Allt har hänt så fort. Min morbrors fru sade efter flytthelgen att Lucas äter själv nu ( Lucas och Gabriel var med dom under flytten ). Vad skönt tänkte jag och hade i bakhuvudet att de andra kanske också klarar det, varför inte testa?! Så jag satte fram tallrikar till var och en med en sked och de åt som aldrig förr. Som om dom inte gjort annat, och skeden satt som gjuten i handen och for rätt in i munnen utan problem. Det gick från ena dagen till den andra.

Visserligen så spills det en del och ibland tycker jag att jag ligger mer under bordet och torkar än det som hamnar på. Men det underlättar ändå mycket att de äter själva så det får man helt enkelt ta en period. Och jag ser på grabbarna att de njuter de med som slipper vänta på sin tur och bli matad. Har nog bara varit slö och tyckt att det gått snabbare eller enklare. Nu är det definitivt slut på det, när jag ser att de äter själva galant.

Risgrynsgröt är något de gillar men mindre roligt att ta rätt på som sagt. Aldrig förr har det varit så tyst kring matbordet. Pojkarna börjar bli stora. Och de ser ju hur dom andra gör så de vill mer än gärna lyfta bort sin egen tallrik ( peppar, peppar så har inget gått i krasch än ). Ett steg i rätt riktning, att äta själv vid 1½ års ålder.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Promenaden till skolan idag för att hämta Linn blev ingen rolig historia. Barnen var allt annat än glada, trillingarna för att de åter igen fick sitta i vagnen och Gabriel för att han fick gå så långt..... igen. Då står jag nu inför ett dilemma. Jag kan inte promenera två gånger om dagen med barnen till och från. Jag får ta morgonen som promenad och på eftermiddagen bilen, jag har inget val. Kan inte begära att de ska sitta så länge respektive gå så långt när de är så små än för att klara av det egentligen.

Det löser sig med tiden. Kameran fick jag med och det blev ett par bilder på vägen.

Här lämnar vi huset på eftermiddagen för att hämta Linn från skolan.

En lång backe ner till skolan. Det ni ser bortom trädtopparna.. dit ska vi.

Lucas, Isac och Alexander vid skolan. Kallt var det också.

Gabriel är lite trött efter promenaden.

Käpplunda skola, på baksidan.

Vi besökte stora lekparken på vägen hem. Det var uppskattat. Här är Linn och Alexander.

Stora klätterställningen....

... och här är Isac på väg upp. Inte rädd han inte.

Linn åkte den med huvudet före och ett leende på läpparna.

Väl hemma sen så poppade vi musik och jag förberedde för middagen.

Julie är den enda som njuter av de långa promenaderna två gånger om dagen. Hon sover i selen hela vägen. Och är så här pigg hemma och njuter av musiken och alla syskonen som dansar och sjunger.

Gabriel sjunger i "mikrofonen".

Linn rockade loss hon med. Och jag hade två som sjöng med innebandyklubbor som mikrofoner. Så bra att de kom till användning.

Nu är klockan övertid för mig. Dags att krypa ner med andra ord. I morgon vet jag att jag måste vara ute i god tid för att inte göra en favorit i repris. Undviker helst det så god natt alla.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Nu när man har kommit till ett nytt ställe så behöver man utforska lite nya vägar och ta tid på hur lång tid det tar att gå till de olika platserna. Ett som är prioriterat högt är vägen till skolan. Man vet ungefär avståndet men självaste tiden är svår att beräkna när man ska gå med alla barnen. Och just idag när vi skulle gå så bestämde sig alla barnen för att ta sovmorgon, de vaknade vid sju. Vi låg i fas med tiden ändå med frukost, blöjbyten och annat ända fram tills vi skulle gå ut. Påklädningen tog längre tid än beräknat med alla overaller, mössor och skor ( mitt fel då jag vet att man måste börja en halvtimme innan ). Så tio över åtta så var vi utanför dörren och på väg. Linn börjar halv nio så jag visste att tjugo minuter inte skulle räcka. Hittade dessutom inte den snabba vägen så vi gick bilvägen som leder till skolan. Vi kom en kvart för sent och jag fick skamset ursäkta mig inför fröken då det bokstavligen var jag som hade missat planeringen på morgonen. Ingen fara skedd dock och fröken var förstående, det kommer inte att hända igen. I morgon får barnen kliva upp lite tidigare helt enkelt.

På vägen hem så letade jag och Elin efter genvägen och hittade den faktiskt efter många om och men. Så det ska bli intressant och se hur lång tid den tar nu när vi ska hämta Linn från skolan vid halv två. Bilvägen tog 35 minuter och då gick vi hyfsat i lagom takt. Genvägen är mer rakt ner och rätt på skolan. Tänkte nu ta med kameran denna gång och fota lite på omgivningen runt om.

Kan tillägga att vägen till skolan är betydligt lättare att gå än hemåt. Det är en backe nerför i stort sett hela vägen. Och som sagt, på vägen tillbaka.. bara uppför. Därför tar den lite längre tid att gå. Idag var Elin och jag tillbaka till tio vilket är lite på tok för sent för deras morgonvila, men ingen katastrof. Plus att vi letade lite efter vägarna att gå. Sådant  får man räkna med när allt är så nytt. Det positiva är att jag får en ordentlig träning med allt gående. Och att samtidigt dra en vagn med tre lätta grabbar på, ja det är inte lätt. Men kul ändå. Älskar ju att promenera. Gabriel går hela vägen utan att gnälla, men det blir lite stopp på vägen med frågor och saker att utforska. Så två gånger om dagen blir dessa promenader.

Man måste hela tiden ligga steget före nu då promenaderna till skolan är något som kommit till. Linn gick ju tidigare själv i Vendelsö. Här är det lite längre och nytt än så länge. Och jag måste helt enkelt följa med vilket jag gör med glädje. Frisk luft och en mysig promenad på morgonen är aldrig fel.

Klockan är redan halv tolv, steget före var det ja. Och det innebär att jag måste förbereda lunchen nu innan grabbarna vaknar. Gårdagens lammgryta med ris tror jag passar utmärkt för en skock pirayor. Återkommer med bilder vid senare tillfälle.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Här kommer bilder inne från huset. Kommer inte att skriva så mycket det är sent och jag är mycket trött. Det har blivit en hel del gjort här då jag har haft hjälp av min syster Elin. Tidigare så var pappa med också. TACK!

För er som vill se så, här kommer dom...

Köket

Köket igen från en annan vinkel

Tvättstuga

Hall och ingången

Lilla toaletten och duschrum

Vardagsrum

Andra delen av vardagsrummet

Badrummet

Ett av sovrummen

Övre plan

Groventrén

Och sist men inte minst garaget

Ja nu måste jag lägga mig för jag ska upp tidigt. Bilderna kom upp om än väldigt sent.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Ja nu är vi nere i Skövde och allt är på plats. Det har gått jättebra med allt, bara att packa upp nu. Har tagit bilder inomhus innan alla kartonger kom in och kommer att lägga upp dem senare i bloggen. Som ni förstår så finns det en hel del att göra för mig just nu.

Jag har så många att tacka som hjälpt till och fortfarande hjälper. NI har gjort det möjligt för oss att detta fungerade smidigt under flytthelgen. Och alla ni som har skrivit bland kommentarerna, underbart stöd.

TACK ALLA! Ni är fantastiska.

Kommer att återkomma snart med bilder och berättande. Är bara snabbt inne idag för att ni ska veta att allt gått bra.

Min stressmage har försvunnit och mitt humör är som det brukar nu. Känner mig otroligt glad i kropp och själ. Ja jag känner mig som Eva igen. Och jag stortrivs redan. Min och barnens upptäckarglädje ligger på topp. Och vi ska utforska vårt nya hem och dess omgivning med glädje.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Idag är det den stora dagen, självaste flytten ner. Tror vi håller på för fullt nu med att lassa in lådor och möbler i lastbilen.

Som ni förstår så är detta ett framtida inlägg eftersom jag inte kan blogga under självaste flytten idag, en underbar funktion hos Bloggplatsen. Nästa gång jag återkommer vilket är sannerligen ganska snart så är det på en ny plats, ett nytt liv, nytt skrivande och med nya möjligheter. Vi ses snart igen!

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva

Först vill jag säga tack till er alla som kommenterat i det tidigare inlägget. Mår redan mycket bättre även om det finns en liten inre stress. Tömde mitt förråd på morgonen med hjälp av pappa. Hade inte så mycket lådor och det gick ganska fort. Fast vi har ett förråd till och garaget kvar. De håller på för fullt. Vad gör jag här då? Jo jag fick passa barnen en stund, det går inte att göra så mycket när dom är med. Men de blir hämtade igen och då ska jag fortsätta med förrådet här nere. Och tänka sig att jag hinner blogga mitt i min paus, underbart.

Känns fortfarande overkligt med flytten och allt. Tror inte man riktigt förstår förrän man väl är där nere. Än så länge så har allt gått hyfsat smidigt. Några saker gick inte som jag hade tänkt mig men det löste sig ändå. Får stå i natt om inte annat, då finns det tid. Och inga barn som är i vägen.

I morgon går stora flyttlasset. Det tar ju ett par timmar att åka så vi måste börja lasta tidigt.

Ja nu är det dags att ta tag i saker igen. Men jag fick en liten stund över. Nu blir det mer bloggande från Skövde nästa gång.

Tack för att ni läser! Vid tangenterna/Eva