Allt har hänt så fort. Min morbrors fru sade efter flytthelgen att Lucas äter själv nu ( Lucas och Gabriel var med dom under flytten ). Vad skönt tänkte jag och hade i bakhuvudet att de andra kanske också klarar det, varför inte testa?! Så jag satte fram tallrikar till var och en med en sked och de åt som aldrig förr. Som om dom inte gjort annat, och skeden satt som gjuten i handen och for rätt in i munnen utan problem. Det gick från ena dagen till den andra.

Visserligen så spills det en del och ibland tycker jag att jag ligger mer under bordet och torkar än det som hamnar på. Men det underlättar ändå mycket att de äter själva så det får man helt enkelt ta en period. Och jag ser på grabbarna att de njuter de med som slipper vänta på sin tur och bli matad. Har nog bara varit slö och tyckt att det gått snabbare eller enklare. Nu är det definitivt slut på det, när jag ser att de äter själva galant.

Risgrynsgröt är något de gillar men mindre roligt att ta rätt på som sagt. Aldrig förr har det varit så tyst kring matbordet. Pojkarna börjar bli stora. Och de ser ju hur dom andra gör så de vill mer än gärna lyfta bort sin egen tallrik ( peppar, peppar så har inget gått i krasch än ). Ett steg i rätt riktning, att äta själv vid 1½ års ålder.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva