Känner mig ovanligt trött idag, eller har gjort nu ett par dagar. Inte konstigt kanske med tanke på vad som har hänt de senaste veckorna med flytten och allt. En konstant blåslampa har förföljt mig.

Trots allt så är det en "vanlig" dag hos oss, eller ja kanske inte trots allt. Barnen har varit snälla fast Thomas är borta. Visst är det jobb, men inte jobbigt att ta hand om alla.

Idag bestämde sig barnen för att jag skulle få byta extra mycket blöjor. Tappade räkningen på eftermiddagen men såg att högen med blöjor i korgen sjönk markant och soptunnan utanför höjdes med råger.

Förstå mig rätt, jag räknar inte antalet blöjbyten per dag då det är väldigt många gånger med fem blöjbarn ibland sex. Överdrev orden lite....

Hur såg det ut hos oss idag då?! Ja morgonen var smått hysterisk som den brukar vara när man försöker få i alla frukost, byta blöjor, på med kläder, overaller, skor och passa tid till skolan. In med alla i bilen, fram och tillbaka för att sedan ta ut dem igen. Förrän då kan man pusta ut lite utanför eller i parken. Sen samma procedur när Linn ska hämtas i skolan. Vid det här laget har jag gett upp morgonpromenaden så länge jag har alla barnen själv... det går bara inte.

Sen flyter dagen på helt enkelt och kvällen kommer. Då kan det se ut så här...

Linn läser läxorna med en lycklig min och solskenshumör.

När katten är borta så dansar Alexander i soffan till Mora Träsk. Här tagen på bar gärning och titta vilken min.

Lucas har som vanligt sin "jag är oskyldig till allt"-minen.

Isac klämde tummen och såg inte allt för lycklig ut. Dock ingen större skada skedd mer än "tyck synd om mig för en stund".

Gabriel hängde vid min fot.

Julie var så nöjd så som hon brukar när det är som mest livat här hemma. Finns så många och prata med, både bröder och systrar.

Ja så kan en "vanlig" dag se ut för oss. Men idag såg det lite annorlunda ut. För just idag så kände jag mig trött, extra trött dessutom. Så kommer detta på posten.

Ett vykort. Och inte vilket vykort som helst. Utan ett vykort med uppmuntrande ord, ett tack. Detta gjorde mig alldeles varm i hjärtat. TACK Sanna!

Min trötthet försvann, som borta just nu. Du gav mig de sista krafterna jag behövde för ikväll.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva