säger det också. Rädd för att vara ensam? Knappast. Mitt liv börjar nu. Behöver inte längre gå upp och be för att dagen skall ordna sig eller tassa på tå. Skit så det står härliga till får jag ändå.
Trots bakslag så har jag inte tappat tron om mänskligheten. Jag vill jobba med människor, jag vill bli sjuksköterska för det finns också så många därute som inte är som ni. Så åter igen tack till skitstövlar som gör mig ännu mer starkare. Ni kan dra dit solen inte lyser.
Hemma med barn som sagt. Energin idag skall jag ge dem. Baka bullar tänkte jag, alltid uppskattat. Det blir ett träningspass med bästa vännen Mia vilket jag ser fram mot mycket.
Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva
Madde
16 december 2014 10:09
Lilla Gumman....
Jag är GLAD att just du är DU!!! Kom ihåg att det finns bara EN av dig å det är synd för det skulle behövas FLERA av dig <3
Lät å säga SKIT i alla AVUNDSJUKA människor som de är egentligen på dig.... Kolla dig i spegeln å se vilken UNDERBARA tjej....
Önskar dig en UNDERBAR dag tillsammans med dina barn...
Kramar i massor <3
Trillingmamman
17 december 2014 07:18
Tack fina för dina ord ??????. Ha en underbar dag. Kramar i massor
Jeanette
16 december 2014 14:41
Hurra för din raka rygg och målmedvetenhet. Du är inspiration!
Trillingmamman
17 december 2014 07:19
Tack Jeanette! Dina ord värmer ??. Önskar en fin dag. Kramar
Trillingmamman
17 december 2014 07:20
Tack ??! Jag ändrar mig inte för någon, tro mig. Även om det ibland känns. Är inte känslokall eller empatilös bara för att jag är stark. Har samma behov som andra. Ha en riktigt fin dag. Kramar i massor
Ladyheart
16 december 2014 20:18
Hej, Ladyheart (Helena) från familjeliv här. Vill bara tala om att jag följer din blogg och beundrar din styrka och vilja. Hur fantastisk du är med barnen och samtidigt gör allt för att uppnå de mål du satt upp för dig själv som person och de du vill arbeta med. Jag har för snart 6 veckor sedan förlorat min far i sjukdom och jag är övertygad om att du gjort ett fantastiskt jobb om du varit en av dom som tagit hand om honom. Ta hand om din styrka, gå den väg som är din och ha den bästa julen du kan. 2015 kan bli ditt år så ett gott nytt 2015 önskar jag också! Varma kramar!
Trillingmamman
17 december 2014 07:24
Hej Helena. Först vill jag säga att jag verkligen beklagar det som hänt din far. All tanke till er ??. Dina ord värmer, tack ??. Jag känner ett kall och har behov av att hjälpa människor. När jag jobbade med äldre människor i somras så fick det mig att må så otroligt bra. Jag är övertygad om att även de korta mötena inom ambulans också är rätt. Att jobba med människor över huvud taget känns rätt.
Jag tar med mig dina varma ord för det gjorde mun dag igår när jag läste. Tack! Önskar en riktigt fin dag! Kramar i massor
Sofia
16 december 2014 20:46
Sorgligt att folk inte kan acceptera för denn man är. Gillar man inte någon så är det bara att strunta umgås med den personen. Att snacka skit är oftast skitprat.
Jag hoppas att du snart får det lugnt omkring dig och att alla barnen snart är friska.
Kram
Trillingmamman
17 december 2014 07:27
Hej Sofia! Det sorgliga är och säga att jag är van. Annorlunda människor faller oftast offer, men jag beter mig inte som sådan. Jag fortsätter att vara mig, jag står på mig och är den jag är. Det betyder inte att jag inte känner. Har samma känslor och behov som andra. Bara för att man är stark så är man inte känslodöd.
Önskar en riktigt fin dag. Massor med kramar
Trillingmamman
17 december 2014 07:31
Tyvärr finns det många där ute. Ibland lider jag med dem för jag tror inte att man mår bra av att tala illa om eller trycka ner andra. För precis som du säger så handlar det om avundsjuka och osäkerhet hos andra. Trist att de inte hittat sig själva och nöjda med dem som de är. Vi är alla olika och unika.
Ha en riktigt fin dag ??. Kramar i massor.
Helena
17 december 2014 21:57
Alltså, om jag funnits i din närhet hade jag blivit väldigt osäker och ledsen, du slår, sparkar och är bitter :-(. Du säger allt och inget på samma gång..alla är dumma, svekfulla och taskiga mot dig. Och vad är tacken om man får hämta sina sjuka barn? Det är väl helt normalt att man måste göra det om de bor hos en? Eller?
Trillingmamman
18 december 2014 05:52
Hej! Alla är inte dumma. Sveket och bitterheten är riktad men jag uttalar det flummigt, vilket man gör när man är arg. Barnen har en förälder till som jag har ställt upp på till 200%. Jag tog hand om allt under en lång period. Tacken är att jag inte får igen nu när jag behöver det, ge och ta.... Jag ger bara och det är en av anledningarna till att det sprack mellan mig och mitt ex. Det är inte hållbart.
Självklart är jag hemma med barnen om de är sjuka.
Folk dessvärre är inte sena med att döma mig eftersom jag ser ut på ett visst sätt, jag klär mig annorlunda och jag är rak på sak och säger vad jag tycker och står för det. Jag faller inte inom normen normal och får då många gånger stå själv där andra väljer att gå samma väg sim majoriteten, de dömer de annorlunda. Jag har min familj och jag harxett fåtal vänner som jag avgudar. Det innebär dock inte att jag inte känner. Har känslor som alla andra och ser och hör mer än vad folk tror. Det är det som sårar och gör mig arg och ledsen, men det innebär inte alla. Jag skriver oftast i stundens hetta och mycket kan komma ut, det är ju trots allt det som gör mig i min blogg. Valfritt och läsa och valfritt och kommentera.
Ha en fin dag! Kramar Eva
Helena
18 december 2014 14:50
Ok, du får inte det stöd du behöver för att kunna leva och uppfylla dina drömmmar, jag förstår det och å vad tråkigt. För mig har det ibland handlat om att sluta ha förväntningar på den som inte kan leva upp till dem, jag har tänkt att hen, precis som jag för sitt yttersta men att det inte räcker för mig. På det sättet har jag taggat ner min bitterhet till typ noll och kan på ett helt annat sätt leva i gemenskap med omgivningen.
Och det där med hur du klär dig och säger vad du tycker. Du klär dig rockigt och det är väl mpnga i din ålder som gör det, inte ovanligt alls. Det är bra att kunna säga vad man tycker men ibland ska man vänta tills folk frågar vad man tycker..jag vet inte vilken typ du tillhör men folk som slänger ut sig vad som helst utan hänsyn till sin omgivning är som elefanter i porslinsaffärer och blir jävligt illa omtyckta. Jag hade en sån svärmor, hon har varit död i många år nu, men fy vad sårandede hon var när "hon bara sade vad hon tyckte":-). Jo jag vet att man kan välja att inte läsa din blogg...men jag gillar den oftast och jag beundrar din kamp för utbildning så jag fortsätter :-). Jag ville bara ge dig en återspegling på hur jag ser på vissa av dina inlägg. Styrkekram till dig!!
Trillingmamman
18 december 2014 15:47
Hej! För mig handlar det mer om att ge och ta. Jag har inga höga förväntningar men om jag bara ger och ger och aldrig får något tillbaka så sätter det sina spår. Till viss del blir jag arg och bitter. För att det inte gick som jag ville. Jag valde att gå och jag ångrar inte mitt beslut. Det är tufft att vara själv och vissa dagar är bara för jävliga, ganska skönt och ha bloggen då.
Jag säger vad jag tycker med största försiktighet. Är absolut ingen som rapar ur mig. Men det räcker många gånger att man inte håller med, inte sitter vid bordet och diskuterar skitsnack, inte klär sig i det senaste modet eller använder smink. Då blir man klassad som annorlunda. Jag bor inte i en storstad så jag är inte anonym. På så sätt är Stockholm bättre, man smälte in mer. Här gör man det inte kan jag säga. Tyvärr.
Oavsett om jag är bitter och arg och häver ur mig det mesta i bloggen så kommer jag aldrig sluta kämpa för att bli det jag vill bli. Vab eller inte ;-).
Har en resa framför mig och jag vet att jag befinner mig i ett stadium där känslorna går upp och ner mycket. Men resan går åt rätt håll även om det tar tid. Tills dess blir det mycket känslor på bloggen. Det är min ventilation i vardagen :-).
Hoppas du får en fin helg! Kramar Eva
Helena
19 december 2014 00:01
Så klart är det tufft att vara själv med plugg och många barn. Dock: ilska och besvikelse dränerar en på kraft och glädje och suckers ska inte få ta den ifrån en. Ge bara till den du litar på ger tillbaka, ingen annan. Bit ihop när det gäller exet, och gör det du kan för att barnen ska ha det bra, ibland innebär det att man får svälja ett och annat..det vet jag. Kämpa vidare med studier och barn, ta en stund i taget och häng med dem du gillar och uppskattar, ta bort de andra ur ditt medvetande <3
Trillingmamman
19 december 2014 07:18
Tack fina ??. Ha en underbar helg! Kramar i massor
Ja det blev semester i år, kanske inte flera veckor men ack så skönt. Det bar i alla fall mot varmare breddgrader. Hej igen Zakynthos. Tredje gången jag är här. Älskar detta ställe, så fridfullt. Tog med mig min äldsta dotter denna gång. Har bestämt...
Det är nästan så jag har glömt hur det är att blogga, har inte haft tid eller lust. Det har varit många nya intryck. Kan tala om att jag klarade mig. Fick mitt legitimation och är nu sjuksköterska.
Är också anställd på kliniskt basår som man nu m...
