Igår läste jag ett inlägg på Familjeliv som rent ut sagt gjorde mig förbannad. Varför då skriva om det här?! Jo för jag måste få skriva av mig och ventilera lite åsikter om det hela.

Insändarens text:

Jag blir så irriterad när jag ser en familj med flera stycken barn i släptåg, och särskilt när mamman är gravid ännu en gång. Nu syftar jag på familjer med fler än 3 barn, där oftast alla 3 är under 6 år. Det stör mig så ofantligt mycket, har ni tänkt att befolka Sverige själv eller??! Vill ni att det ska bli som i Kina, där man bara får skaffa 1 barn? För det är så det kommer bli, om det fortsätter såhär. Man hör talas om familjer med 6-10 barn och det är väl dessa familjer som jag stör mig mest på. Det är dessutom synd om barnen.. med så många syskon, de måste ju känna sig åsidosatt, eller en i mängden bara. Ni kan inte ha mycket egentid över till var och ett av barnen. Varför kan ni inte nöja er med 2 barn, högst? Ni är egoister.. blir så rasande!

( Jag vill inte på något sätt hänga ut denna person som i och för sig hängde ut sig själv. Tänker hålla nivån ovanför sandlådan så gott som det går och ta kål på lite myter )

Det kom väldigt många svar till denna person både vettiga och en hel drös rappakalja. Hela diskussionen svängde in på miljöproblem senare och en del som stöttade insändaren tyckte att vi flerbarnsfamiljer var de största konsumenterna av jordens resurser och ena riktiga miljöbovar.

Om man nu ska se insändarens inlägg så kan inte jag se att hon vill föra en miljöpolitik med det hon skriver öht, även om diskussionen miljöpolitik är ett intressant ämne.

Min tolkning av hennes text är ganska klar och tydligt över att hon menar Sverige, för det är ju faktiskt så hon skriver - Ska ni befolka hela Sverige, eller!?

Sen nämner hon att vi är på väg att bli så som i Kina. Och där är vi inte än på många tusen år eftersom vår befolkningsmängd här i Sverige inte ökar så mycket och drastiskt. Sen är det där med inte sagt att problemet finns i andra länder. För här i Sverige så är vi inte så ofantligt många som väljer att ha mellan 6-10 barn.

Ökandet av befolkningen bidrar givetvis till att mer sopor slängs och att fler vill ta av jordens resurser, där miljöpolitiken kommer in. Men då talar vi om ett globalt problem och politik för var och enskilt land. Att detta problem skulle hänga på Sveriges mammor som väljer att föda fler barn än 6, det är det mest i#¤%&a jag någonsin har hört.

Ansvaret ligger på varje enskild individ att göra sitt när det gäller både konsumtion och sopor. Och det är vi västerlänningar som konsumerar mest i hela världen. Och i lilla Sverige så måste vi också se till att vårt land går runt med antalet barnfödslar och då är det väl tur att en del väljer att föda fler när det finns många som väljer att inte föda, kan inte få barn eller annat. Det går ju inte att införa en politik som Kina har och tro att det skall lösa ett globalt problem. För vad händer med Kina tror ni om si så där 30 år? Max ett barn per familj och helst inga flickor. Tycker det liknar utrotning och inte löser det problemen heller. Vi kan också dra vårt strå till stacken och göra det vi kan för miljön oavsett antalet barnafödslar.

Sen vill jag ta kål på lite myter om att en flerbarnsfamilj skulle vara de största bovarna till sopor och konsumtion. Givetvis så är vi med och bidrar till en mängd sopor och konsumering, men det är vi väl alla?! Alla har vi ansvar för vad vi väljer att göra för miljön, varje enskild individ.

Blöjor, ja det blir en hel del tyvärr. Men de har inte blöjor hela livet och det är en kort period, så ser jag det. Jag slänger det i soporna där det ska vara vilket går till brännbart i slutändan. Tygblöjor i all ära, men jag ser det inte att det är bättre för miljön att tvätta ytterligare två maskiner om dagen.

Kläderna är begagnade i alla fall till största del när det gäller barnen. Det går alldeles utmärkt att använda så länge det är helt och rent. Vi köper inte det sensate, nyaste och nytt varneda gång. För nya kläder skall tillverkas och fraktas till affären, vilket påverkar miljön det med. Och det är väl tio gånger bättre att återanvända kläderna i stället och sen skicka vidare till de som behöver dem.

Barnen har ingen egen tv, dator, dvd eller stereo. Det som finns i hemmet är det som finns att använda. Om det mot förmodan skulle vara så att det behövs dubletter av detta så finns den begagnade marknaden att tillgå och på så vis så återanvänder vi resurserna.

Möblerna i detta hem är begagnade köpta och fungerar alldeles utmärkt till att använda. Om ni visste hur mycket folk slänger, säljer eller skänker bort bara för att ha det senaste i sitt hem. Fullt funktionsdugliga saker som mycket väl kan återanvändas. Tycker det är bättre ur miljösynpunkt att det återanvänds i stället för att det slängs bort i soporna.

Maten äts upp eller sparas som rester till dagen efter. Då har man en måltid till i stället för att det.. slängs!

Vi har mobiltelefoner i detta hem, men dom får snällt användas tills de går sönder. Förrän då kan man köpa nytt eller begagnat. Inte köpa för köpandets skull och på så sätt överkonsumera.

Bilen är också begagnad och på så sätt återanvänds tills den inte fungerar mer. Frågan är egentligen hur miljövänlig en ny bil är då den skall tillverkas och fraktas jorden runt. Alla delar av en bil kommer från olika delar av världen som också skall fraktas. Inte miljövänligt i mina ögon. Då är det bättre att man sköter om den bil man har så den fungerar länge. Felen åtgärdas och så länge bilen går igenom besiktningen och håller ramen av sina utsläpp så är det okej. Vi har fler bilar men av olika anledningar då lilla bilen drar mindre bensin och på så vis mindre utsläpp. Vi kör inga onödiga, korta resor.

Finns mycket mer jag kan ta upp. Poängen i det hela är att jag vill att folk ska förstå helheten i det hela. Är det verkligen så att stora familjer konsumerar mer i det långa loppet?

Det är ju betydligt lättare för en familj med ett barn eller fåtal köpa det senaste i klädesväg varje år, ge barnen varsin TV, dator, tv-spel, stereo, telefoner, MP3-spelare osv...... De barnen lär sig dessutom sprida det vidare till sina barn. Och de med flera barn lär sina barn att hushålla med sakerna. Sen är det inte sagt att alla familjer med få barn gör så, men betydligt många fler än de familjer med många barn. Så i slutändan, vem har egentligen konsumerat mest och bidragit till mer sopor?

Vi alla bär ansvaret för att påverka miljön och det gäller ALLA oavsett antalet barn. I alla fall i mina ögon.

Sen blir jag sjukt irriterad på den förutfattade meningen att barn som växer upp i en familj med många syskon mår sämre och blir åsidosatta. Hur tänker man när man säger en sådan sak? Jag kan faktiskt i mitt liv inte förstå det.

Vad barnen i en stor familj får lära sig är kanske att vänta på sin tur, dela med sig, ta hand om varandra osv. Men är det inte så livet ser ut idag, eller ska se ut kanske man ska säga? Och visst finns det tid för "egentid" till var och en, man ser helt enkelt till att ta sig den tiden. Man får ta det i omgångar och barnen får helt enkelt vänta på sin tur, inget konstigt och knappast något de lider av. Uppmärksamhet får dom ändå, det går faktiskt. Och jag har sett på nära håll föräldrar som inte orkar med ETT barn och köper diverse teknikprylar som sitter "barnvakt" åt dem.

Ett barn blir inte lyckligare över en massa prylar, de vill ha föräldrarnas uppmärksamhet om än i fem minuter. Och jag kan säga att ett barns ögon glittrar mer när man tar med dem på små "äventyr" i stället för att ge dem en massa saker. Och talar jag av egen erfarenhet så minns jag bäst när pappa följde med på våra ridlektioner och tittade, eller innebandymatcherna som jag spelade, mamma följde oss till dansen, till affären, en fika, den lilla pratstunden över telefonen... jag kan nämna så mycket mer.

Även om jag uppskattade julen och födelsedagarna så uppskattade jag mer de saker de gjorde med mig. Även om de inte skedde varje dag så var dessa stunder guld värt. Och jag kan inte påstå att jag tagit skada att växa upp i en stor familj, blivit åsidosatt eller att jag fått vänta lite på min tur. För det är faktiskt så livet ser ut. Går man på banken så får man vänta, kassan i affären.. vänta, telefonkö.. vänta, busskön.. vänta. Och så finns det praktexemplar som skriker "ska ha", "jag först" som tror att hela världen stannar för att de skriker. Och tror ni i ert stilla sinne att denna vuxna person har fått lära sig som barn "att vänta lite", knappast! Mycket vill ha mer. Och ska man ge bekräftelse hela tiden till ett barn, 24 timmar om dygnet, så kommer detta barn att ta med sig det som vuxen också. Och inte är det gulliga "Johanna" eller "Måns" vi pratar om då. Man kan älska sina barn ändå även om de ibland får vänta lite. Det är inte kvantiteten som har betydelse utan kvaliteten!

I vår familj blir ingen åsidosatt. De får dock lära sig saker som att vänta, man får inte allt, man ska ta hand om sakerna, uppskatta saker osv... Är det så himla fel? Hjärtat rymmer många och det är så himla fantastiskt. Så länge man kan ta hand om barnen, ge dem det behöver och överösa dem med kärlek, ja då spelar antalet barn ingen roll. Och det gäller alla familjer oavsett antalet barn. Vissa kanske är skapta för att ta hand om fler och vissa inga barn eller få.

Om jag lyckats lära mina barn den uppfostran jag har fått så har jag kommit en god bit på väg. För i sin tur så lär de sina barn och så vidare... precis som mina föräldrar lärde mig.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

 

Mamma till tio

27 oktober 2010 11:08

Ja du va säger man......jag blev stum när jag läste.....den personen har ju ingen fakta om hur det går till i en stor familj....stackarn va personen går miste om gemenskap trygghet och en massa mera positiva saker som händer i en stooor familj !!! Ha en bra dag/Bettan

http://www.metrobloggem.se/Mamma10

 

Inger

27 oktober 2010 11:10

Underbart, bra jobbat Eva

 

Lyllan Blogglus

27 oktober 2010 11:14

Tänkte läsa hela inlägget men orkade helt enkelt inte. Dock ett mycket intressant inlägg och ett ämne som kan disskuteras i åratal.

Jag tycker som så att vill man ha många barn, skaffa många barn då! Däremot ska man se till att ha råd med det, kunna ta hand om alla och ge dom den extra tiden som dom behöver. Att vara förälder är ingen dans på rosor och det hoppas jag att man är införstådd med när man skaffar många barn.

De flesta familjer med många barn som jag vet om eller känner mår ganska bra, där föräldrarna ägnar tid åt varje barn.
Men jag känner oxå en familj som är ett skräckexampel på hur det inte ska gå till. Mamman har själv erkännt att "hon inte känner sig tillräcklig" när hon inte föder barn. Detta är verkligen ett sjukt beteende. Hon har 7 barn, första fick hon vid 17 års ålder och nu är hon 30.

Låt folk göra som de vill när det gäller förökning, bara de kan ta hand om de som de för till världen!
Vilka konstiga argument denna människa hade...

http://gasoline.bloggplatsen.se

 

Sofia

27 oktober 2010 11:43

Idioter finns det gott om, särskilt idioter som har en åsikt som grundar sig på okunskap. I mina ögon är du och Thomas vardagshjältar som skapat välkommnat så många fina nya små människor till världen!KRAM!

 

Sofia

27 oktober 2010 12:22

Skapat OCH välkommnat ska det stå..

 

Maria F

27 oktober 2010 13:14

Hej!
kan inget annat säga att den där personen antagligen är lite trångsynt och vad vet man kanske avundsjuk....? Nåväl håller med dig till fullo i ditt inlägg, kan bara säga att även vi försöker värja oss mot denna "hets" konsumtion till barnen. Men jag tycker det är svårt när de kommer och säger att de vill ha det ena efter det andra. Hur som haver bra skrivet av dig!

Maria F (skövde)

 

Sarah

27 oktober 2010 14:41

Heja Eva! Bra skrivet.
Ska vi göra en drive mot alla familjeerbjudanden som innefattar 2 vuxna o 2 barn? ;-)
Egentid med barnen går alltid att finna, om än små stunder. De får också egentid med varandra, och kommer varann nära som syskon. Det gillar jag! Någongång finns inte föräldrarna kvar i livet, då har alla dessa syskon nära band till varandra. Det är värt att värna om!

 

Lisa (sjubarnsmamma)

27 oktober 2010 17:18

Ställer mig upp och applåderar. Det var det bästa inlägg som jag har läst på länge!

http://www.sjubarnsmamma.com

 

Emma

27 oktober 2010 19:30

Hej!
Jag håller med dig o jättebra skrivet!!:)
Ha en fortsatt bra kväll!
Kram

 

Milla

27 oktober 2010 19:54

Tack för ett otroligt bra inlägg :). Håller med dig i allt du skriver.
En stor kram från en mångmamma till en annan
/Milla

http://www.familjenellison.blogg.se

 

maria

27 oktober 2010 20:27

Mycket bra skrivet!
Håller också med dig till fullo!
Kram

 

Lotta

27 oktober 2010 22:21

Jag tillhör också denna skara med fler än 2 barn. Har 5 barn sammanlagt äldsta var 5½ när 4:an kom och sen kom vårt "sladdbarn" 3 år senare. Våra barn mår bra och har en hel del aktiviteter som vi skjutsar till, men nu i övre tonåren har de börjat ta bussen allt mer och lite skönt är det allt. Vi har haft tid och harr tid för våra barn alla 5.

 

Nina

28 oktober 2010 09:29

Hej Eva,

Du skriver så bra och så sant.
Jag är glad att det fortfarande finns familjer som din som väljer att skaffa flera barn då många i dag väljer ett max två (har själv två). Men oxå dom som väljer bort barn i dag framför karriären samt alla dom som faktisk inte kan få barn. Jag tror att om vi förtsätter i samma utväckling så går det åt andra hållet i stället, vi blir för få istället.

Nej Eva jag förstår att du blir smått proviserad av denne insändare, men stackarn är nog inte särskilld lycklig i sitt liv.

Keep upp the good work!

Kram från Nina

 

Elin

28 oktober 2010 10:06

Ibland tänker inte människor längre än deras näsa pekar.

Du är min förebild i hur man skall vara mamma.

Krama mosters alla små älsklingar! Saknar er!

 

Kerstin

28 oktober 2010 21:09

Eva före detta arbetskamrat, du är så klok och behöver alls inte försvara dig mot dumheten. Jag läser din blogg med glädje och tycker också att det är lite kul att du bor i min före detta hemstad. Kram från Södertörn

 

Zebbes mamma

28 oktober 2010 21:53

Jag blir alldeles stum, men förstår ännu mer nu varför jag skiter i familjeliv.. Kanske är det så att insändaren verkligen inte förstår, eller har väldigt dåliga erfarenheter av att växa upp i en stor familj. Jag tycker som du.. skit i antalet.. bara du kan ta hand om ditt/dina barn. Finns praktexempel på både flerbarnsfamiljer / ensamstående ( både mammor och pappor ) / en barns familjer eller två barnsfamiljer, där föräldrarna inte kan ta hand om sina barn. När det gäller dej och din familj, så kan du vara stolt över att du är en sådan fantastisk mamma till alla dina underbara barn. Likaså din man... ni kan och vet hur en stor familj ska skötas och all heder till er som vågar stå starka och visa vägen för andra blivande storfamiljer... :)

Ses imorgon ( fredag ) kramar i massor

http://www.zebbeskamp.bloggplatsen.se

 

flerbarnsliv

29 oktober 2010 08:11

Jag blir riktigt irriterad ;(
Den bruden vet verkligen inte vad hon pratar om, förutfattade meningar utan fakta på hand. Skulle nog tro att det ligger avundsjuka bakom.
Och sen tycker jag att vissa saker man "tycker", kan man hålla för sig själv, tills någon frågar om dennes åsikt.

Eva! MYCKET BRA SKRIVET ;)))
Håller med dig helt och fullt.

Ha en fin helg
Kramiz

http://flerbarnslivet.blogspot.com

 

Jeanette

29 oktober 2010 14:30

Ja håller med dig till fullo styrekramar från en stor familj till en annan

 

Beata

29 oktober 2010 22:49

Hej Eva!
Fy vad oförskämt skrivet av den där människan, så sorgligt att det finns så många människor som har så mycket förutfattade meningar om familjer med många barn. Det finns massor av familjer med ex. två barn där de inte bryr sig särskilt mycket om sina barn.
Jag tycker du har en härlig positiv energi och verkar vara en suverän mamma, bra skrivet!
//Beata

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och njuter på balkongen. Det är över 20 grader. Ska verkligen njuta nu av sista dagen. Sola lite till, handla lite och bara vara. Det är så fridfullt. Saknar de små barnen och på ett sätt ska det bli skönt och komma hem till det normala ...

Ja det blev semester i år, kanske inte flera veckor men ack så skönt. Det bar i alla fall mot varmare breddgrader. Hej igen Zakynthos. Tredje gången jag är här. Älskar detta ställe, så fridfullt. Tog med mig min äldsta dotter denna gång. Har bestämt...

Så kom den här dagen man sett fram mot på mycket länge. En liten minisemester med min äldsta dotter. Nu sitter vi och tar en gofika på stationen. Vi ska snart bege oss till Göteborg och Landvetter. I morgon bitti tidigt bär det av mot varmare br...

Det är nästan så jag har glömt hur det är att blogga, har inte haft tid eller lust. Det har varit många nya intryck. Kan tala om att jag klarade mig. Fick mitt legitimation och är nu sjuksköterska. Är också anställd på kliniskt basår som man nu m...

Hoppsan, nu har det gått ett tag igen sen jag skrev. Inte meningen, har haft fullt upp bara. Allt flyter på kan man säga. Känner mig stark. Och glad. Det var länge sen jag kände så här faktiskt. Nu finns det många orsaker till varför men en stor a...