Natten var allt annat än rolig. Trillingarna skrek i kör och i omgångar. Vet inte riktigt vad det var och det fanns inte så mycket mer jag kunde göra än att trösta. Och alla tre på samma natt också, det brukar aldrig hända.Men i natt hände det.

Igår så latade jag mig framför tv:n och jag tackar mig själv för det även om jag inte somnade direkt. Det var ju ändå någon form av vila. Natten med skrik började redan vid 23.00 och höll på till 05.00, så min sömn blev lika med noll. Kommer dock att fixa det bara jag tar det lugnt. Var jag inte trött igår så är jag om än ännu tröttare idag.

På morgonen var det som sagt ganska mycket gnäll från barnen vilket inte är konstigt med tanke på bristande sömn. För alla, de som inte skrek kunde omöjligt sova i det oljudet. Skoldag som det är för Linn så var det ändå bara att packa ihop barnen och in i bilen och gilla läget.

Det började bra, kom inte ens in i bilen. Dörrarna hade frusit fast duktigt. Men jag har mina små knep. Sprang upp och hämtade en flaska med varmt vatten och hällde över dörren samt fönstren. Så slapp jag skrapa rutan och dörrarna for upp utan problem. Fanns inte tid för det riktigt, eller ork, eller lust. Inte idag. Och om man ska göra så.. tja det skiter jag i just nu.

Behöver jag nämna att det var snorhalt ute!? Tänk på det alla och kör försiktigt!

Nu ska jag ta en extra kopp starkt kaffe och överleva dagen.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva